Kenichi Yamamoto – rotationsmotorns fader

Kenichi Yamamoto, ofta kallad rotationsmotorns fader, är en av de mest betydelsefulla gestalterna i Mazdas historia. Han blev verkställande direktör för Mazda Motor Corporation 1984 och efterträdde Yoshiki Yamasaki. Yamamoto, född 16 september 1922 i Kumamoto, var utbildad maskiningenjör vid Tokyos universitet – men vägen från examen till direktörsstolen gick via en plats vid det löpande bandet.

Från löpande band till ingenjör

Yamamoto tog examen 1944 och hamnade först inom flygindustrin och i den kejserliga flottan. När han efter krigsslutet återvände till ett sönderbombat Hiroshima – systern dödad i atombomben och familjehemmet utplånat – var arbete en bristvara. Det enda jobb han fick var som arbetare vid det löpande bandet i Toyo Kogyos växellådsfabrik, där man satte ihop växellådor till trehjuliga lastbilar. Hans noggrannhet, bland annat att han på eget initiativ kontrollerade detaljernas mått mot ritningar, fick ledningen att lägga märke till honom. Han flyttades till motorkonstruktionsavdelningen och ritade vid bara 25 års ålder Mazdas första toppventilsmotor.

De 47 ronin och rotorn

Omkring 1961 fick Yamamoto av Tsuneji Matsuda i uppdrag att leda det team av ingenjörer, designers och materialvetare som skulle göra wankelmotorn kommersiellt gångbar. Bakgrunden var att handelsministeriet MITI pressade mindre tillverkare att gå samman med jättarna Toyota, Nissan och Isuzu – en serieduglig rotor blev Mazdas väg att förbli självständigt. Teamet på 47 man fick smeknamnet “de 47 ronin” efter den japanska sägnen om de trogna samurajerna. Den roterande motorn hade uppfunnits av tysken Felix Wankel och licensierats till Mazda. Fler än 30 företag världen över försökte tämja konstruktionen, men bara Mazda lyckades – där rivaler som Mercedes (C111) och Citroën (GS Birotor) gav upp, höll Yamamotos team ut. En prototyp visades på Tokyo Motor Show 1963 och resulterade i Cosmo Sport 1967 – Mazdas första serietillverkade bil med rotationsmotor.

Phoenix-projektet räddar rotorn

När oljekriserna pressade de bränsletörstiga rotationsmotorerna och förde Mazda till konkursens rand fick Yamamoto 1974 leda ett projekt för att hitta bränslebesparande lösningar. Han vägrade överge rotorn med argumentet att ett sådant beslut skulle tala om för omvärlden att Mazdas väg varit felaktig. Projektet – senare känt som Phoenix-projektet – förbättrade bränsleekonomin med omkring 40 procent och fick motorn att klara avgaskraven. Den förbättrade rotorn hamnade i sportbilen RX-7 (1978), som Yamamoto var med och formgav. Han ledde dessutom konstruktionsteamen för de kolvmotorförsedda 626 och GLC/323 – tillsammans blev de tre modellerna ryggraden i Mazdas vändning, och Yamamoto steg till chef för hela forsknings- och utvecklingsavdelningen.

VD, MX-5 och arvet

Som VD från 1984 drev Yamamoto igenom styrelsens godkännande av den lätta sportbilen MX-5 Miata – en idé som journalisten Bob Hall envist hade pläderat för – och han valde en helt nyritad konstruktion framför att återanvända befintliga delar. Han utökade också Mazdas närvaro i USA genom monteringsfabriken i Flat Rock, Michigan, där bygget inleddes 1985 och produktionen startade 1987. På den grund Yamamoto lagt vann den fyrrotoriga 787B Le Mans 1991 – fortfarande den enda japanska segern i loppet. Yamamoto skrev även standardverket om rotormotorn och invaldes i Japan Automotive Hall of Fame 2007. Vid lanseringen av RX-8, Mazdas sista rotorbil, beskrev han motorn som en förening av teknik och romantik och kallade sig stolt både ingenjör och romantiker. VD-posten gick 1987 vidare till Norimasa Furuta, varefter Yamamoto var styrelseordförande till 1992. Kenichi Yamamoto avled den 20 december 2017, 95 år gammal.