Volvos modulmotorer – vit-blocken som drev 850 och V70

När Volvo skulle ersätta sina legendariska gjutjärnsmotorer valde man en helt annan väg: lätta aluminiummotorer med en distinkt femcylindrig karaktär. Familjen kallas “vit-block” och gav 850 dess omisskännliga ljud, drev Volvos bilar i ett kvarts sekel och hamnade till och med i en legendarisk Ford. Den här sidan är en del av Volvos historia och berättar om modulmotorerna som tog Volvo in i den moderna eran.

Project Galaxy – det dyra framtidsprojektet

Motorernas ursprung finns i ett av Volvos mest ambitiösa projekt någonsin. I slutet av 1970-talet drog företaget igång “Project Galaxy” – man siktade bokstavligen mot stjärnorna och ville skapa något helt nytt med nya karosser, nya material, ny säkerhet och nya motorer. Det blev det dyraste projekt Volvo dittills tagit på sig, och motorutvecklingen inleddes redan 1978. Ur satsningen föddes två bilar: den framhjulsdrivna 480 och, framför allt, den bil som skulle definiera Volvo i över ett decennium – 850.

Vit-block mot red block

Namnet “vit-block” kom sig av kontrasten mot föregångaren, den tunga röda radmotorn i gjutjärn. Den nya generationen var byggd helt i aluminium – både block och topp – och hade dubbla överliggande kamaxlar med fyra ventiler per cylinder, i stället för det gamla pushrod-systemet. Det verkligt smarta låg dock i namnet: motorn var modulär. Fyr-, fem- och sexcylindriga versioner delade en mängd identiska delar och kunde byggas på samma sätt, vilket sänkte kostnaderna rejält. En enda grundkonstruktion kunde alltså täcka hela modellprogrammet.

Femcylindern och 850

Den första modulmotorn var faktiskt en rak sexa, B6304, som kom i augusti 1990 i Volvo 960. Men det var femcylindern som skulle bli signaturen. Den debuterade i juni 1991 i Volvo 850, som blev den första personbilen i världen med en tvärställd femcylindrig motor som drev framhjulen. Valet av just fem cylindrar – ovanligt då, men inspirerat av Audis framgångar – gav ett karakteristiskt ljud som blev typiskt Volvo. Och den tvärställda framhjulsdriften var en liten revolution för ett märke som dittills nästan uteslutande byggt bakhjulsdrivna bilar.

Turbo och R-modellerna

Precis som med red block-motorn väcktes vit-blockets fulla potential med turbo. Ur den snälla familjebilen 850 växte snabba versioner som T-5 och den vilda 850 T-5R, och senare byggde Volvo renodlade prestandabilar på samma grund. Höjdpunkten blev R-modellerna med fyrhjulsdrift, som V70 R, där den turboladdade femman till slut pressades till omkring 300 hästkrafter. Samma motorfamilj drev samtidigt lugna, bekväma bilar som flaggskeppet S80 – bredden var enorm.

Motorn som spreds bortom Volvo

Att motorn var så bra märktes på att den lånades ut. Under åren då Volvo ägdes av Ford hamnade den turboladdade femcylindern under huven på flera Fordmodeller – mest berömt i hot hatchen Ford Focus RS, men också i Focus ST, Mondeo och S-Max. Hur djupt Volvos och Fords teknik vävdes samman kan du läsa mer om i vår text om delade Ford- och Volvo-plattformar. Redan på 1990-talet hade dessutom franska Renault fått använda modulmotorerna i sina Laguna- och Safrane-modeller, som ett led i Volvos samarbete med Renault.

Slutet på femcylinderns tid

Modulmotorerna tillverkades i drygt 25 år. I takt med hårdare utsläppskrav och jakten på lägre förbrukning ersatte Volvo dem från 2013 med en ny generation – de fyrcylindriga Drive-E-motorerna, byggda på Volvos egen motorarkitektur VEA. Runt 2016 var den sista femcylindern ett minne blott, och därmed tystnade det säregna femcylinderljud som präglat Volvo sedan 850:an. Något liknande har märket aldrig byggt sedan dess.

Mer än någon annan motor står vit-blocken för Volvos språng in i den moderna eran – framhjulsdrift, aluminium och ett ljud som ingen annan. Än i dag rullar tusentals 850, V70 och S80 med dessa motorer på svenska vägar, långt efter att femcylindern lämnat fabriken.

Bildkälla: Volvo 850-motor, foto av bizmac (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY 2.0.