BMW Isetta

BMW Isetta är den lilla bubbelbil som ofta får äran av att ha räddat BMW. I mitten av 1950-talet var företaget nära konkurs, och lösningen blev en italiensk minibil byggd på licens men ombyggd med BMW:s egen teknik. Den här sidan ingår i vår genomgång av BMW:s modeller och berättar hur Isettan kom till, varför den blev en räddning och vad som hände sedan.

BMW i kris på 1950-talet

Efter kriget byggde BMW först enklare hushållsprodukter och återupptog motorcykeltillverkningen 1948. Bilsidan gick desto trögare. De stora och dyra modellerna 501 och 502 sålde dåligt, och den vackra roadstern 507 blev en kommersiell flopp. Långt från framgångarna med förkrigssportbilen BMW 328 stod företaget nu nära konkurs och behövde snabbt en bil som många hade råd med.

En italiensk idé på licens

Räddningen kom från Italien. Företaget Iso i Bresso utanför Milano, lett av Renzo Rivolta, hade tillverkat kylskåp och skotrar innan man visade minibilen Isetta på bilsalongen i Turin 1953. Den sålde dock svagt på hemmamarknaden, och Iso erbjöd därför licenstillverkning. BMW inledde enligt uppgift förhandlingar 1954 och köpte både licensen och karossverktygen, och våren 1955 kunde tillverkningen dra igång i Västtyskland.

BMW gör om bubbelbilen

BMW nöjde sig inte med att kopiera. Ingenjörerna behöll den italienska grundformen men bytte ut drivlinan mot en motor ur den egna motorcykeltillverkningen, en tradition som inleddes med BMW R32. Strålkastarna flyttades ut på karosssidorna och det blåvita märket sattes under vindrutan. Så många detaljer ändrades att få delar gick att byta mellan en BMW Isetta och originalet.

Ägget med framdörr

Det mest iögonfallande med Isettan var formen och dörren. Den äggformade karossen hade en enda stor dörr fram, där hela frampartiet svängde upp och rattstången följde med ut. Bakhjulen satt tätt ihop, vilket gjorde att bilen klarade sig utan differential. I flera länder kunde den dessutom köras på motorcykelkörkort, vilket gjorde den ännu mer lättillgänglig. Isettan var ett av tidens många svar på behovet av billig stadstransport – några år senare löste britterna samma utrymmesutmaning på ett helt annat sätt med den klassiska Minin från 1959, och i Japan tog Mazda R360 samma år sin egen väg mot massmobilitet inom landets strikta kei-mått.

Motor och prestanda

Den första motorn var en encylindrig fyrtaktare på omkring 250 kubikcentimeter med ungefär 12 hästkrafter, hämtad från motorcykeln R25, vilket gav en toppfart kring 85 kilometer i timmen. Från 1956 fanns en 300 cc-version med någon hästkraft till. Bränsleförbrukningen var mycket låg, och Isettan brukar nämnas som en av de första serietillverkade bilarna kring tre liter per hundra kilometer. Hur många som byggdes anges olika, från drygt 130 000 tyskbyggda till runt 161 000 exemplar totalt beroende på källa och om man räknar in den brittiska tillverkningen.

Räddningen och vägen vidare

Volymerna gav BMW välbehövliga intäkter och visade att märket kunde nå en bredare marknad. Men marginalerna var tunna, och Isettan löste aldrig den underliggande krisen på egen hand: så sent som 1959 var BMW nära att köpas upp av rivalen Daimler-Benz, innan familjen Quandt steg in som storägare och räddade självständigheten. Isettan följdes av den något större BMW 600 och sedan av 700, men den verkliga vändningen kom först i början av 1960-talet med Neue Klasse. Utan den lilla bubbelbilen hade den vändningen kanske ändå aldrig blivit möjlig.

Idag är en välbevarad Isetta ett uppskattat samlarfordon. De flesta vardagsbilar har inte samma tur, utan når förr eller senare vägs ände. När din bil är uttjänt hämtar vi den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt hos Transportstyrelsen.

Bildkälla: Wikimedia Commons, foto av Lothar Spurzem, licensierad under CC BY-SA 2.0 DE.