Volkswagen Phaeton var den dyraste bil märket någonsin sålt: handbyggd i ett glashus mitt i Dresden, konstruerad kring krav som ingen kund hade bett om, och prissatt under sina konkurrenter. Den blev ändå ett av bilhistoriens mest fullständiga kommersiella misslyckanden. I den här delen av Volkswagens modellprogram följer vi bilen som gjorde nästan allting rätt.
Piëchs motdrag
Idén var Ferdinand Piëchs. Under 1990-talet hade Mercedes och BMW gjort något som retade koncernchefen: de gick nedåt i storlek och började konkurrera direkt med Volkswagen, Mercedes med A-klassen och BMW med 3-serie Compact. Piëchs svar blev att gå åt motsatt håll — uppåt, rakt in i deras eget revir.
Målet var uttalat: en Volkswagen som skulle överträffa Mercedes S-klass och BMW 7-serie på deras egen planhalva. Att koncernen redan hade en fullstor lyxbil i Audi A8 ändrade ingenting. A8 var en förarbil; Phaeton skulle vara en komfortbil byggd för baksätet — och den skulle bära folkvagnsemblemet.
Namnet hämtades från phaeton, en gammal beteckning på en lätt och snabb öppen vagn. Ordet går i sin tur tillbaka på Faethon i grekisk mytologi: Helios son, som övertalade sin far att låta honom köra solvagnen, tappade kontrollen över hästarna och störtade. Ingen på Volkswagen tycks ha dröjt vid den detaljen.
De tio hemliga kraven
Projektet fick internbeteckningen VW611, och Piëch inledde det med att lämna över en lista med tio krav till ingenjörerna. De flesta av dem har aldrig offentliggjorts. Två är kända, och de räcker för att beskriva ambitionsnivån.
Det första: bilen skulle klara att köras hela dagen i 300 km/h med femtio graders värme utomhus, samtidigt som kupén hölls vid tjugotvå grader. Det andra: karossen skulle ha en vridstyvhet på 37 000 newtonmeter per grad. Kravet på 300 km/h gick i praktiken inte att använda — serietillverkade Phaeton var elektroniskt spärrade vid 250. Bilen skulle alltså behärska något den aldrig fick göra.
Glasfabriken och Bentley-plattformen
För bygget lät Volkswagen uppföra Gläserne Manufaktur mitt inne i Dresden, en fabrik med väggar av glas där kunden kunde stå och se sin egen bil växa fram. Karossen ritades av Volkswagens chefsdesigner Hartmut Warkuß, och utvecklingsarbetet resulterade i över hundra egna patent. Bilen mätte minst 5,05 meter, fick dragfritt fyrzonsklimat och blev den första Volkswagen med radarbaserad adaptiv farthållare.
Under plåten satt plattformen D1, delad med Bentley Continental GT och Flying Spur. Släktskapet stannade inte vid ritningarna: glashuset i Dresden byggde Flying Spur ända till oktober 2006, innan monteringen flyttades till Crewe. Motorprogrammet gick från en 3,0-liters TDI på 224 hästkrafter till en V10-diesel på 313 och en tolvcylindrig W12 på 450. V10:an var den första V10-motorn någonsin i en serietillverkad sedan.
Tvillingen som lyckades
Phaeton var inte ensam. Volkswagen klev in i premiumsegmentet 2002 med två bilar samtidigt, och den andra var Touareg. Samma år, samma ambition, samme man bakom besluten.
Utfallet blev det omvända. Touareg sålde över 1,2 miljoner exemplar i tre generationer och lades ned först 2026, efter tjugofyra år. Phaeton nådde 84 235 exemplar på fjorton år, förserien inräknad. Skillnaden låg inte i tekniken utan i vad köparna var beredda att acceptera: en dyr Volkswagen med fyrhjulsdrift och dragkrok gick an, en dyr Volkswagen i S-klassens prisklass gjorde det inte.
Mannen som sa det högt
Att märket var problemet stod klart tidigt, men det var inget man sa. År 2004 förklarade Axel Mees, då chef för Audi of America, offentligt att Phaetons svaga försäljning berodde på att Volkswagen underskattat sitt eget märkes svaghet. Han fick sparken omgående.
Året därpå drog koncernchefen Bernd Pischetsrieder tillbaka Phaeton från USA-marknaden, ett drag i maktkampen mot Piëch. Pischetsrieder var själv borta kort därefter. Under tre modellår hade sammanlagt 3 354 Phaeton sålts i USA. Mees hade haft rätt — och det var därför han fick gå.
Trettiosju exemplar i Sverige
På den svenska marknaden blev siffrorna omöjliga att missförstå. När tidningen Automobil summerade satsningen 2013 hade 37 exemplar sålts nya i landet sedan starten, plus ett hundratal som kommit hit via privatimport. Trettiosju bilar på elva år, av koncernens flaggskepp.
Globalt såg det likadant ut i större skala. Försäljningsmålet var 20 000 bilar om året; under 2013 såldes 5 812 i hela världen. Volkswagen förlorade pengar på varje exemplar men fortsatte i fjorton år, något bedömare förklarade med att projektet var Piëchs hjärtefråga. Mot slutet var Kina den enda marknad som bar bilen.
Slutet i glashuset
Den sista Phaeton lämnade Gläserne Manufaktur i mars 2016. En efterträdare fanns färdigritad — en eldriven andra generation kallad Phaeton D2 — och ett enda körbart exemplar hann byggas innan projektet lades ned. Pengarna och uppmärksamheten behövdes till ID-serien. I april 2017 började glashuset i Dresden montera e-Golf i stället.
I Kina lever namnet vidare i Phideon. På den europeiska andrahandsmarknaden har Phaeton blivit precis det Piëch aldrig tänkt sig: en tolvcylindrig lyxbil för priset av en välskött Passat. Bilen som var för dyr som ny är för billig som begagnad — men reservdelarna kommer fortfarande från premiumvärlden och prissätts därefter.
En Phaeton som nått vägs ände är en krävande bil att ta hand om: upp emot två och ett halvt ton, luftfjädring, permanent fyrhjulsdrift och elektronik från en helt annan prisklass. Uttjänta Volkswagenmodeller hämtas, återvinns och avregistreras korrekt hos oss, så att metall och delar tas till vara på ett miljöriktigt sätt. På Bilskrot Göteborg ser vi till att din gamla Volkswagen får ett ordnat och miljövänligt slut.
Bildkälla: Wikimedia Commons, foto av Guillaume Vachey, tillgängliggjort under CC0.
Har du en gammal Volkswagen som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning