Ibland bygger biltillverkare en konceptbil så djärv att ingen tror att den ska nå gatan. Och ibland gör den det ändå, nästan oförändrad. Subaru SVX var ett sådant fall – ett italienskritat, glasinklätt flaggskepp som skulle lyfta det förnuftiga japanska märket upp i lyxklassen. Det blev en ekonomisk magplask, men i dag en hett eftertraktad kultbil. Den här artikeln är en del av Subarus historia.
Ett flaggskepp ur drömfabriken
SVX visades först som konceptbil på Tokyo Motor Show 1989 och var tänkt som efterträdare till den kilformade Subaru XT. Formgivningen anförtroddes inte vem som helst, utan legendaren Giorgetto Giugiaro och hans ItalDesign – samma penna som ritat allt från DeLorean DMC-12 till Lancia Delta och första generationens VW Golf. I Japan behöll bilen XT:ns namn Alcyone, efter den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Plejaderna, samma stjärnhop som gett Subarus logotyp dess stjärnor. Bokstäverna SVX stod helt enkelt för “Subaru Vehicle X”. Mottagandet av konceptet var så positivt att ledningen vågade satsa, och i juli 1991 rullade serieversionen ut – mitt under en vikande världskonjunktur och en japansk bubbelekonomi på väg att spricka.
Fönster-i-fönster och en glaskupol
Det mest omtalade med SVX var rutorna. Sidofönstren var tvådelade: bara den nedre tredjedelen gick att veva ner, medan den övre glasdelen satt fast – en flygplansinspirerad glaskupol som lät föraren köra fort med öppet fönster utan att det blåste in. Lösningen, som krävde en helt ny metod för att foga glas mot plåt, ses annars bara på exotbilar med uppåtsvängande dörrar som Lamborghini Countach och McLaren F1. Trots att bilen var större, bredare och tyngre än XT lyckades Giugiaros mjuka former behålla samma låga luftmotstånd på 0,29. Den tidiga tvåtonade lacken, med mörkt tak och ljusare kaross, förstärkte intrycket av en bubbla av glas som svävade ovanpå bilen.
Den största boxern Subaru byggt
Under huven satt en enda motor: EG33, en 3,3-liters sexcylindrig boxer med dubbla överliggande kamaxlar, 230 hästkrafter och 309 newtonmeter. Den var den största motor Subaru någonsin byggt för en personbil, en titel den behöll ända tills 3,6-litersmotorn EZ36 kom 2008. Tekniskt var den i grunden en sexcylindrig släkting till EJ-motorn som samtidigt drev Legacy och Impreza. Den var smidig och kraftfull och tog bilen till 235 km/h. Men här fanns också bilens akilleshäl: SVX gick bara att få med automatlåda, eftersom Subaru vid tiden inte hade någon manuell låda som klarade den stora boxerns vridmoment. Den fyrväxlade automaten hade dessutom barnsjukdomar – tidiga exemplar drabbades av en momentomvandlarkoppling som kunde falla sönder och täppa till kylaren, ett problem som åtgärdades först 1993.
Kraften gick förstås ut till alla fyra hjulen. SVX byggde på Subarus symmetriska fyrhjulsdrift och erbjöds med två system – det enklare ACT-4 och det mer avancerade VTD, som fördelade vridmomentet variabelt mellan axlarna. Greppet och stabiliteten var så goda att Road & Track gav bilen smeknamnet “poor man’s Carrera 4”. På snöiga vägar var den i sitt esse, vilket gjorde den populär i skidorter.
Rätt bil, fel märke
Problemet var inte bilen, utan sammanhanget. När Honda, Toyota och Nissan insåg att de inte kunde sälja dyra lyxbilar under sina folkliga märkesnamn skapade de helt nya: Acura, Lexus och Infiniti. Subaru gjorde inget sådant – man sålde helt enkelt SVX som en Subaru. Med ett pris på runt 25 000–28 000 dollar, åtta- till elvatusen dollar mer än någon tidigare Subaru och mer än vissa Nissan 300ZX och Mazda RX-7, blev ekvationen svår. De premiumkunder Subaru ville locka tvekade att betala BMW-pengar för ett märke som annars stod för förnuftiga kombier, och de som ville ha ren prestanda valde turboladdade rivaler som Mitsubishi 3000GT. Subaru hoppades på 10 000 sålda bilar per år men nådde bara runt 5 000 i USA första året, med sjunkande siffror därefter. Av knappt 25 000 byggda exemplar nådde bara 2 478 hela Europa.
Från förlustaffär till kult
Produktionen lades ner 1996, och SVX blev aldrig den dörröppnare till lyxklassen som Subaru drömt om. Men berättelsen tog inte slut där. Den robusta byggkvaliteten har hållit många exemplar rullande långt över 30 mil, designen har åldrats förbluffande väl, och bilkännare jagar i dag den udda kupén – Doug DeMuro har rentav krönt den till “the weirdest Subaru ever”. Och motorn fick en oväntad upprättelse: en vidareutvecklad version av EG33-boxern driver i dag Subarus racingbil i den japanska Super GT-serien, efter att den klassiska EJ-motorn pensionerats. Den som en gång ratades i utställningshallen lever alltså vidare både på samlarauktioner och på racerbanan.
SVX är på sätt och vis hela Subaru i ett nötskal: tekniskt djärv, kompromisslöst egensinnig och kommersiellt halsbrytande. Den vågade vara en italiensk dröm i en värld som väntade sig en förnuftig japansk kombi – och betalade priset för det. Men just därför är den i efterhand en av de mest fascinerande bilar märket någonsin satt på hjul.
Bildkälla: foto av Svxcess (Wikimedia Commons), Allmän egendom (public domain).
Har du en gammal Subaru som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning