BMW E30 M3 är för många den ultimata BMW:n – en kompakt sportsedan som blev en av tidernas mest framgångsrika tävlingsbilar. Den var den allra första M3:an och föddes ur ett enda mål: att vinna på banan. Den här sidan ingår i vår genomgång av BMW i motorsport och berättar om bilens bakgrund, den ovanliga S14-motorn och racingframgångarna.
Den första M3:an
Idén bakom den första M3:an var enkel: att göra en tävlingssedan tillgänglig som gatbil. Bilen visades på bilsalongen IAA i Frankfurt 1985 och började tillverkas 1986. Produktionen pågick till 1991, och totalt byggdes 17 970 exemplar – samtliga vänsterstyrda. Ingen kunde då ana vilken kultstatus modellen skulle få, både på vägen och på världens racingbanor.
Byggd för Group A
E30 M3 togs fram av BMW M för att kunna tävla i standardvagnsklassen Group A, som krävde att minst 5 000 gatbilar byggdes (plus 500 för varje evolutionsspecial). BMW konstruerade racerbilen först och anpassade sedan gatbilen efter den – därför delar en E30 M3 nästan inget med en vanlig E30 3-serie under taklinjen; bara motorhuven och taket är gemensamma. Bakrutan lutades planare, skärmarna breddades i lådliknande flänsar för att rymma bredare spårvidd, och en tydlig bagagelucksspoiler gav marktryck. Det sänkte luftmotståndet till Cd 0,33 mot 0,38 för en vanlig E30 – ingenjörskonst snarare än stildetaljer.
S14-motorn
Hjärtat var S14 – en högvarvig fyrcylindrig motor på 2,3 liter med dubbla överliggande kamaxlar och fyra ventiler per cylinder, utvecklad under Paul Rosches ledning. Att BMW, mästaren på raka sexcylindriga motorer, valde en fyra förvånade många – men beslutet var medvetet: en fyra var lättare och gav bättre balans, och den sexcylindriga M1-motorn vibrerade på höga varv. Blocket kom från den beprövade M10-fyran som redan drivit BMW 2002, medan topplocket härleddes ur den sexcylindriga M88-/S38-motorn. Med individuella trottelspjäll och utan hydrauliska ventillyftare gav den runt 195 hästkrafter med katalysator och 200 utan, vid 6 750 varv. Det ilskna, mekaniska ljudet blev en del av upplevelsen.
Evolution-modellerna
För att få tävla med uppdaterade detaljer byggde BMW ett antal Evolution-versioner i små serier: Evolution, Evolution II (220 hästkrafter, 505 exemplar) och slutligen Sport Evolution 1990. Den sistnämnda fick motorn utökad till 2,5 liter och 238 hästkrafter, justerbara spoilrar och fanns bara i rött eller svart – 600 exemplar gör den till den mest eftertraktade av alla E30 M3. Även kosmetiska specialutgåvor hyllade titelvinsterna, som Europameister ’88 i Macao Blue (148 exemplar, med Roberto Ravaglias signatur) och Johnny Cecotto. Från 1988 fanns dessutom en cabrioletversion, byggd i betydligt mindre antal.
Racingdominansen
På banan slog M3:an till nästan omgående. I tävlingstrim gav S14:an omkring 300 hästkrafter vid hela 8 200 varv. Redan debutåret 1987 tog bilen titeln i det första VM:et för standardvagnar med Roberto Ravaglia, och året därpå följde EM-titeln. Den kom att dominera det tyska mästerskapet DTM i flera säsonger – Eric van de Poele tog DTM-titeln redan 1987, om än tätt före den framstormande Ford Sierra RS500 Cosworth. Det hårdaste motståndet kom annars från Mercedes och den bevingade 190 E 2.5-16 Evolution II, och striderna mellan M3 och 190:an blev en av seriens mest omtalade rivaliteter. Bilen skördade även segrar i brittiska BTCC, australiensiska mästerskap och uthållighetslopp som Spa 24-timmars, och räknas som en av tidernas mest framgångsrika standardvagnar.
Baksidan av legenden
Men M3:an var inte bara en hjältesaga. Gatbilen var dyr och byggdes uteslutande med vänsterstyrning, vilket gjorde den svårsåld på högerstyrda marknader som Storbritannien. I hemlandet hade den länge en tveksam status eftersom många inte kunde skilja den från en trimmad vanlig 316i, och begagnatvärdena låg lågt i decennier innan omvärderingen gjorde den till en dyrgrip. På grus var den dessutom chanslös: Prodrive-byggda M3:or vann visserligen Tour de Corse 1987 på asfalt, men mot fyrhjulsdrivna rallybilar räckte bakhjulsdriften inte till.
Arvet och 3-serien
E30 M3 grundlade M3-namnet, som sedan dess funnits i varje generation av 3-serien. Men bilen var också kulmen på en sportig tradition som BMW byggt sedan touringbilar som 3.0 CSL “Batmobile” på 70-talet – körglädjen bevisad på banan och sedan såld på gatan. Med E30 M3 nådde den tanken en ny nivå, och grunden lades för alla M-bilar som följde.
En äkta E30 M3 är idag en värdefull klassiker som sällan når en bilskrot. Men de allra flesta bilar tjänar förr eller senare ut. När din bil nått vägs ände hämtar vi den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt hos Transportstyrelsen, så att du får ett giltigt mottagningsbevis.
Bildkälla: BMW E30 M3, foto av nakhon100 (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY 2.0.
Har du en gammal BMW som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning