Mitsubishi Starion – 80-talets bortglömda turbokupé

När 80-talet sjöd av turbomatade japanska sportkupéer skickade Mitsubishi in en egen utmanare: Starion. Bakhjulsdriven, turboladdad och med uppfällbara strålkastare tog den upp kampen mot Supra, RX-7 och Z-bilarna – och slog dem ofta på racerbanan. Ändå förblev den något av en doldis. I Mitsubishis historia är Starion berättelsen om 80-talets bortglömda turbokupé, och om den sista bakhjulsdrivna sportbil märket byggde på mycket länge.

Mitsubishis intåg i USA

Starion lanserades 1982 och blev en av de allra första bilarna att bära trediamantmärket i USA, just som Mitsubishi på allvar tog sig in på den amerikanska marknaden. Men företaget kunde inte ta klivet ensamt. Tack vare det nära bandet till Chrysler – som ägde en andel i Mitsubishi sedan början av 70-talet – såldes en närmast identisk version som Conquest under märkena Dodge, Plymouth och Chrysler. Entusiaster döpte hela familjen till “Starquest”. I Storbritannien hette den i sin tur Colt Starion. Eftersom Chrysler var ett etablerat amerikanskt märke sålde Conquest faktiskt långt fler exemplar än Starion – men det var Mitsubishi-versionen som fick smutsa ner händerna i motorsporten.

Smal eller bred – “Flatty” och “Fatty”

Starion byggdes i två karossbredder. Den smala “narrowbody” – av entusiaster kallad “Flatty” – fanns från start och höll sig inom de japanska måttreglerna som beskattade större bilar. Från 1985 kom den breddade “widebody”, eller “Fatty”, med utsvällda skärmkanter och, viktigast av allt, en intercooler som lyfte effekten rejält. De vassaste versionerna fick beteckningarna ESI-R respektive, på Conquest-sidan, TSI. Trots den kantiga formen var luftmotståndet lågt för sin tid – ett cw-värde kring 0,32, bättre än både Mazda RX-7 och Nissan 300ZX vid lanseringen.

Motorerna var fyrcylindriga och turbomatade, från en tvålitersmaskin till en ovanligt stor 2,6-litersmotor – en av de största fyrcylindriga som serietillverkats. Den var underkvadratisk, det vill säga byggd för vridmoment snarare än toppeffekt, och levererade kraft redan vid låga varv på ett sätt som påminde mer om en amerikansk muskelbil än en japansk fyra. Mot slutet av produktionen låg effekten kring 175–200 hästar. En raritet var den limiterade 2000GSR-VR med den så kallade Sirius DASH-toppen, som elektroniskt växlade mellan en och två insugsventiler per cylinder.

Rivalerna, racet och filmduken

Starion klev in i en hårt trängd klass. De direkta rivalerna var Toyota Supra, Mazda RX-7 och Nissans Z-bilar, men även Honda Prelude och Porsche 924/944 fanns i blickfånget. På försäljningssiffrorna var Starion en doldis bredvid 300ZX, men på banan var den desto vassare. I USA skördade den framgångar i SCCA:s uthållighetsracing och hjälpte till att etablera Mitsubishi som en tävlingstillverkare att räkna med. Bilen fick dessutom en plats i populärkulturen när Jackie Chan körde en Starion i filmen Cannonball Run II 1984.

Namnet ingen är säker på

Få bilnamn har gett upphov till så mycket spekulation. Enligt Mitsubishi själva är “Starion” en sammandragning av “Star of Arion” – en kombination av en stjärna och Arion, en mytologisk häst ur den grekiska sagovärlden. Den ursprungliga japanska broschyren från maj 1982 förklarar namnet just så. Men det finns en seglivad och betydligt mer underhållande teori: att namnet egentligen skulle ha varit “Stallion” (hingst, i linje med tidens häst-tema hos Mitsubishi), men att det förvanskades till “Starion” i översättningen mellan japanska och engelska. Sanningen lär aldrig kunna fastställas helt.

Den sista bakhjulsdrivna – och arvet

Starion spelade en oväntat viktig roll för vad som kom sedan. Mitsubishi hade planerat en fyrhjulsdriven Starion för rallyts Grupp B-klass, men när klassen förbjöds 1986 flyttades den utvecklade fyrhjulsdriften vidare – den fyrhjulsdrivna tekniken letade sig in i tävlingssedanen Galant VR-4 och i teknikflaggskeppet 3000GT, som tog över rollen som märkets halo-bil. När 3000GT skulle byggas ville dock Chrysler inte ha en dyr bakhjulsdriven plattform, utan tryckte på för den billigare framhjulsdrivna grunden som blev sportkupén Eclipse. Därmed blev Starion den sista renodlat bakhjulsdrivna sportbilen som lämnade Mitsubishis fabrik på mycket länge.

Idag är Starion en sällsynt syn som ofta förväxlas med en Supra eller RX-7. Den nådde aldrig samma berömmelse som sina rivaler och såldes i blygsamma antal, vilket gjort att priserna länge hållits nere. Många exemplar har dessutom körts hårt och byggts om av generationer av turbosugna ägare, och välbevarade originalbilar är svåra att hitta. För den som vill veta mer om märkets väg i Sverige finns översikten om Mitsubishi i Sverige. Och som med alla bortglömda klassiker når även den tåligaste 80-talskupé till sist vägs ände.

Bildkälla: foto av Hans Olav Lien, licensierad under CC BY-SA 3.0.