Opel Kadett som blev Moskvitch – bilen Stalin valde

Här är en av de mest oväntade vändningarna i Opels historia: hur en anspråkslös tysk förkrigsbil blev Sovjetunionens första folkbil. När andra världskriget tog slut hamnade Opels mindre modell, Kadett, mitt i uppgörelsen om krigsskadestånd – och på personlig order av Stalin förvandlades den till Moskvitch 400. Resultatet blev en sovjetisk bil som under skalet var en ren Opel.

Förkrigs-Kadetten som Stalin valde

Den första Opel Kadett byggdes mellan 1936 och 1940 och var en liten, prisvärd bil med självbärande stålkaross, vars formspråk påminde om den större Opel Olympia. Den blev Tysklands mest sålda småbil 1938 och 1939, och drygt 100 000 exemplar hann byggas innan kriget stoppade tillverkningen. Efter kriget behövde Sovjetunionen snabbt ersätta sin egen småbilsproduktion, som hade slagits ut under slaget om Moskva. Sovjetiska planerare gick igenom en rad tyska modeller och valde Kadetten – just för att den fyrdörrars varianten bäst matchade deras förlorade KIM-10. Det sägs att Josef Stalin själv pekade ut den i juni 1945, och i augusti samma år beslutades formellt att bilen skulle byggas i Moskva, “utan några ändringar i konstruktionen”.

Bubblan som valdes bort

Kadetten var inte det enda tyska alternativet på bordet. Sovjeterna vägde också in KdF-Wagen – den bil som snart skulle bli Volkswagen-bubblan – och den tvåtaktsdrivna Auto Union DKW F8, men valde bort båda eftersom de inte liknade KIM-10 tillräckligt mycket. Det är en pikant detalj, för de två tyska folkbilarna kom att få helt motsatta öden: bubblan stannade i väst och blev en av världens mest sålda bilar någonsin, medan Kadetten gick österut och satte Sovjet på hjul. Den anspråkslösa Opeln hade för övrigt redan gjort intryck på annat håll – den franske biltillverkaren Louis Renault imponerades av Kadetten, som tydligt inspirerade hans Renault Juvaquatre. En och samma lilla bil satte alltså spår i bilindustrin på flera håll i Europa.

Byggd ur ruinerna

Att faktiskt sätta bilen i produktion visade sig svårt. Opels fabrik i Rüsselsheim hade tillverkat flygmotorer åt Luftwaffe och var sönderbombad efter de allierades flyganfall. När verktygen väl skulle tas i anspråk som skadestånd – enligt en uppgift lastades dismonterad Kadett-utrustning på 56 godsvagnar mot Moskva – fanns det i praktiken inte mycket användbart kvar, mest osammanhängande ritningar och några pressverktyg. Lösningen blev att utgå från elva Kadetter som Röda armén tagit som troféer. Dessa demonterades och kopierades av en rad tysk-sovjetiska konstruktionsbyråer under den sovjetiska militärförvaltningen i Tyskland, bemannade till största delen av tyska ingenjörer och hantverkare. De tog fram nya ritningar, en trämodell av karossen och till och med de nya detaljer som skulle skilja den sovjetiska bilen från sin förlaga – som motorhuvsemblem och navkapslar med ett stort “M” för Moskvitch.

Moskvitch 400 – Sovjets första folkbil

Den färdiga bilen, Moskvitch 400-420, byggdes vid MZMA-fabriken i Moskva. Namnet Moskvitch betyder helt enkelt “Moskvabo”. Det första exemplaret stod klart i december 1946, och massproduktionen godkändes formellt i april 1947. Tekniskt var den i stort sett en förkrigs-Kadett: självbärande kaross, individuell framvagnsupphängning, hydrauliska bromsar och en sidventilsmotor på drygt en liter och 23 hästkrafter, vilket gav en toppfart kring 90 km/h. Med sin bränsleförbrukning på cirka 0,9 liter per mil var den faktiskt den snålaste sovjetiska bilen på sin tid. Framför allt var den något ovanligt i Sovjetunionen: en bil som i teorin kunde köpas av privatpersoner. Fram till 1956 byggdes runt 247 000 exemplar av modellerna 400 och 401, och en del exporterades till länder som Östtyskland och Norge, innan den ersattes av den nyare Moskvitch 402.

Två Oplar bakom järnridån

Kadetten var inte den enda Opel som satte avtryck i öst. Den självbärande karossen på förkrigsmodellen Opel Kapitän studerades av sovjetiska ingenjörer och bidrog till formen på den ryska efterkrigsbilen GAZ-M20 Pobeda. Två tyska Oplar kom alltså att ligga till grund för två sovjetiska bilar. Att det kunde bli så berodde delvis på ägarförhållandena: Opel ägdes sedan 1929 av amerikanska General Motors, och efter kriget låg Rüsselsheim i den amerikanska ockupationszonen. Du kan läsa mer om den perioden under Opels GM-era. Att en enda förkrigs-Opel på det här sättet sådde bilar i två helt skilda politiska världar är en av de mer fascinerande fotnoterna i europeisk bilhistoria.

Skrota din Opel i Göteborg

De överlevande Moskvitch 400 är i dag omhuldade östklassiker – mekaniskt en ren förkrigs-Opel under skalet. Vanliga Oplar når dock förr eller senare vägs ände, och då ska bilen lämnas till en auktoriserad bilskrot för korrekt avregistrering hos Transportstyrelsen och giltigt mottagningsbevis. Vi hämtar uttjänta Opel-bilar i hela Göteborg med omnejd och sköter både bärgning och avregistrering åt dig.

Bildkälla: foto av User:Asterion (Wikimedia Commons), licensierat under CC BY 2.5.