DB9 är den bil som gjorde Aston Martin till en biltillverkare i vanlig mening. Den byggdes i tolv år, längre än någon annan modell i Aston Martins modellprogram, och den var den första som kom ur en fabrik konstruerad för ändamålet. Poängen med den var inte att vara bäst utan att gå att bygga.
Vanquish var provbygget
Kedjan börjar med V12 Vanquish från 2001. Den visade att en struktur av limmat aluminium kombinerat med kolfiber fungerade i en vägbil. Problemet var att den inte gick att bygga i den volym eller till den kostnad som krävdes för att vända företagets ekonomi — varje bil tog omkring åtta arbetsveckor i en fabrik från 1950-talet.
Lösningen blev en ny fabrik i Gaydon och en grundkonstruktion ritad för att bära flera modeller. VH-arkitekturen tog Vanquishs princip och gjorde den industriell: extruderade aluminiumprofiler, gjutna knutpunkter och pressade paneler, limmade och nitade. Karosspanelerna bär ingen last, vilket betyder att en ny modell kräver nya paneler men inte ett nytt chassi.
DB9 visades i Frankfurt i september 2003 och gick i produktion i januari 2004. Ian Callum har själv beskrivit den som en Vanquish i smoking, vilket sammanfattar förhållandet mellan de två bilarna ganska exakt.
Varför inte DB8
Föregångaren hette DB7, så nästa bil borde rimligen ha hetat DB8. Två skäl anges för att den inte gjorde det, och båda hör hemma i beslutet.
Det första är det som alltid nämns: en åtta i namnet skulle antyda en åttacylindrig motor, och DB9 har tolv cylindrar. Det andra nämns sällan men är minst lika viktigt: en åtta skulle också ha antytt att bilen var ett stegvis nästa steg efter DB7. Det var den inte — DB7 vilade på ett Jaguar-underrede från 1970-talet, DB9 på en nykonstruktion. Att hoppa över ett nummer var ett sätt att säga att detta var något annat.
Två formgivare som inte är eniga
Formgivningen tillskrivs Ian Callum och Henrik Fisker, och exakt vem som stod för vad är omtvistat — av dem själva. Uppslagsverk noterar uttryckligen att de två har olika uppfattning i frågan.
Det som går att belägga är arbetsgången. Callum ritade DB7 och lade grunden för formspråket. Fisker kom till Aston Martin från BMW, där han arbetat under Chris Bangle, och han slutförde bilen. Svenska och engelska texter tillskriver omväxlande den ene eller den andre hela arbetet, vilket sannolikt beror på att båda haft anledning att framhålla sin insats. Sidan anger därför båda och avstår från att fördela.
Motorn och de fyra effektstegen
Motorn var V12:an på 5 935 cc, i praktiken samma enhet som i Vanquish men i något lugnare utförande. Vid lanseringen angavs 450 bhp. Ansiktslyftningen 2008 höjde talet till 470 bhp och gav Bilstein-dämpare och ändrade framvagnslänkar, och i de sista utförandena låg effekten på 510 och slutligen 540 bhp.
Storheten är bhp, angiven av tillverkaren och brittiska källor genomgående. Växellådan var sexstegad automat från ZF med rattpaddlar, och en manuell sexväxlad låda fanns som ovanligt tillval. Motorn satt bakom framaxeln, vilket ger bilen beteckningen frontmittmotor och en viktfördelning nära femtio-femtio.
Bilen som bar hela programmet
DB9 var först på VH-arkitekturen, men poängen med den var vad som kom efter. V8 Vantage kom 2005 som en mindre och billigare bil på samma grund, DBS 2007, fyrdörrarsmodellen Rapide 2010 och en återupplivad Virage 2011.
Det var det Ulrich Bez hade siktat på när han tillträdde år 2000. Han lade ner ett parallellt mittmotorprojekt och samlade utvecklingen kring en enda modulär grund, just för att projekten skulle kunna dela komponenter. DB9 är beviset på att beslutet höll — ett företag som byggt fyrtiosex bilar under 1992 hade tolv år senare ett modellprogram med flera parallella bilar.
Volante och de sista åren
Den öppna Volante-versionen visades i Detroit i januari 2004, alltså bara månader efter coupén. Bilen fick löpande uppdateringar under sin långa livstid, med ansiktslyftningar 2008 och 2012 där Marek Reichman ansvarade för de senare ändringarna.
Produktionen upphörde i juli 2016 efter tolv och ett halvt år. Efterträdaren DB11 hade då redan presenterats, byggd på en helt ny struktur som också den var av limmat aluminium men som lanserades utan namn — beteckningen VH hade vid det laget blivit en belastning snarare än ett säljargument.
Vad andra byggde samtidigt
Den mest upplysande jämförelsen är Bentley Continental GT, lanserad året innan. Två brittiska märken i samma segment gjorde samma sak samtidigt och av samma skäl: båda hade en utländsk koncernägare, båda fick en ny fabriksprodukt konstruerad för volym, och båda gick från hundratal till tusental bilar om året. Skillnaden var storleksordningen — Volkswagens resurser bakom Bentley översteg vida vad Ford lade på Aston Martin.
Den italienska rivalen kom några år senare. Maserati GranTurismo riktade sig till samma kund med samma grundrecept — frontmotor, tvådörrars, plats för fyra — och även den under en koncernägare som gjorde volymen möjlig.
Vad källorna inte är eniga om
Här är problemet inte spretande siffror utan att en siffra saknas. Hur många DB9 som byggdes anges inte av uppslagsverk, inte av tillverkaren i tillgängligt material och inte av de köpguider som annars är detaljerade. Ett tal kring 16 500 för coupé och Volante sammanlagt förekommer i en enda text utan angiven källa, och det går inte att kontrollera. Sidan anger därför ingen produktionssiffra.
Formgivningsfrågan behandlas i eget avsnitt ovan. Produktionsperioden anges omväxlande till 2004–2016 och 2003–2016, beroende på om visningen i Frankfurt räknas in. Uppgifterna om vilken effekt som gällde vilket år varierar något mellan marknader, eftersom uppdateringarna inte infördes samtidigt överallt.
En anmärkning om källäget. Flera högt rankade sidor om DB9 är innehållsmarknadsföring där bilhistorien är en inramning till något annat som säljs, och några är fandom-drivna uppslagsverk som kopierar varandra. De har inte använts.
Aston Martin i Sverige
DB9 är tillsammans med V8 Vantage den Aston Martin som förekommer i flest exemplar i Sverige — den såldes här nytt under hela sin produktionstid, vilket beskrivs på sidan om Aston Martin i Sverige. Den är också den första klassiska Aston Martin där skrotning börjar bli en reell fråga: bilarna är nu tjugo år gamla i de äldsta årsmodellerna, andrahandsvärdena har fallit kraftigt medan reparationskostnaderna inte gjort det. Den limmade aluminiumstrukturen kräver särskild hantering — en limfog går inte att värma isär som en svetsfog, och strukturen innehåller stålnitar, magnesiumdetaljer och limrester blandat med aluminiumet. Separeras materialen rätt är aluminiumet en av bilens värdefullaste fraktioner. En auktoriserad bilskrot skiljer dem åt, tar hand om olja och kylvätska som farligt avfall och avregistrerar bilen hos Transportstyrelsen.
Bild: foto av Calreyn88 (Wikimedia Commons), beskuren, licensierat under CC BY-SA 4.0.
Har du en gammal Aston Martin som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning