Opel Manta (1970–1988) – coupén som tog upp kampen mot Ford Capri

Opel Manta var en sportig coupé som tillverkades i två generationer mellan 1970 och 1988, och en av efterkrigstidens mest folkkära Opel-modeller. Den byggdes för en ny sorts köpare som ville ha sportbilskänsla till ett vettigt pris – en berättelse som hör hemma i Opels historia. Manta delade plattform, hjulupphängning och motorer med familjebilen Ascona, men fick en helt egen, fastback-inspirerad kaross.

Svaret på Ford Capri

När Ford lanserade Capri i slutet av 1968 – en europeisk “pony car” i Mustangs anda – blev den snabbt en försäljningssuccé. Opel hade ignorerat segmentet och tjänade rekordpengar på Kadett, Ascona och Rekord, men kunde inte blunda för Capris framgång. General Motors gav grönt ljus åt en egen coupé, och precis som Capri byggde på Cortina lät Opel sin nya bil dela teknik med Ascona. Rivaliteten mellan Manta och Capri blev ett av Europas hetaste coupékrig under 1970-talet; mer om motståndaren finns i vår text om Ford Capri.

Manta A (1970–1975): namnet från havet

Manta A visades i september 1970, två månader före Ascona som den baserades på. Namnet kom bokstavligen från havet: Opels amerikanske formgivare George Gallion flög till Paris 1969 för att träffa Jacques Cousteaus team och fastnade för en filmsekvens där en jättelik mantarocka filmats underifrån mot den glittrande ytan. De karaktäristiska runda baklyktorna delade Manta med Opel GT, ofta kallad “lilla Corvette”.

Designsläktskapet gick längre än så: konceptbilen Manta Ray från 1961 inspirerade både Mantans former och 1968 års Chevrolet Corvette C3 – båda märkena hade ju General Motors som moderbolag. Motorerna spände från en 1,2-liters till den starkaste 1,9-litersmotorn, hämtad från Opel Rekord. Toppversionen GT/E fick Bosch-insprutning och omkring 105 hästkrafter. I USA importerades Manta av General Motors och såldes via Buick-handlare, först under namnet “1900 Sport Coupé” och från 1973 som Manta. Totalt byggdes 498 553 exemplar av Manta A.

Manta B (1975–1988): kultbilen

Den andra generationen, Manta B, kom hösten 1975 och byggde på nya Ascona B. Silhuetten blev mer kantig och var påverkad av Chevrolet Monza. Det blev den långlivade och mest ikoniska Mantan: ingen annan Opel-modell tillverkades så länge utan grundläggande förändringar, och fram till 1988 rullade 557 940 exemplar av bandet. Motorprogrammet rymde fyrcylindriga motorer mellan 1,2 och 2,4 liter. Från 1982 fick bilen den moderna 1,8-liters Family II-motorn som var snål och kunde köras på blyfri bensin, vilket gjorde den till en av de populäraste versionerna. En ansiktslyftning samma år gav plastspoiler fram, sidokjolar och en liten vinge bak. Sista årsmodellen Exclusive (1986) bjöd på Recaro-stolar och full kjolsats.

I Tyskland blev Manta B med tiden måltavla för en hel genre av skämt – “Mantawitze” – där bilen kopplades till en viss sorts förare med tofsar i bakrutan, och två tyska komedifilmer 1991 cementerade kultstatusen. Det som började som driftkucku gjorde paradoxalt nog Manta till en älskad entusiastbil.

Manta 400: Opels vapen i grupp B

På rallyfronten satsade Opel hårt. Manta 400, visad på Genèvesalongen i mars 1981, efterträdde den framgångsrika Ascona 400 som Walter Röhrl tog VM-titeln med 1982. Bilen utvecklades tillsammans med tyska Irmscher och brittiska Cosworth, som tog fram ett 16-ventilers topplock till den 2,4-liters fyrcylindriga motorn. Gatversionen gav 144 hästkrafter, tävlingsbilarna upp mot 275. Manta 400 var bakhjulsdriven när konkurrenterna gick över till fyrhjulsdrift med Audi Quattro i spetsen, vilket gjorde den chanslös på grus men fortsatt vass på asfalt. Dess största framgång blev klassegern för tvåhjulsdrivna bilar och en fjärdeplats totalt i Paris–Dakar 1984.

Manta i Sverige

För svenska bilintresserade har Manta en särskild plats. Inför det internationella Svenska Rallyt 1983 visade Opel upp en fyrhjulsdriven Manta-prototyp med Ferguson-system för utvald motorpress – i tester med Ari Vatanen visade den sig mer körbar än en Quattro, men projektet blev aldrig av. På hemmaplan syntes Manta länge i svensk rallysport och dök upp i SM-rallyt långt in på 1980- och 90-talet. Med bakhjulsdrift, enkel teknik och lågt pris blev Manta dessutom en favorit i folkrace och bland raggare och unga skruvare: en billig, rolig bakhjulsdriven coupé att meka med.

Arvet och vägen till skroten

När bandet stannade 1988 ersattes Manta av Opel Calibra, som förde coupéarvet vidare in på 90-talet. 2021 väckte Opel namnet till liv igen med Manta GSe ElektroMOD, en eldriven restomod av en Manta A. Sammanlagt byggdes drygt en miljon Manta under arton år, och idag är välbevarade exemplar – särskilt GT/E och Manta 400 – eftertraktade samlarobjekt. Många bilar har dock rostat sönder eller tjänat ut. En gammal Opel som nått vägs ände ska skrotas och avregistreras korrekt, och där hjälper vi dig som bor i Göteborg.

Bildkälla: foto av Dennis Elzinga (Wikimedia Commons), licensierat under CC BY 2.0.