Subarus rallysaga – från Leone till WRC-titlarna

Under ett drygt decennium var Subaru närmast synonymt med rally. De blågula bilarna, sladdande sidledes genom grus, snö och dimma med stänk åt alla håll, gjorde ett tidigare anonymt japanskt märke till en av motorsportens mest älskade. Det här är berättelsen om Subaru World Rally Team – och en del av Subarus historia. Gatubilen och föraren Colin McRae får egna artiklar; här handlar det om teamet och tävlandet.

Från Leone till Prodrive

Subaru körde sina första rallyn redan 1980, med den blygsamma Leone på det brutala Safari-rallyt, men framgångarna lät vänta på sig under hela 80-talet. Det avgörande steget togs 1989, när Subaru gick samman med den brittiska motorsportfirman Prodrive, baserad i Banbury och ledd av David Richards. Tillsammans med Subarus japanska motorsportdivision STI byggdes en satsning som skulle utmana de dåtida storheterna – inte minst Lancia Delta Integrale, som dominerade rally-VM totalt vid den tiden. Subarus vapen blev detsamma genom hela eran: den turboladdade boxermotorn och den symmetriska fyrhjulsdriften, en kombination som visade sig vara som gjord för grus och snö.

Legacyn som vann och försvann

Den första Prodrive-byggda bilen var Group A-versionen av Subaru Legacy RS, som tävlade från 1990 med finländaren Markku Alén. Snart anslöt en ung skotte vid namn Colin McRae, som vann det brittiska rallymästerskapet både 1991 och 1992. Inför 1993 fick bilarna sin numera ikoniska blågula färgsättning och en ny huvudsponsor, cigarettmärket 555. Legacyn var stor och tung, men teamet var fast beslutet att låta den ta minst en seger innan den pensionerades. Det lyckades: på Rally Nya Zeeland 1993 sladdade McRae den till seger – teamets allra första i rally-VM. Sedan var det dags att byta bil.

Imprezan tar över

Prodrive hade insett att en mindre och vigare bil skulle bli ett bättre rallyvapen, och därför togs den nya Impreza WRX fram. Den var 16 centimeter kortare än Legacyn, hade bättre viktfördelning och var dessutom först i världen med aktiva differentialer i en rallybil. Den debuterade på 1000 Lakes-rallyt i Finland i augusti 1993, där Ari Vatanen körde den till andraplats redan i premiären. Carlos Sainz gav Imprezan dess första seger på Akropolis-rallyt 1994, och därmed var grunden lagd för det som skulle bli Subarus storhetstid.

Guldåren 1995–1997

Mellan 1995 och 1997 tog Subaru tre raka konstruktörstitlar – första gången en japansk tillverkare lyckades med det. 1995 blev det dramatiska genombrottsåret: McRae avgjorde förarmästerskapet på den allra sista deltävlingen, RAC-rallyt i Storbritannien, genom att vinna på hemmaplan. Det var Subarus första förartitel, och teamet tog dessutom en trippel med McRae, Sainz och Richard Burns på de tre främsta platserna. Konkurrensen var stenhård från Toyota och från Fords Escort – dit Sainz för övrigt gick efter säsongen – samt från det uppstickande Mitsubishi. 1997 infördes de nya World Rally Car-reglerna, och italienaren Piero Liatti blev den förste föraren någonsin att vinna i en sådan bil, på Monte Carlo-rallyt. Här finns också en stark svensk koppling: Kenneth Eriksson, värvad just från Mitsubishi, tog två segrar för Subaru 1997 – varav den första på hemmaplan i Rally Sweden.

Burns, Solberg och de sista titlarna

Efter guldåren följde nya förartitlar, om än inte fler konstruktörstitlar. Richard Burns, som anslutit från Mitsubishi 1999, säkrade sitt världsmästerskap 2001 i en jämn fyrkamp som avgjordes på säsongsfinalen. Två år senare var det norrmannen Petter Solbergs tur. Han utkämpade en hård duell med den blivande giganten Sébastien Loeb och säkrade Subarus sista förartitel med blott en poängs marginal – en av de tightaste avgörandena i WRC:s historia. Solberg blev sedan teamets ansikte utåt under de magrare åren som följde.

Sortin 2008

Den 16 december 2008 kom beskedet: Subaru lämnade rally-VM. Officiellt pekade moderbolaget Fuji Heavy Industries på den globala finanskrisen, men också på att man ansåg sig ha nått sina sportsliga och marknadsmässiga mål. Många insiders menar dock att den verkliga orsaken låg någon annanstans. En kommande regeländring skulle nämligen tvinga fram en tvärställd radmotor, vilket i praktiken skulle ha uteslutit Subarus älskade boxermotor – och därmed gjort hela tävlandet meningslöst som utvecklingslabb för gatubilarna. Subarus ledning förnekade visserligen att regeländringen påverkat beslutet, men tidpunkten talade sitt tydliga språk. Teamets sista pallplats blev Chris Atkinsons tredjeplats på Rally Finland samma år. Under sin tid hade Imprezan hunnit ta hela 46 rallysegrar, ett rekord, och totalt 47 för teamet.

Subaru återvände aldrig till rally-VM på fabriksnivå, men arvet är enormt. De tre konstruktörstitlarna, de tre förarmästerskapen och framför allt den blågula bilen med det dova boxerbrummet gjorde märket till en folkkär ikon vars rykte lever vidare långt efter att den sista specialsträckan körts. Få satsningar har gjort så mycket för ett varumärkes identitet – och för att sälja bilar – som Subarus år bland rallyeliten. Andra tillverkare sökte sig senare in i samma rallytradition: bland dem sydkoreanska Hyundai, vars i20 WRC i den moderna eran tog hem konstruktörstitlar i precis den klass där Subaru en gång byggt sitt rykte.

Bildkälla: foto av Mark Woodbury (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY 2.0.