Den 15 januari 1913 registrerades ett litet aktiebolag i West Kensington i London. Det hette Bamford & Martin Ltd, sålde och byggde om bilar av andras fabrikat, och skulle ta ytterligare två år på sig att få fram en egen bil. Det är startpunkten för Aston Martins historia. Mönstret var inte unikt för sin tid: sex år senare gjorde W.O. Bentley exakt samma sak i samma stad, av samma skäl — en försäljare av andras bilar som tröttnade och började bygga sina egna.
Två cyklister och en Singer-agentur
Robert Bamford och Lionel Martin träffades genom tävlingscykling, inte genom bilar. Bamford var ingenjör och skötte den londondepå i Henniker Mews vid Callow Street som tillhörde Hesse and Savory, en tillverkare av båtmotorer. Martin kom från en förmögen familj i Cornwall med bakgrund i kaolinbrytning och hade dessutom pengar från släkten Birch i kalkbranschen. När Hesse and Savory drog sig ur bilverksamheten tog de två över lokalerna.
Adressen var 16 Henniker Place vid Callow Street, strax intill Fulham Road. Där sålde de sportbilar av märket Singer till kunder i södra England, servade GWK- och Calthorpe-bilar och byggde om Singer-modellerna för backtävlingar. Verksamheten gick bra. Problemet var att de inte var nöjda med bilarna de sålde — de ville ha samma karaktär men bättre hållfasthet och prestanda, och beslutade sig för att konstruera en helt egen bil.
Namnet kom från en backe i Buckinghamshire
Aston Martin är inte namnet på en person. Efternamnet kommer från Lionel Martin. Förledet kommer från Aston Hill vid Aston Clinton i Buckinghamshire, där Cyclecar Club arrangerade backtävlingar och där Martin körde sina ombyggda Singer-bilar. Enligt Martins egen redogörelse gick de igenom blommor, djur, fåglar och fiskar innan de landade i ortnamn.
Här går flera svenska framställningar fel. Namnet uppstod inte 1913 och var inte skälet till att bolaget bildades — det kom i samband med den första egna bilen ett par år senare. Fram till 1926 stavades det dessutom genomgående Aston-Martin, med bindestreck, och radiatoremblemet bar bokstäverna AM.
Coal Scuttle – den första bilen
Den första bilen fick smeknamnet Coal Scuttle efter kolhinken som fanns i de flesta brittiska hem vid den tiden — karossen ansågs likna en. Motorn var en fyrcylindrig sidventilare på 1 389 cc, byggd åt Bamford & Martin av Coventry-Simplex. Bilen var en tvåsitsare, bar sannolikt chassinumret A1 och registrerades för väg med skylten AM 4656 i början av 1915.
Coal Scuttle förblev den enda Aston-Martin som existerade fram till omkring 1920. Den var senast vägregistrerad 1928 och har därefter aldrig återfunnits. Bilen räknas som förlorad.
Kriget avbryter
Serieproduktion hann aldrig komma i gång. Första världskriget bröt ut och den lilla verkstaden stängde. Lionel Martin gick till amiralitetet. Robert Bamford tjänstgjorde enligt London Gazette först ett år som menig i London Regiments 25:e cyklistbataljon och blev därefter löjtnant i Army Service Corps mekaniserade transportgren — cykeln följde med båda grundarna in i kriget. Maskinerna såldes till flygplanstillverkaren Sopwith Aviation Company. Det blev det första av två världskrig som stoppade tillverkningen — andra världskriget skulle göra om samma sak ett kvartssekel senare.
Efter kriget startade verksamheten om i nya lokaler på Abingdon Road i Kensington. Bamford lämnade bolaget 1920. Källorna anger två olika skäl: Aston Martins egen jubileumsskrift skriver att han inte delade Martins ambition om högre tillverkningsvolymer, medan andra framställningar betonar bolagets ansträngda ekonomi efter kriget. Bamford återvände aldrig, och den fördjupade genomgången av båda grundarna finns på sidan om Lionel Martin och Robert Bamford.
