Lotus 25 är en av de mest inflytelserika racerbilarna genom tiderna. Den gav Team Lotus stallets första VM-titlar och ritade om hur en Formel 1-bil byggs. I vår genomgång av Lotus i motorsport är 25:an startpunkten för stallets storhetstid.
Bilen konstruerades av Colin Chapman inför säsongen 1962 och var strikt förbehållen fabriksstallet: privatförare som tidigare köpt Lotus-chassin fick nöja sig med den äldre, rörramsbyggda Lotus 24, medan Team Lotus hade ensamrätt till 25:an för Jim Clark och Trevor Taylor.
En helt ny sorts racerbil
Det som gjorde 25:an revolutionerande var chassit. I stället för en rörram byggdes bilen kring ett bärande skal – den första helt bärande monocoque-konstruktionen i Formel 1 – vilket gav långt högre styvhet till lägre vikt. Den tekniska innovationen går vi på djupet med i monocoque-genombrottet, och den ligger helt i linje med Chapmans “add lightness”-filosofi. Resultatet blev en extremt låg och smal bil där föraren satt närmast liggande, med en 1,5-liters Coventry Climax V8 på runt 200 hk och en tysk ZF-låda med fem växlar.
1962 – snabbast men ömtålig
Premiären skedde på Zandvoort den 20 maj 1962. Jim Clark ledde stora delar av loppet men förlorade flera växlar och slutade nia. Bilens fart var ändå uppenbar, och första segern kom på Spa i Belgiens Grand Prix: från tolfte startruta vann Clark med 44 sekunder. Säsongen avgjordes i finalen i Sydafrika, där Clark ledde när motorn svek – titeln gick i stället till Graham Hill i en BRM, och Lotus missade dessutom konstruktörstiteln med en enda poäng.
1963 – total dominans
Året därpå kom revanschen. Med en förfinad och lättare bil dominerade Clark fullständigt: han vann sju av tio VM-lopp och tog maximala poäng, vilket gav honom förarmästerskapet med god marginal och Lotus stallets allra första konstruktörstitel. Clark blev därmed den dittills yngste världsmästaren i Formel 1, bara 27 år gammal. Samma år vann 25:an även på svensk mark, när Clark tog hem Kanonloppet i Karlskoga.
1964–1965 – de sista segrarna
1964 var Clark åter med i titelstriden, men precis som två år tidigare stoppade en oljeläcka honom i finalen – den här gången i Mexiko, en dryg varv från mål – och titeln gick till John Surtees. Trots att efterträdaren Lotus 33 introducerats fortsatte 25:an att köras, och dess sista VM-seger kom i Frankrikes Grand Prix 1965. Det blev Clarks stora år: samma säsong vann han både sitt andra F1-mästerskap och det legendariska Indianapolis 500. Hans historia med Lotus fortsatte sedan i den Cosworth-drivna Lotus 49.
Bilen som förändrade Formel 1
Sammanlagt noterade Lotus 25 fjorton Grand Prix-segrar, arton pallplatser och fjorton pole positions – men dess verkliga betydelse går inte att mäta i siffror. Den bärande monocoque-konstruktionen blev mallen för i stort sett varje Formel 1-bil som byggts sedan dess. Mer om stallets samlade storhetstid finns i översikten Lotus i Formel 1.
Har du en gammal Lotus som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtningBildkälla: Lotus 25 vid Goodwood Festival of Speed 2012, foto av Darren via Wikimedia Commons, tillgängliggjord under CC BY 2.0.