Mitsubishi L200 och Triton – arbetshästen som erövrade världen

Om Mitsubishis sportbilar gjorde rubriker var det pickupen som drog in pengarna. Sedan 1978 har den lätta lastbil som i Sverige kallas L200 – och i stora delar av världen Triton – sålts i miljontals exemplar och blivit en av de mest pålitliga arbetshästarna på marknaden. Den har körts genom öknar och tundra, tjänat poliser, brandkårer och bönder över hela jorden, och hör i Sverige hemma på var och varannan hantverkarparkering. I Mitsubishis historia är L200 berättelsen om uthållighet snarare än prestanda.

Forte 1978 – en arbetshäst föds

Bilen lanserades i september 1978, i Japan under namnet Forte – italienska för “stark”. Idén var en ettonspickup som kunde bära tungt men ändå köras lika lätt och bekvämt som en personbil, och prototyperna provkördes hårt i Nordamerika, Thailand och Saudiarabien för att garantera tålighet. På exportmarknaderna såldes den som Mitsubishi Truck eller L200, och redan i oktober samma år började exporten till Nordamerika. Den första generationen fanns bara som enkelhytt med fyrcylindriga bensin- och dieselmotorer.

Ett avgörande steg togs 1980, då Mitsubishi adderade en fyrhjulsdriven version. Det manuellt inkopplingsbara 4WD-systemet, byggt på märkets långa erfarenhet av terrängfordon, blev själva grunden för Mitsubishis moderna fyrhjulsdrift och ledde direkt vidare till terrängikonen Pajero och minibussen Delica.

Många namn, en bil

Få bilar har burit så många olika namnskyltar. På de flesta exportmarknader hette den L200, men i Australien dök namnet Triton upp redan på 1980-talet och blev från och med fjärde generationen (2005) det globala huvudnamnet – uppkallat efter den grekiske havsguden. I Japan såldes dubbelhyttsversionen som Strada från 1991, och i USA hette den Mighty Max. Tack vare det nära bandet till Chrysler såldes den dessutom som Dodge D-50, Dodge Ram 50 och Plymouth Arrow. Listan fortsatte med namn som Storm, Magnum och – i Portugal – Strakar, en sammansättning av Strada och Dakar. Senare byggdes bilen även åt Fiat som Fiat Fullback och åt Ram som Ram 1200 för Mellanöstern.

Från och med den tredje generationen 1995 koncentrerades tillverkningen till Mitsubishis fabrik i thailändska Laem Chabang, varifrån bilen exporteras till långt över hundra länder. Det är idag företagets största fabrik, med en produktion på runt 400 000 fordon om året. Vid 40-årsjubileet 2018 hade pickupen sålts i mer än 4,7 miljoner exemplar, och sedan dess har den passerat fem miljoner – omkring 15 procent av Mitsubishis globala försäljning, vilket gör den till märkets näst mest sålda modell.

Sverige: hantverkarnas favorit

I Sverige började L200 säljas i slutet av 1980-talet och klassas här som lätt lastbil. Den blev snabbt en favorit bland hantverkare och andra yrkesgrupper med praktiska jobb, tack vare sin mångsidighet, sin tålighet och ett pålitligt rykte som gav högt andrahandsvärde. Femte generationen vann till och med Teknikens Världs stora pickup-test. En detalj som länge gjorde L200 unik var fördelningslådan med öppen centerdifferential: till skillnad från de flesta konkurrenter kunde den köras med fyrhjulsdrift även på torr asfalt, en lösning som bara L200 och Mercedes X-klass erbjöd och som var ett direkt arv från Pajero. Mer om märkets väg på den svenska marknaden finns i översikten om Mitsubishi i Sverige.

Från arbetsredskap till livsstilsbil

Genom sex generationer förvandlades L200 gradvis från ren nyttofordon till en bekvämare livsstilspickup, ofta med dubbelhytt för fem personer. Drivlinorna var länge en blandning av bensin- och dieselmotorer, men med tiden lade Mitsubishi allt mer krut på dieslar – från den seglivade 2,5-litersmaskinen 4D56 till senare 2,4-liters turbodieslar. En 3,0-liters V6:a (6G72) erbjöds på vissa marknader, men den var aldrig särskilt omtyckt; den drog mer bränsle, drog sämre än dieseln och hade dessutom en konstruktionssvaghet i ventillyftarna som med tiden kunde leda till motorhaveri. Konkurrenterna var de eviga rivalerna Toyota Hilux, Ford Ranger, Isuzu D-Max, VW Amarok och alliansbrodern Nissan Navara – mot den senare var L200 i den femte generationen omkring 200 kg lättare.

Som arbetsfordon hade L200 förstås sina kompromisser. Bak satt traditionen trogen en stel axel med bladfjädrar och trumbromsar, styrningen var oprecis med klen vägkänsla och gången blev hård. Köregenskaperna försämrades märkbart med last, och precis som alla pickuper med hög tyngdpunkt och tung bakvagn kunde den välta vid fellastning – något tillverkarna fått tygla med last­kännande antispinn- och antisladdsystem. Men i sitt rätta element – som tålig drag- och terrängbil – gjorde den sällan sina ägare besvikna.

Den europeiska reträtten

Trots framgången mörknade himlen i Europa. När Renault–Nissan–Mitsubishi-alliansen hamnade i ekonomisk knipa och genomförde omfattande sparprogram beslutades att Mitsubishi gradvis skulle dra sig tillbaka från den europeiska marknaden genom att inte ersätta sitt modellprogram. Suv-importen upphörde först, och hur länge nya L200 skulle fortsätta säljas blev oklart. Den sjätte generationen nådde visserligen Sverige i mitten av 2020-talet, men för många trogna kunder blev framtiden ändå osäker.

L200 förblir ändå ett av de mest hållbara fordon Mitsubishi byggt, och många av de äldre exemplaren rullar vidare år efter år i hantverkares och lantbrukares tjänst. Men inget arbetsfordon håller för evigt – rost, slitage och hårda år tar ut sin rätt, och förr eller senare når även den tåligaste trotjänare vägs ände.

Bildkälla: foto av Qwerty242, licensierad under CC BY-SA 3.0.