Volvo PV 444 blev bilen som räddade Volvo ur en djup kris på personbilssidan och kom att kallas ”den svenska folkbilen”. Den här artikeln är en del av vår genomgång av Volvos modeller genom tiderna. Men vägen dit var lång: sedan den allra första Volvon, ÖV4 ”Jakob”, rullat ut på Hisingen 1927 hade bolaget kämpat hårt mot etablerade jättar som Ford, General Motors och Opel. De tidiga förlusterna tvingade moderbolaget SKF att agera, och kring 1929 var en försäljning till amerikanska Nash nära att gå igenom – den avstyrdes bara genom att Assar Gabrielsson lovade lönsamhet och satsade egna pengar. Det var lastbilarna som höll igång produktionen medan personbilssidan blödde.
Hela historien som film – Volvo 100 år
Vi har samlat hundra år av Volvo i en film: från de tio handbyggda prototyperna i Stockholm och den första ÖV4:an som rullade ut på Hisingen den 14 april 1927, till Torslanda, Ford-åren, Geely och dagens elbilar. Inspelad på World of Volvo i Göteborg.
22 minuter. Filmen är gjord av oss på Bilbärgning Gbg AB – vi hämtar och skrotar de Volvobilar som en gång rullade ut från Torslanda och Lundby.
Helmer Petterson, gengasen och en ny folkbil
Under 1930-talet anställdes ingenjören Helmer Petterson för att konstruera gengasaggregat – en lösning där generatorgas, huvudsakligen kolmonoxid från ofullständig förbränning av ved, ersatte bensinen. Det blev avgörande under krigsårens bränslebrist. När Petterson presenterade de färdiga aggregaten i början av 1940-talet fick han i uppdrag att leda arbetet med en ny, konkurrenskraftig personbil, tillsammans med motorkonstruktören Erik Jern. Formen inspirerades av amerikanska bilar, främst Pontiac från tidiga 40-talet, medan den moderna självbärande karossen studerades genom att Volvo köpte in en tysk Hanomag 1,3 för att ta isär och lära av. Planerna tog form 1943, den första prototypen visades den 1 september 1944 i Kungliga Tennishallen i Stockholm – tillsammans med den mindre lyckade PV60 – och 1947 rullade de första serietillverkade PV 444 ut från Lundbyfabriken på Hisingen.
En succé med halvårslånga köer
Den första PV 444 hade delad framruta och två små bakrutor, körriktningsvisare i form av pilar (semaforer) som fälldes ut ur mellanstolpen, ett fotmanövrerat strålkastarreglage och en rullgardin framför kylaren för att snabbare få upp värmen. Bilen var bakhjulsdriven med en rak fyrcylindrig motor på 40 hästkrafter och treväxlad låda – Volvos första toppventilskonstruktion, och ovanligt nog lanserade Volvo ny modell och ny motor samtidigt. Redan från start bar bilen tydliga säkerhetsdrag: den självbärande karossen fungerade som en säkerhetsbur och vindrutan var av laminerat glas – långt ifrån självklart på en billig bil 1944.
Prislappen blev en ren marknadsföringskupp. 4 800 kronor kostade den – exakt samma summa som den allra första Volvon kostat 1927, sjutton år tidigare. Runt 2 300 kunder tecknade kontrakt redan på utställningen, och när leveranserna väl kom igång 1947, med priset uppe i drygt 6 000 kronor, fick de ändå köpa till det gamla priset – en förlust som Volvo tog på köpet. Efterfrågan sprängde alla prognoser: Volvo hade djärvt planerat 8 000 exemplar, men 10 000 var sålda innan produktionen ens börjat. ”Lilla Volvon” hade blivit en folkbil.
Fram till 1950 gick den bara att få i svart – den 100 000:e PV 444, också den svart, lämnade fabriken redan i augusti 1949. Väntetiderna kunde bli ett halvår långa, vilket fick en del kunder att i stället välja den snabblevererade Saaben. Varje årsmodell fick någon yttre detalj ändrad så att det syntes att ägaren körde en ny bil, och de allra första bar en dekal i bakrutan: ”En ny Volvo under inkörning”. Med sin roll som folkbil för det återuppbyggda Sverige hörde PV 444 till samma generation prisvärda efterkrigsbilar som på kontinenten representerades av modeller som Peugeot 203.
Med 1950 års modell ökades motoreffekten och de ömtåliga semaforerna ersattes av en gemensam körriktningsvisare mitt på taket – i folkmun kallad ”takgöken”. Den blev dock kortlivad och försvann redan 1952.
MTM räddade personbilstillverkningen
En annan nyckel till framgången låg i tillverkningen. Det var på just PV 444-banan i Lundbyfabriken som Volvo rullade ut MTM (Methods-Time Measurement) – det amerikanska systemet som ersatte tidsstudierna med stoppur och som har beskrivits som en räddning för personbilstillverkningen. Mer än det löpande bandet självt var det MTM som pressade upp tempot och kortade tiderna. Hela historien om metodarna, ”spillkråkorna” och sekunden delad i 27,8 TMU finns på sidan om MTM och det löpande bandet.
Från PV 444 till PV 544
Framgången skapade snabbt ett nytt behov. Eftersom den självbärande karossen inte gick att bygga om till skåp- och lastbilar tog Volvo 1949 fram ett separat ramchassi, 445-chassit – grunden till det som blev Duetten. Under mitten av 1950-talet fick själva PV:n en hel bakruta och lanserades på den viktiga amerikanska marknaden, där USA-bilarna utrustades med den trimmade motorn från sportbilsfloppen P1900. Moderniseringen hängde ihop med att Amazon introducerats 1956.
Med 1958 års modell bytte bilen beteckning till PV 544: ny standardmotor (B16), en hel och välvd framruta i stället för två plana rutor, ny instrumentbräda med liggande bandhastighetsmätare, blinkers i kombinationslyktor och plats för fem. Fyrväxlad låda fanns, men alla 544:or hade inte samma växellåda. Först i augusti 1961, med 1962 års modell, ersattes B16 av B18 och elsystemet gick från 6 till 12 volt. Som tillval fanns en starkare dubbelförgasarmotor på 90 hästkrafter, som ansågs nästan farligt snabb på dåtidens svenska vägar – och som gjorde PV 544 till en fruktad rallybil. Karossens grundform behölls genom hela tillverkningstiden. Den 20 oktober 1965 rullade den sista PV:n ut från Lundbyfabriken. Tillsammans byggdes PV 444 och 544 i runt 440 000 exemplar under 21 år – och hade då säkrat Volvos existens som personbilstillverkare.
En PV 544 från 1964 — en ägare, 30 000 mil, 34 år på samma plats
Den vita PV:n köptes ny 1964 hos Bil & Truck för 11 500 kronor och hade samma ägare hela vägen. Avställd sedan december 1992. I videon följer du med när den hämtas, och vi går igenom vägen från PV 444 till 544, B18:an och siffrorna bakom modellen. I bakluckan låg en Göteborgs-Posten från 1988.
Det var ägarens önskemål att bilen skulle skrotas. Vårt uppdrag var att hämta den och köra den till bilskroten. I filmen finns också ett kort besök på Båstnäs bilkyrkogård, där bröderna Ivansson drev sin bilskrot — den historien får en egen film.
Skrota din uttjänta Volvo i Göteborg
PV 444 lade grunden för Volvos rykte om robusta, långlivade bilar, och många rullar än i dag. Men förr eller senare når varje bil vägs ände. När din Volvo är uttjänt ska den lämnas till en auktoriserad bilskrot, så att den avregistreras korrekt hos Transportstyrelsen och du får ett giltigt mottagningsbevis. Som lokal bilskrot i Göteborg – samma stad där PV:n en gång byggdes – hämtar vi uttjänta Volvobilar i hela regionen och sköter både bärgning och avregistrering åt dig.
Bildkälla: Volvo PV 444 (1952), foto av Damian B Oh (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Har du en gammal Volvo som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning