Lotus 72 räknas av många som den mest framgångsrika och inflytelserika Formel 1-bilen genom tiderna. Den tävlade i sex säsonger i rad, vann tjugo Grand Prix och tog fem mästerskapstitlar – och dess kilform blev en mall för hur en racerbil ska se ut. I vår genomgång av Lotus i motorsport är 72:an stallets kanske allra största bil.
Bilen ritades av Colin Chapman tillsammans med Maurice Philippe och Tony Rudd inför säsongen 1970. Målet var radikalt: att bygga en kaross som skapade så mycket marktryck som möjligt, i stället för att utgå från en rent mekanisk lösning. Resultatet blev en bil som var flera år före sin tid.
En bil ritad kring luften
Det som gjorde 72:an unik var aerodynamiken. Kylarna flyttades från nosen till bilens sidor, bromsarna placerades inuti bilen och fjädringen byggdes med torsionsstavar. Den kilformade nosen, inspirerad av turbinbilen Lotus 56, gav bättre luftgenomträngning – i ett rakt test var 72:an omkring 19 km/h snabbare än föregångaren Lotus 49 med exakt samma motor. Precis som i 49:an satt Ford Cosworth DFV fastskruvad som en bärande del av chassit.
1970 – triumf och tragedi
Debuten skedde i spanska Grand Prix 1970. Efter en trög start drogs bilen tillbaka för fjädringsmodifiering och återkom starkare: Jochen Rindt vann fyra lopp i rad i Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Men säsongen skulle präglas av sorg. Under kvalträningen inför Italiens Grand Prix på Monza omkom Rindt i en olycka orsakad av ett tekniskt haveri. Han ledde mästerskapet så tydligt att titeln ändå blev hans – Formel 1:s enda postuma världsmästare – sedan ersättaren Emerson Fittipaldi vunnit i USA och därmed säkrat både förar- och konstruktörstiteln åt stallet.
JPS-eran och Fittipaldis titel
Efter ett tungt 1971 kom nästa storhetsperiod. Bilen vidareutvecklades till 72D och fick 1972 ny kostym: den brittiska Gold Leaf-färgen i rött, vitt och guld ersattes av den svarta och guldfärgade John Player Special-liveryn – en av motorsportens mest ikoniska färgsättningar. Bakom ratten tog Emerson Fittipaldi förartiteln 1972 och blev den dittills yngste världsmästaren, medan Lotus återigen vann konstruktörsmästerskapet.
Ronnie Peterson och 72:an
För svensk publik är 72:an oupplösligt förknippad med Ronnie Peterson. “SuperSwede” anslöt till John Player Team Lotus 1973 vid sidan av Fittipaldi och vann fyra lopp under sin första säsong – i Frankrike, Österrike, Italien och USA – och slutade trea i VM. Synen av Peterson när han slängde den svartguldiga 72:an genom Silverstones snabba Woodcote-kurva, ständigt på gränsen, blev en av tidens stora racingminnen. Han fortsatte vinna i den åldrande bilen 1974, med segrar i Monaco, Frankrike och Italien, och för många förblir han just den förare som hör ihop med Lotus 72.
Arvet efter Lotus 72
72:ans sista seger kom i Italiens Grand Prix 1974 och dess sista lopp 1975 – efter sex år på högsta nivå. Kilformen och de sidoplacerade kylarna blev standard i Formel 1 och levde vidare i stallets nästa stora bil, den marktrycksdrivna Lotus 79. Med tjugo Grand Prix-segrar, tre konstruktörstitlar och två förartitlar räknas 72:an till sportens allra största konstruktioner. Hela stallets storhetstid tecknar vi i översikten Lotus i Formel 1.
Bildkälla: Lotus 72 (Emerson Fittipaldi), foto av espinya via Wikimedia Commons, tillgängliggjord under CC BY-SA 3.0.
Har du en gammal Lotus som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning