Volkswagen Sharan – bilen VW och Ford byggde ihop

Volkswagen Sharan är inte i första hand en bil. Den är en affär mellan två ärkerivaler som inte ville betala hela notan för ett segment de var osäkra på – och den affären gav Volkswagen Portugals största fabrik. I den här delen av Volkswagens modellprogram genom åren följer vi kungarnas bärare från Palmela.

Hemligt sedan 1987

Under 1980-talet växte en ny bilklass fram i Europa, och den ägdes av två bilar: Renault Espace och Chryslers Voyager. Varken Volkswagen eller Ford hade något att sätta emot, och båda insåg att en egen satsning skulle bli dyr.

Lösningen blev att bygga bilen tillsammans. Arbetet inleddes i hemlighet redan 1987, känt bara för de allra högsta cheferna i respektive företag, med ett litet team bestående av Fords Steve Harper och Paul Coucill samt Volkswagens Peter Knapp. Den ursprungliga formen var betydligt kantigare och hade skjutdörr, som en klassisk minivan. Först i juli 1991 skrevs det formella avtalet, och samarbetsbolaget fick namnet Autoeuropa Automóveis.

Vem ritade den?

Här går uppgifterna isär, och det är värt att notera vem som säger vad. Volkswagens eget pressmaterial slår fast att Volkswagen ansvarade för utveckling och design. Flera oberoende källor säger något annat: att det var Fords Steve Harper vars förslag valdes vid den allra första granskningen, i september 1987, och att formgivningen i huvudsak leddes från Fords håll. Att fronten på den färdiga bilen påminner om första generationens Ford Mondeo talar knappast emot det.

Sanningen ligger sannolikt någonstans i mitten – bilen beskrivs på sina håll som en blandning av bådas formspråk. Men det säger något om samarbeten mellan konkurrenter att den ena parten trettio år senare beskriver arbetet som sitt eget.

Fabriken som blev störst i Portugal

Bilen krävde en fabrik, och den byggdes från grunden i Palmela söder om Lissabon. Två miljoner kvadratmeter, klar på fyra år, till en kostnad av 1,97 miljarder euro – inklusive en industripark runtomkring där nyckelleverantörerna sitter. Det är den största utländska industriinvesteringen i Portugals historia. Kapaciteten sattes till 172 500 bilar om året, och ägandet delades femtio-femtio.

Konceptbilen visades i Paris 1994, produktionsbilen i Genève i mars 1995, och tillverkningen startade i maj samma år. Från samma band rullade tre bilar: Volkswagen Sharan, Ford Galaxy och – från 1996 – SEAT Alhambra. Skillnaderna låg i emblem, motorutbud, detaljer i fronten och, för Galaxys del, interiören.

Kungarnas bärare

Namnet Sharan kommer från persiskan och betyder ungefär kungarnas bärare. Poängen med bilen formulerade Volkswagen själva bäst: den tog inte mer golvyta i anspråk än en Passat, men var betydligt rymligare inuti och körde fortfarande som en vanlig personbil.

Interiören var bilens verkliga argument. Upp till fem individuella stolar i två rader bak, i det närmaste fritt flyttbara – och de två framstolarna gick att vrida hela 180 grader, så att kupén blev ett rum. Motorprogrammet sträckte sig från 1,9-liters TDI till en 2,8-liters VR6, den senare med Syncro-fyrhjulsdrift som tillval. Sjusitsig familjebuss med sexcylindrig motor och drivning på alla fyra var inte en självklar kombination 1995.

Ford lämnade efter fyra år

Samarbetet blev kortare än fabriken. Redan 1999 lämnade Ford över sin andel i Autoeuropa till Volkswagen – fyra år efter produktionsstart, och åtta år efter att avtalet skrevs. Volkswagen ägde därmed hela anläggningen.

Ford körde sin Galaxy vidare på Palmela-bandet till slutet av 2005, då den första generationen lades ner och tillverkningen av efterträdaren flyttade till Belgien. Sharan rullade vidare. Första generationen höll till 2010 – nästan femton år, en av de längsta produktionstiderna i Volkswagens historia – med faceliftar 2000 och 2004. Bara den första generationen nådde över 600 000 exemplar, och den 10 april 2019 rullade den miljonte Sharan ut ur fabriken.

Vad Ford betalade för

Andra generationen kom 2010 och ärvde egentligen bara namnet. Den byggdes till 2023, medan SEAT Alhambra lades ner 2020. Men fabriken hade då för länge sedan hittat andra uppgifter. Palmela byggde Volkswagen Eos från 2005 och Scirocco III mellan 2008 och 2017 – den generationen kom alltså inte från Karmann i Osnabrück som de två första.

Och sedan 2017 bygger Palmela T-Roc. Siffrorna visar skiftet utan omsvep: 2017 lämnade 45 695 Sharan och 22 724 T-Roc fabriken. Året därpå var det 30 459 Sharan – och 236 977 T-Roc.

Där ligger historiens egentliga poäng. Ford betalade halva notan för en fabrik i Portugal för att komma in i ett segment som skulle visa sig krympa, lämnade efter fyra år, och avvecklade sin bil 2006. Volkswagen behöll anläggningen. I dag är den en av koncernens mest välmående, den bygger märkets näst mest sålda bil i Tyskland, och den betraktas som en av få europeiska Volkswagen-fabriker vars framtid ingen ifrågasätter. En MPV-satsning från 1991 finansierade alltså den plats där Volkswagen bygger SUV:ar 2026.

Sharan var byggd för att hålla länge och för att fyllas med barn, hundar och packning, och de exemplar som når vägs ände har oftast gjort just det. Uttjänta Volkswagenmodeller hämtas, återvinns och avregistreras korrekt hos oss, så att metall och delar tas till vara på ett miljöriktigt sätt. På Bilskrot Göteborg ser vi till att din gamla Volkswagen får ett ordnat och miljövänligt slut.

Bildkälla: Wikimedia Commons, foto av El monty, licensierat under CC BY-SA 3.0.