Zborowskis pengar och de dryga femtio bilarna
Från 1920 gick greve Louis Zborowski in med kapital. Han var en excentrisk och mycket förmögen tävlingsförare, och pengarna gjorde det möjligt att gå från prototyper till en begränsad serietillverkning av modellen Standard Sports från 1921. Året därpå byggde Bamford & Martin bilar för Frankrikes Grand Prix, och på banan Brooklands sattes en rad hastighets- och uthållighetsrekord i lättbilsklassen.
Produktionsbilarna hade en 1,5-liters sidventilsmotor konstruerad av H.V. Robb. Bamford & Martin annonserade en toppfart på 116 km/h, och en komplett bil kostade omkring 850 pund — en summa som gjorde kundkretsen mycket liten. Hur många som byggdes är oklart: specialistkällor anger 54 eller ungefär 55 exemplar, medan Aston Martins egen tidslinje talar om 60 bilar på tio år.
Satsningen på motorsport gav publicitet men förbrukade pengar snabbare än försäljningen drog in dem. Zborowski omkom under Italiens Grand Prix 1924, och därmed försvann den viktigaste finansiären. Samma år genomgick bolaget en första rekonstruktion under Dorothea, Lady Charnwood, som satte in sin son John Benson i styrelsen.
Slutet på grundarnas Aston Martin
I november 1925 sattes Bamford & Martin Ltd under förvaltning och Lionel Martin var inte längre direktör i bolaget han hade grundat. Han återgick till familjeföretaget i kalkbranschen och ägde efter 1925 aldrig mer en Aston Martin. Vad som hände därefter — köparna Bill Renwick och Augustus Bertelli, flytten till Feltham och det nya bolagsnamnet — behandlas på sidan om konkursen 1925 och Bertelli-eran. Bolagets samlade ekonomiska kriser genom åren reds ut på översikten över konkurserna och räddningarna.
Lionel Martin dog den 21 oktober 1945, 67 år gammal, en vecka efter att ha blivit påkörd av en bil vid ett trafikljus nära sitt hem i Kingston upon Thames. Källorna anger olika fordon: Grace’s Guide skriver trehjuling, andra framställningar cykel. Robert Bamford hade avlidit 1942. Ingen av dem fick uppleva den period då märket blev världsberömt — den inleddes först två år efter Martins död, när David Brown köpte bolaget 1947.
Vad källorna inte är eniga om
Grundandet är sämre dokumenterat än märkets rykte antyder, och tre uppgifter går isär mellan i övrigt seriösa källor. Den första gäller Coal Scuttles chassi: engelska Wikipedia, Automotive Hall of Fame och flera specialistsajter anger ett chassi från en Isotta-Fraschini av 1908 års modell, medan Aston Martins egen tidslinje skriver att motorn monterades i ett chassi av företagets egen konstruktion.
Den andra gäller årtalet. Aston Martin placerar själv Coal Scuttle på 1914, medan registreringshandlingar och specialistregister anger mars 1915. Den rimligaste läsningen är att bilen byggdes under 1914 och vägregistrerades i början av 1915, men det är en tolkning och inte en dokumenterad uppgift. Den tredje gäller antalet byggda bilar, som anges till mellan 54 och 60 beroende på källa.
Ingen av dessa oklarheter är avgörande för historien, men de illustrerar hur tunn dokumentationen är kring ett företag som under sina första sju år byggde en enda bil.
Aston Martin i Sverige
Bilar från Bamford & Martin-tiden finns i praktiken inte i Sverige — de färre än sextio exemplar som byggdes är samlarobjekt med känd ägarhistorik. Senare årsmodeller förekommer däremot i den svenska fordonsparken, och hur märket etablerades här beskrivs på sidan om Aston Martin i Sverige. Även en exklusiv bil når till slut en punkt där reparationen kostar mer än bilen är värd, och då gäller samma regler som för alla andra fordon: skrotning hos auktoriserad mottagare och avregistrering hos Transportstyrelsen.
Bild: foto av Vauxford (Wikimedia Commons), beskuren, licensierat under CC BY-SA 4.0.
Har du en gammal Aston Martin som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning