Mitsubishi Eclipse och Diamond-Star Motors – tunerlegenden från Illinois

Bildkälla: foto av Matt Lafond, public domain.

Mitsubishi Eclipse är en udda fågel i märkets historia – en japansk sportkupé som varken ritades eller byggdes i Japan, utan i en bilfabrik mitt på den amerikanska prärien. Bakom den låg ett av de mest framgångsrika samriskbolagen mellan en japansk och en amerikansk tillverkare: Diamond-Star Motors. För en hel generation biltokiga ungdomar blev Eclipse, med sin tunbara turbomotor och fyrhjulsdrift, sinnebilden av en prisvärd raket. I Mitsubishis historia är den berättelsen om hur en “två-dörrars Evo” föddes i delstaten Illinois.

Diamond-Star Motors – när Chrysler och Mitsubishi byggde bilar ihop

Banden mellan Mitsubishi och Chrysler sträckte sig tillbaka till 1970, då amerikanerna tog en ägarandel på 15 procent i den japanska tillverkaren och började sälja Mitsubishi-modeller under egna märken. För att kringgå importkvoter och kunna bygga bilar lokalt grundade de två företagen i oktober 1985 ett gemensamt bolag: Diamond-Star Motors. Namnet syftade på ägarnas symboler – Mitsubishis tre diamanter och Chryslers femuddiga stjärna (pentastar). Fabriken restes i Normal, Illinois, och de första bilarna som rullade av banden var en trio nära besläktade 2+2-sportkupéer: Mitsubishi Eclipse, Eagle Talon och Plymouth Laser. Mekaniskt var de i stort sett identiska; skillnaderna låg i emblem, grill, bakljus och detaljer.

Samarbetet var ursprungligen ett 50/50-bolag, men Mitsubishi löste 1991 ut Chryslers andel och tog 1993 fullt ägande. Den 1 juli 1995 bytte fabriken namn till Mitsubishi Motors Manufacturing America. Bland entusiaster lever förkortningen DSM ändå kvar som beteckning på just de tidiga Eclipse-, Talon- och Laser-modellerna. Samma nära relation mellan företagen gav för övrigt även upphov till USA-versionen av teknikflaggskeppet 3000GT, som Chrysler sålde som Dodge Stealth.

Eclipse 1G och 2G – DSM-bilarna

Eclipse – döpt efter en berömd brittisk kapplöpningshäst från 1700-talet – kom i fyra generationer för modellåren 1990 till 2012, men det är de två första som räknas som de äkta DSM-bilarna. Den första generationen (1989–1994) var en låg, slank kupé som inledningsvis fanns med uppfällbara strålkastare. Toppversionen GSX hade fyrhjulsdrift och en tvillinglös men intercoolad tvålitersturbo, medan flertalet varianter var framhjulsdrivna med sug- eller turbomotor. Den andra generationen (1995–1999) fick rundare, mjukare former, och från 1996 tillkom en cabriolet vid namn Spyder. Eagle Talon följde med i båda generationerna men lades ned 1998 när Chrysler avvecklade Eagle-märket; Plymouth Laser fanns bara under den första. Eclipse levde vidare längst av dem alla.

4G63-turbon: en “två-dörrars Evo”

Det som gjorde de tidiga Eclipse-bilarna legendariska var motorn. I GS-T (framhjulsdrift) och GSX (fyrhjulsdrift) satt Mitsubishis 4G63T – en tvålitersturbo med gjutjärnsblock som ursprungligen utvecklats för sportsedanen Galant VR-4 och som sedan skulle bli hjärtat i rallyhjälten Lancer Evolution genom nio generationer. Just därför fick Eclipse GSX smeknamnet “två-dörrars Evo”. Motorn tålde mycket och svarade villigt på trimning, vilket gjorde den till en av tunervärldens mest älskade fyrcylindriga. Effekten låg på runt 180–195 hästar i första generationen och steg till 210 i den andra. Vid lanseringen kostade en GSX omkring 20 000 dollar och underbjöd därmed dyrare rivaler som Toyota Supra och Mazda RX-7 med bred marginal.

Sverige, tunerkultur och filmduken

Eclipse var i grunden en bil för Nordamerika, men Sverige fick faktiskt vara med tidigt. När den första generationen nådde Europa i slutet av 1991 såldes den till en början bara i tre länder – Österrike, Schweiz och Sverige – innan fler marknader tillkom. De europeiska bilarna var dock försiktigt specade: nästan samtliga Eclipse man såg på svenska vägar var framhjulsdrivna sugmotorvarianter, och få visste ens att de snabba fyrhjulsdrivna GSX-versionerna existerade. Mer om märkets väg på den svenska marknaden finns i översikten om Mitsubishi i Sverige.

I USA blev Eclipse desto större. Den växte fram till en hörnsten i den framväxande importtuning-scenen, hjälpt av låga priser, hög effektpotential och ett enormt utbud av eftermarknadsdelar. Den kulturella kröningen kom när Paul Walkers rollfigur körde en neongrön andragenerations Eclipse i första halvan av den första Fast & Furious-filmen år 2001 – en av seriens mest igenkända bilar och något som etsade in modellen i en hel generations medvetande.

V6-eran och namnets återkomst

Här tar berättelsen en mindre smickrande vändning. Den tredje generationen (2000–2005) övergav både 4G63-turbon och fyrhjulsdriften till förmån för en större men tamare V6:a, och bilen blev tyngre och mjukare i en riktning mot “sportlyx”. Mitsubishi försökte låta Eclipse ärva den nyss nedlagda 3000GT:ns roll som märkets flaggskeppskupé, men eftersom själva själen – turbon och AWD:n – flyttat över till Lancer Evolution vände många av de gamla tunerentusiasterna modellen ryggen. Den fjärde och sista generationen (2006–2012) fortsatte på samma spår innan Eclipse till slut lades ned.

När produktionen av Eclipse upphörde stod Mitsubishi inför en ny tid. Samma år som de sista kupéerna byggdes inledde märket i stället försäljningen av elbilen i-MiEV i USA – en tydlig kursändring mot el och crossover. År 2018 återupplivades till och med namnet Eclipse, men nu klistrat på en crossover-SUV (Eclipse Cross), något som inte föll alla trogna i smaken. DSM-fabriken i Normal fick ett nytt liv när elbilstillverkaren Rivian köpte den 2017.

Som ägd bil var Eclipse aldrig felfri. Turbobilarna kräver noggrann kamremsservice – motorn är av interferenstyp, så en sprucken kamrem betyder ofta motorhaveri – och vissa årsmodeller drabbas av lagerslitage i vevaxeln (så kallad crankwalk). De fyrhjulsdrivna GSX-bilarna återkallades dessutom för problem med fördelningsväxellådan, och rost är en återkommande fiende. Trots ett välförtjänt rykte som en av 90-talets stora tunerbilar har Eclipse aldrig fått samma samlarrenässans som Supra eller RX-7. Många exemplar har också körts hårt och byggts om, och förr eller senare når varje bil vägs ände.