När Mercedes-Benz 600 visades 1963 var ambitionen enkel men nästan omöjlig: att bygga världens bästa bil, kosta vad det kosta ville. Den här sidan är en del av vår genomgång av Mercedes-Benz modeller och berättar om Grosser Mercedes, lyxlimousinen som blev en symbol för makt och ingenjörskonst.
Det bästa eller ingenting
Den 600, internt kallad W100, hade premiär i september 1963 på bilsalongen i Frankfurt, och serieproduktionen inleddes året därpå. Utvecklingsuppdraget var att gå långt bortom vad som dittills varit tekniskt möjligt. Resultatet blev en kompromisslös flaggskeppsbil, formgiven av Paul Bracq, som tog vid efter efterkrigstidens representationsmercedes 300 “Adenauer” och förde arvet av stora Grosser-modeller vidare. Vid lanseringen var den världens dyraste bil.
En V8 byggd för uppdraget
Mercedes dåvarande största motor, en tre liters sexa, räckte inte till för den tunga bilen med all dess hydraulik. Därför togs en helt ny 6,3-liters V8 fram – motortypen M100, märkets första serietillverkade V8 – med Bosch bränsleinsprutning och 250 hästkrafter (DIN). Trots att bilen vägde omkring 2,5 ton kunde den passera 200 km/h, vilket gjorde den till sin tids snabbaste serielimousine. Skivbromsar runt om, tryckassisterade av bilens luftsystem, hörde till en utrustning som var lång före sin tid.
Komforthydraulik och lyx
Det mest avancerade var den så kallade komforthydrauliken. Ett högtryckssystem på omkring 150 bar skötte, nästan ljudlöst, allt från säten, fönster, soltak och baklucka till de självstängande dörrarna – enbart sätena justerades via ett tjugotal knappar. Ingenjörerna valde medvetet hydraulik framför el, eftersom 1960-talets elsystem varken var tillräckligt tysta eller starka nog för alla funktionerna. Till detta kom en luftfjädring med nivåreglering på alla fyra hjul, som gav en mjuk och stabil gång oavsett last.
Sedan, Pullman och Landaulet
Bilen fanns i flera utföranden. Vid sidan av den vanliga sedanen med kort hjulbas byggdes den förlängda Pullman-versionen med fyra eller sex dörrar och, i fyrdörrarsvarianten, säten vända mot varandra i baksätet. Mest spektakulär var Landaulet-versionen med öppningsbart tak baktill, gjord för parader och högtidliga tillfällen. Påven Paul VI fick en sådan 1965, som efter tjänst hos tre påvar återfördes till Mercedes i Stuttgart. Av de totalt 2 677 exemplar som byggdes fram till 1981 var de flesta korta sedaner (2 190); Pullman-modellerna (428) och framför allt Landauleterna (endast 59) var långt mer sällsynta.
Maktens bil
600:an blev snabbt de mäktigas bil. Den användes av statschefer, kungligheter och kändisar världen över – från ledare som Jugoslaviens Tito och Japans kejsare Hirohito till artister som Elvis Presley och John Lennon, men också av åtskilliga diktatorer. Även svenska Hovstallet köpte 1965 en Pullman till kung Gustaf VI Adolf, men kungen föredrog sin Cadillac och bilen såldes vidare – bara fjorton 600:or såldes nya i Sverige. Exklusiviteten var total: bara anställda med många år hos Daimler fick vara med och bygga den, och en vanlig sedan tog upp till elva veckor att färdigställa, en Pullman nära fyra månader. Det ultralyxiga arvet skulle Mercedes långt senare återuppliva med Maybach.
Lyxklassen under 600:an
600:an stod i en klass helt för sig själv – långt ovanför både konkurrenterna och Mercedes egna ordinarie toppsedaner, den linje som från 1972 fick namnet S-klass. En bit längre ner i den tyska lyxklassen fanns betydligt mer prisvärda alternativ för den som ändå ville ha en stor, påkostad sexcylindrig direktörsbil. Där erbjöd GM:s tyska gren Opel sina flaggskepp Kapitän och den lyxigare Admiral, som gav stor bil och gott om komfort till en bråkdel av priset för en Mercedes. De konkurrerade aldrig direkt med en handbyggd 600, men gav vanliga välbärgade köpare en smak av lyxklassen – och utmanade Mercedes i de lägre skikten av segmentet.
Motorn som blev legend
Den stora M100-motorn fick ett eget liv. Den byggdes in i sportsedanen 300 SEL 6.3 och växte senare till 6,9 liter i 450 SEL 6.9. Framför allt låg den till grund för en av de mest legendariska Mercedesbilarna någonsin: AMG:s 300 SEL 6.8 som fick smeknamnet Röda suggan. På så vis blev 600:ans hjärta startpunkten för en helt annan sorts Mercedes-legend.
De flesta bilar är varken statslimousiner eller museiföremål utan vanliga vardagsbilar som en dag tjänat ut. När din bil har gjort sitt hjälper vi dig i Göteborg att skrota och avregistrera den korrekt, så att stål och delar återvinns på rätt sätt.
Bildkälla: foto av Vic Dorn (Wikimedia Commons), allmän egendom (public domain).
Har du en gammal Mercedes som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning