Säkerhetsmyterna om Volvo – vad märket faktiskt inte uppfann

Få bilmärken är så förknippade med ett enda ord som Volvo är med säkerhet. Ryktet är välförtjänt – men det har också gett upphov till en mängd påståenden som helt enkelt inte stämmer. Att Volvo uppfann krockzonen, ABS-bromsarna, krockkudden eller till och med de uppvärmda stolarna hör man ofta. Inget av det är sant, och det märkliga är att sanningen inte gör Volvos insats mindre – den gör den bara ärligare.

Den här artikeln reder ut myterna kring Volvos säkerhet: vad andra faktiskt var först med, och vad Volvo med rätta kan ta åt sig äran för. För en genomgång som denna vinner på att vara rakryggad åt båda hållen.

Krockzonen – Mercedes, inte Volvo

Den kanske vanligaste missuppfattningen gäller krockzonen – idén att bilens fram- och bakparti ska deformeras och ta upp krockens energi medan en styv säkerhetsbur skyddar de åkande. Den bär ett namn, och det är inte svenskt: österrikaren Béla Barényi, ingenjör hos Mercedes-Benz, fick patent på principen redan 1952. Den nådde serieproduktion i Mercedes W111 år 1959. Barényi tog under sin karriär ut omkring 2 500 patent, många om just passiv säkerhet. Krockzonen, en av bilhistoriens viktigaste säkerhetsidéer, hör alltså hemma i Stuttgart – något du kan läsa mer om under Mercedes säkerhetshistoria.

ABS, airbag och antisladd

Tre andra tekniker feltillskrivs ofta Volvo, men kommer från andra håll. De låsningsfria bromsarna, ABS, i sin moderna elektroniska form introducerades av Bosch och Mercedes i S-klassen 1978. Den moderna frontkrockkudden dök upp tidigare än många tror: General Motors erbjöd den på Oldsmobile Toronado redan 1973, och Mercedes kom med den första moderna förarairbagen 1981. Antisladdsystemet ESC, slutligen, togs fram av Mercedes och Bosch och kom 1995. Inget av de tre var Volvos.

Här är dock en viktig nyans, för att inte skapa en ny myt åt andra hållet: Volvo var visserligen inte först med krockkudden som sådan, men däremot med flera specialvarianter av den, som den sätesmonterade sidokrockkudden och senare fotgängarkrockkudden. Att inte ha uppfunnit grundtekniken är alltså inte samma sak som att inte ha bidragit till den.

Uppvärmda stolar – Cadillac och Saab

Även bekvämlighetsdetaljer tillskrivs ibland Volvo felaktigt. Uppvärmda framstolar erbjöds först av Cadillac, som tillval på Fleetwood-modellen 1966. Den som först gjorde dem till standardutrustning var däremot en annan skandinav: Saab, som byggde in dem i 99, 96 och 95 år 1972. Volvo hade uppvärmda stolar först senare. En trevlig detalj att äga, men ingen svensk uppfinning – och definitivt inte Volvos.

Turbon kom sent till Volvo

Turbo-bensinmotorn är ännu ett område där Volvo ofta felaktigt sätts först. I själva verket var Volvo påfallande sent ute. Den allra första turboladdade bensinbilen i produktion var amerikanska Oldsmobile Jetfire redan 1962. Europas första var BMW 2002 Turbo från 1973, och landsmannen Saab 99 Turbo kom 1977. Först 1981 lanserade Volvo sin 240 Turbo – flera år efter både BMW och Saab.

Att komma sent är dock inte samma sak som att komma dåligt. Volvos verkliga turbo-bedrift låg på tävlingsbanan: 240 Turbo vann Europamästerskapet för standardvagnar 1985 och visade att en fyrkantig familjebil kunde vara snabb. Att göra turbon coolt i en tråkig kaross var kanske Volvos egen lilla revolution – men uppfinnare av turbobilen var man inte.

Den laminerade vindrutan

Volvo lyfter gärna fram sin tidiga PV444 från 1944, som hade laminerad vindruta och en förstärkt kaross – en säkerhetsbur. Det var en genuint tidig satsning, och den förtjänar respekt. Men laminerat säkerhetsglas var ingen Volvo-uppfinning: det användes i bilrutor långt tidigare, bland annat av Ford redan på 1920-talet. PV444 var tidigt ute med att ta säkerhet på allvar, men inte först med själva glaset.

Vad Volvo faktiskt var först med

Så långt myterna. Men det vore lika oärligt att svänga över i motsatsen och avfärda Volvos säkerhetsrykte som bara marknadsföring. För listan över det Volvo verkligen var först med i världen är lång och tung. Trepunktsbältet i serieproduktion 1959, med ett patent som gavs bort gratis. Den första bakåtvända barnstolen från en biltillverkare 1972. Bälteskudden för barn 1978. Den första sätesmonterade sidokrockkudden 1994. Den uppblåsbara krockgardinen som skyddar huvudet både fram och bak 1998. Fotgängarkrockkudden 2012. Och lambda-sonden i produktion 1976, som gjorde bilar över hela världen renare.

Ett tydligt mönster framträder. Volvo har sällan varit den som knäckt den allra första grundidén – där finns oftare Mercedes, Bosch eller en enskild uppfinnare. Volvos styrka har i stället legat i att ta idéer på blodigt allvar, förfina dem, göra dem till standard och sprida dem till vanliga bilköpare. Det är en annan sorts storhet än den första patentskissen, men i praktiken minst lika viktig. En uppfinning som ligger i en byrålåda räddar inga liv; en som sitter i varje bil gör det.

Kanske är det just därför myterna uppstår. Volvo har varit så konsekvent i sitt säkerhetsarbete att det känns naturligt att tillskriva märket allt som har med bilsäkerhet att göra. Men den verkliga historien är intressantare än myten: ett litet svenskt märke som gång på gång valde säkerhet framför kostnad och konkurrensfördel, och som förvandlade andras och egna uppfinningar till något som kom hela världen till del. Det behöver man inte överdriva. Det räcker gott som det är.

Bildkälla: foto av JasonVogel (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 3.0.