Få bilar har förändrat formel 1 så mycket som Renaults första turbobil. När den gula RS01 rullade ut 1977 skrattade konkurrenterna, men inom några år hade hela startfältet tvingats följa efter. I vårt Renault-historiekluster berättar vi om turbopionjären, den gula tekannan och hur Renault för alltid förändrade racingens kungaklass.
Renault Sport tar steget in i formel 1
Renaults väg in i formel 1 gick via motorsporten. Tävlingsavdelningen Renault Sport hade vuxit fram ur de framgångsrika märkena Alpine och Gordini, och efter triumferna med Alpine A110 i rally och på Le Mans var nästa mål det allra finaste: formel 1.
Steget togs 1977, då Renault rullade ut sin RS01 på Silverstone i det brittiska Grand Prix:t. För britterna, som såg sig som mästarna i formel 1, var det en provokation att fransmännen dök upp med en helt annan sorts motor än alla andra. Bakom ratten satt Jean-Pierre Jabouille, som också varit med och konstruerat bilen.
En turbomotor från Gordinis verkstad
Det revolutionerande satt under huven. Medan alla andra körde med stora insugsmotorer på tre liter valde Renault en betydligt mindre, turboladdad sexcylindrig motor på bara 1,5 liter. Motorn, kallad EF1, byggdes i den verkstad som en gång grundats av motortrollkarlen Amédée Gordini.
Tekniken var inte gripen ur luften. Reglementet tillät uttryckligen en mindre turbomotor som alternativ till de stora insugsmotorerna, men ingen hade vågat satsa på det. Motorn hade dessutom rötter i en uthållighetsmotor som samma år drev en Renault-Alpine till seger på Le Mans. Renault var helt enkelt först att ta turbon till formel 1.
Den gula tekannan
Början blev dock allt annat än lätt. Turbotekniken var kraftfull men opålitlig, och de tidiga RS01 bröt gång på gång med havererade turboaggregat och motorer. Varje gång steg ett moln av vit rök ur den knallgula bilen, och britterna döpte den hånfullt till the yellow teapot, den gula tekannan.
Skämten haglade i depån, men Renaults ingenjörer bet ihop. Långsamt men säkert löste de problemen med värme, vikt och den tröga gasrespons som plågade turbomotorerna. De första poängen kom 1978, när Jabouille blev fyra i USA:s Grand Prix, och utvecklingen pekade stadigt uppåt.
Genombrottet i Dijon 1979
Vändpunkten kom 1979. Med dubbla turboaggregat och en helt ny kaross hade bilen utvecklats till den vassare RS10, och nu fanns även en andraförare i René Arnoux. På den höglänta banan i Kyalami i Sydafrika tog Jabouille Renaults första pole position, ett första tecken på vad som komma skulle.
Den 1 juli 1979 kom så belöningen, och det på hemmaplan. På banan i Dijon vann Jean-Pierre Jabouille det franska Grand Prix:t, Renaults första seger i formel 1 och världens första seger för en turbomotor. Loppet är än i dag lika känt för den vilda duellen om andraplatsen mellan Arnoux och Gilles Villeneuves Ferrari.
Turborevolutionen som förändrade F1
Skratten i depån förbyttes nu i allvar. När Renault väl bevisat att turbon kunde vinna följde de andra efter på löpande band, och snart hade tillverkare som Ferrari, BMW och Honda egna turbomotorer. Ironiskt nog blev det inte Renault utan BMW som först tog en förar-VM-titel med turbokraft, när Nelson Piquet vann 1983 i en Brabham-BMW. Inom några år var en stark turbomotor ett absolut krav för den som ville slåss om segrarna.
Utvecklingen skenade. I mitten av 1980-talet pressade de vildaste kvalmotorerna ur långt över tusen hästkrafter, och de gamla insugsmotorerna var chanslösa. Till slut blev kraften så våldsam att turbomotorerna förbjöds helt efter säsongen 1988, men då hade Renault redan skrivit in sig i historien som den som startade alltihop.
Arvet och vägen mot Renaults VM-titlar
Renaults eget fabriksteam vann aldrig någon VM-titel under turboåren, men insatsen var ändå avgörande. Företaget hade förvandlat formel 1 i grunden och visat att en djärv fransk ingenjörssatsning kunde slå de etablerade stormakterna på deras egen mark.
Det verkliga kvittot kom senare. Som motorleverantör och fabriksteam skulle Renault så småningom vinna flera VM-titlar i formel 1. Men allt började med den lilla turbomotorn och den gula tekannan som en gång fick en hel depå att skratta.
En äkta formel 1-Renault hamnar förstås aldrig på skroten, men för vanliga bilar är vägs ände en del av livet. När din egen uttjänta bil ska skrotas hämtar vi den i Göteborg, sköter hela hämtningen och avregistrerar den hos Transportstyrelsen åt dig. Snabbt och smidigt, även om vi lämnar turbon därhän.
Bildkälla: foto av Lucchinifederico, eget verk, licensierat under CC BY-SA 4.0.
Har du en bil som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning