Land Rover under British Leyland – kris och Range Rover

Under nästan tjugo år tillhörde Land Rover British Leyland, en av Europas mest ökända industrikoncerner. Det blev en motsägelsefull tid: samtidigt som märket lanserade Range Rover och sålde Series III i stora volymer drogs det in i strejker, nationalisering och sjunkande kvalitet. Ändå var Land Rover en av få saker som fungerade i koncernen – och just det räddade märket. Den här artikeln är en del av vår Land Rovers historia.

British Leyland bildas 1968

Rover, och därmed Land Rover, hade köpts av Leyland Motor Corporation 1967. I januari 1968 slogs Leyland i sin tur samman med British Motor Holdings till British Leyland Motor Corporation, en koncern som kontrollerade omkring 40 procent av den brittiska bilmarknaden och rymde en lång rad märken. Hur Rover Company hamnade där beskrivs närmare på sidan om bolaget.

Inom koncernen placerades Rover och Land-Rover i den så kallade specialistdivisionen, tillsammans med Triumph och Jaguar. Jaguar gick genom samma turbulens och tog sig ut på andra sidan som självständigt bolag, vilket vi berättar om under Jaguar under British Leyland.

Range Rover och Series III

Mitt i fusionsröran lanserade Land Rover i juni 1970 en helt ny modell som skulle bli märkets framtid: Range Rover. Den förenade Land Rovers terrängförmåga med en mer billik komfort och blev snabbt en klassiker. Under sin långa tillverkning byggdes över 326 000 exemplar av den första generationen.

Arbetsbilen fortsatte samtidigt att sälja i stora volymer. Series III introducerades 1971 och byggdes genom hela BL-eran, och 1979 tillkom en kraftfullare 109-tumsversion med den Rover-V8 på 3,5 liter som redan drev Range Rover. Den 750 000:e Land Rovern byggdes 1971 och den miljonte 1976 – siffror som säger en del om hur stadigt efterfrågan höll i sig.

Strejker, kvalitet och British Leyland-isering

Idén bakom British Leyland var att samla den brittiska bilindustrin och göra den stark nog att möta de globala konkurrenterna. I praktiken blev den enorma koncernen svårstyrd. 1970-talet präglades av återkommande strejker, kvalitetsproblem och långsamt beslutsfattande, samtidigt som utländska tillverkare förbättrades snabbt. För Land Rovers del märktes koncernen framför allt genom att broschyrerna efter hand fylldes med BL-logotyper, medan moderbolagets problem gradvis smittade av sig på ett märke som i grunden var sunt.

Land Rover var inte ensamt om att vara ett värdefullt märke fånget i den här koncernen. Den klassiska Minin gick genom exakt samma ägarkedja och samma svårigheter, vilket vi går igenom på sidan om Minin under BMC, British Leyland och Rover.

Ryder-rapporten och nationaliseringen 1975

År 1975 kollapsade British Leyland ekonomiskt och delförstatligades av den brittiska staten, efter en granskning ledd av Sir Don Ryder. Ett statligt holdingbolag bildades, och namnet kortades snart till bara BL. Ryder-rapporten blev vägledande för koncernens försökta återhämtning, och en av dess rekommendationer skulle få stor betydelse för Land Rover: att verksamheten borde skiljas ut från Rover och ges större självständighet.

Land Rover Limited 1978 – ett eget bolag

Den fortsatta framgången för Series III och Range Rover, mitt under BL:s kris, gjorde att staten 1978 bildade ett eget dotterbolag: Land Rover Limited. Det var vändpunkten då Land Rover för första gången blev ett företag i egen rätt snarare än en modellrad hos Rover. Ungefär samtidigt började bindestrecket i “Land-Rover” försvinna, så som märket skrivs i dag. Den efterföljande utvecklingen behandlas på sidan om Land Rover under BMW.

Utbrytningen löste dock inte allt. Trots statliga stödpaket, 30 miljoner pund 1978 och 250 miljoner 1981, tappade Land Rover mark på de utlandsmarknader märket länge dominerat, i takt med att japanska terrängbilar tog över. Åren av kapitalsvält är en viktig bakgrund till det omdiskuterade ryktet om tillförlitlighet som märket bär med sig. En del av produktionen skedde dessutom på licens utomlands, något vi tar upp under Santana och licenstillverkningen.

Slutet på British Leyland

När koncernen rationaliserade bort större delen av sin personbilstillverkning upphörde 1980 all Rover-tillverkning i Solihull, och fabriken blev enbart Land Rovers. 1981 samlades Land Rover, Range Rover och de tidigare Leyland-skåpbilarna i en gemensam enhet, Land Rover Group.

Mot slutet av eran kom också en genomgripande förnyelse av arbetsbilen: den fjäderförsedda One Ten 1983 och den kortare Ninety 1984, modellerna som senare blev Defender. År 1986 bytte British Leyland namn till Rover Group, och två år senare köptes koncernen av British Aerospace. Därifrån gick vägen vidare mot BMW och, för Land Rovers del, senare Ford.

BL-erans Land Rover på skroten i dag

Många av de Land Rover och Range Rover som rullar i Sverige i dag är just av den här årgången – bilar byggda under koncernens svåraste år. Aluminiumkarossen gör att plåten motstår rost bättre än på många samtida bilar, men mekanik, ram och detaljer bär spår av tidens knappa investeringar, och till slut når varje bil vägs ände. Då ska den tas om hand ordentligt: hämtas av en auktoriserad aktör, skrotas med minst 95 procent återvinning och avregistreras hos Transportstyrelsen, så att materialet återvinns i stället för att gå förlorat.

Bildkälla: foto av Sicnag (Wikimedia Commons), licensierat under CC BY 2.0. Bilden är beskuren.