Mitsubishi Galant VR-4 – Evolutionens farfar

Alla känner till Lancer Evolution, men få vet att rallylegendens recept skrevs i en betydligt mer anonym fyrdörrarssedan flera år tidigare. Mitsubishi Galant VR-4 var bilen som först förenade den turbomatade 4G63-motorn med permanent fyrhjulsdrift – samma kombination som sedan skulle göra Evo världsberömd. I Mitsubishis historia förtjänar den titeln Evolutionens farfar.

Född ur ett rallyförbud

I mitten av 1980-talet planerade Mitsubishi att tävla i rallyts vildaste klass, Grupp B, med en fyrhjulsdriven version av sportkupén Starion. Men efter en rad dödsolyckor förbjöds Grupp B, och tävlingsbilarna fick i stället byggas enligt de tamare Grupp A-reglerna. Mitsubishi tog då den nyligen lanserade sjätte generationen av sin mellanklassedan Galant, lyfte över tekniken från det avbrutna Starion-projektet och homologerade den för rally. Resultatet, lanserat 1987, blev Galant VR-4 – internt kallad E39A.

Grupp A-reglerna krävde en tvåliters turbomotor och fyrhjulsdrift, samt att minst 5 000 exemplar tillverkades för försäljning. Därför nådde Galant VR-4 även marknader som Nordamerika, Nya Zeeland, Australien och övriga Asien-Stillahavsområdet – cirka 2 000 bilar kom till USA 1991 och ytterligare 1 000 året därpå.

Dynamic Four – en teknisk världsförsta

Förkortningen VR-4 stod för Viscous Realtime 4WD, och tekniken var avancerad för sin tid. Under namnet “Dynamic Four” samlade Mitsubishi för första gången i världen fyra system i ett: permanent fyrhjulsdrift med centerdifferential och viskoskoppling, fyrhjulsstyrning, fyrhjulsoberoende fjädring och fyrhjuls-ABS. Momentet fördelades 50/50 mellan fram- och bakaxel, och fyrhjulsstyrningen vinklade bakhjulen upp till 1,5 grader vid högre farter för bättre stabilitet. Hjärtat var den tvåliters DOHC-turbon 4G63 i sitt tidiga utförande, som i japansk specifikation gav runt 240 hästar och i rallytrim åtskilligt mer.

Framgångar i rallyt – med svensk inblandning

Mellan 1988 och 1992 kördes Galant VR-4 av fabriksstallet Mitsubishi Ralliart Europe, och den tog flera segrar i världsrallymästerskapet. Två av dem bär svensk prägel: Mikael Ericsson vann 1000-sjöarsrallyt i Finland 1989, och Kenneth Eriksson tog hem Svenska rallyt 1991. Pentti Airikkala vann RAC-rallyt i Storbritannien samma år som Ericsson, och Kenjiro Shinozuka blev med en VR-4 den första japanska föraren någonsin att vinna en deltävling i världsrallyt. Bilen plockade dessutom titlar i Asien-Stillahavsmästerskapet.

Men just som den framgångsrika Toyota Celica och Ford Sierra Cosworth visade hade rallybilarna från 80-talet blivit för stora och otympliga för de trånga, slingriga specialsträckorna. Konkurrenterna krympte sina maskiner, och runt 1992 gjorde Mitsubishi detsamma: man flyttade Galant VR-4:ans motor och växellåda till en mindre och lättare kaross – den kompakta Lancern. Därmed föddes Lancer Evolution, och Galanten lämnade rampljuset i motorsporten.

Motorn som blev legendarisk

Det var i Galant VR-4 som den turbomatade 4G63:an på allvar inledde sin bana. Samma motor kom sedan att driva den USA-byggda sportkupén Eclipse och samtliga Lancer Evolution från första till nionde generationen. Med sitt gjutjärnsblock, smidda interndelar och oljekylda kolvar tålde den enorma effektökningar och blev en av tunervärldens mest respekterade fyrcylindriga – även om den, likt sin skapare, aldrig riktigt fick samma kultstatus som Toyotas 2JZ eller Nissans RB26. Galant VR-4 led av en arvsynd: bilen var i grunden tänkt enbart för Japan, precis som den legendariska Nissan Skyline GT-R, och blev därför aldrig en självklar syn på europeiska vägar.

Senare generationer och eftermäle

När Lancer Evolution tagit över tävlandet behövde Galant VR-4 inte längre följa rallyreglerna. Sjunde generationen (1992–1996) behöll fyrhjulsdriften men bytte den gamla raka fyran mot en mjukare motor, och den åttonde och sista generationen (1996–2002) fick en tvillingturbomatad 2,5-liters V6 på 280 hästar – topptrimmen Type-S lånade till och med den aktiva bakdifferentialen (AYC) från Lancer Evolution IV. Civila Galant fortsatte byggas ända till 2012, men VR-4-versionen nådde vägs ände redan 2003 i takt med skärpta japanska avgaskrav.

Idag är Galant VR-4 en förbisedd raritet. Den delar uppskattningsvis fyra femtedelar av sin prestandateknik med de tidiga Evo-modellerna men handlas långt under deras priser – ett fynd för den som vet vad bilen egentligen är. Värt att veta för en spekulant är att den korrosionskänsliga AYC-pumpen på de fyrhjulsdrivna modellerna är en vanlig och kostsam svaghet, och att 4G63:ans ventiler kan ge problem på hårt körda exemplar. Och som med alla bilar når även en bortglömd pionjär till sist vägs ände.

Bildkälla: foto av Jones028, licensierad under CC BY 2.0.