Långt innan den racande herrgårdsvagnen fanns en ännu kantigare Volvo som chockade motorsporten. Den fyrkantiga 240 Turbo, kärleksfullt kallad “den flygande tegelstenen”, tog över Europas racerbanor 1985 och vann allt som gick att vinna. Den här sidan är en del av Volvos historia och berättar om det gyllene år då en svensk familjebil blev europamästare.
Familjebilen som blev snabb
År 1981 lanserade Volvo 240 med turbomotor, och plötsligt kunde märket vara både säkert och riktigt snabbt. Den robusta red block-motorn B21ET på 2,1 liter gav 155 hästkrafter i vägbilen, och herrgårdsvagnsversionen marknadsfördes som världens snabbaste kombi. När de internationella Group A-reglerna infördes 1982 – där tävlingsbilarna skulle bygga på vanliga serietillverkade bilar – öppnades dörren för racing. För att bli godkänd byggde Volvo runt 500 exemplar av en särskild homologeringsversion.
Vägen mot Group A
De första åren var en läroprocess. Under 1983 samlade Volvo data medan privatstall tävlade med delar från fabrikens sportavdelning. Året därpå, 1984, började det på allvar: bilen tog två segrar redan under debutsäsongen – Ulf Granberg och Robert Kvist vann en deltävling i det europeiska mästerskapet på Zolder i Belgien, medan Per Stureson vann på Norisring i den allra första DTM-säsongen i Tyskland. Grunden var lagd för en fullskalig fabrikssatsning.
Det gyllene 1985
1985 blev Volvos stora motorsportår. Det schweiziska stallet Eggenberger Motorsport körde 240 Turbo under namnet Volvo Dealer Team Europe, med bland andra svensken Thomas Lindström och italienaren Gianfranco Brancatelli bakom rattarna. När säsongen avslutades på Estoril den 13 oktober hade Volvo vunnit sex av fjorton lopp, och Lindström och Brancatelli tog hem hela det europeiska mästerskapet – före tunga rivaler som Rover och BMW. Samtidigt vann Per Stureson den tyska DTM-titeln. Och som om det inte räckte vann Volvo touringbilsmästerskapen i Finland, Portugal och Nya Zeeland samma år, plus det skotska rallymästerskapet. Ett fullständigt segertåg.
Galen teknik och en homologeringshärva
Tävlingsbilen var långt ifrån familjebilen. Med aluminiumtopp, smidda interna delar och en Garrett-turbo som laddade upp till 1,5 bar pressade den lilla motorn fram runt 300 hästkrafter och en toppfart på 260 km/h, och ett snabbtankningssystem kunde fylla 120 liter bränsle på tjugo sekunder. Men framgången hade en baksida. Reglerna krävde 500 byggda vägbilar, och när motorsportförbundet gjorde inspektion hittades bara 23 – resten hade gått till USA-marknaden och sålts som vanliga bilar. Homologeringen drogs tillfälligt in innan Volvo lyckades spåra tillräckligt många exemplar. Det, i kombination med interna slitningar, gjorde 1985 till det första fabriksteamets sista stora år.
Arvet – från Ford till herrgårdsvagnen
Historien fick ett par intressanta fortsättningar. Ruedi Eggenberger, mannen bakom Volvos titel, gick vidare till Ford och gjorde den turboladdade Ford Sierra Cosworth till den kanske mest dominanta Group A-bilen genom tiderna – och flera av Volvos förare följde med. Men den kantiga racingandan levde också kvar hos Volvo självt. Nästan ett decennium senare återvände märket till banorna med en herrgårdsvagn i 850 i BTCC – och den gången var det Tom Walkinshaw Racing, en av 240 Turbos gamla rivaler från 1985, som byggde bilen.
Mer än något annat visade “den flygande tegelstenen” att en kantig, trygg familjebil kunde besegra hela Europa på racerbanan. Det är en av de stoltaste kapitlen i Volvos sporthistoria. När en gammal 240 till sist har tjänat ut hjälper vi dig i Göteborg med hämtning, skrotning och avregistrering.
Bildkälla: Volvo 240 Turbo Group A (Anders Olofsson), foto av Lothar Spurzem (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 2.0 DE.
Har du en gammal Volvo som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning