Land Rover G4 Challenge – efterföljaren till Camel Trophy

Land Rover G4 Challenge var tillverkarens egen globala äventyrstävling. Den arrangerades två gånger, 2003 och 2006, och ett tredje event var planerat till 2009 innan det ställdes in. Den här sidan ingår i vår genomgång av Land Rover i expedition och äventyr och beskriver hur tävlingen var uppbyggd, vilka svenskar som var inblandade och varför den till slut lades ner.

Den viktigaste skillnaden mot föregångaren Camel Trophy var ägarskapet. Camel Trophy drevs av ett cigarettvarumärke med Land Rover som fordonsleverantör. G4 Challenge var Land Rovers eget arrangemang från början till slut, byggt för att visa upp hela modellprogrammet.

Från gult till orange

Fem år gick mellan Land Rovers sista Camel Trophy och det första G4 Challenge. Grundidén var densamma: amatörer, terrängkörning, avlägsna platser och kraftig mediebevakning. Men tre saker gjordes om.

Sandglow-gult ersattes av Tangiers Orange. Där Camel Trophy använde en modell i taget utnyttjade G4 hela flottan, och deltagarna bytte bil mellan etapperna. Och medan Camel Trophy stannade i en världsdel per år var G4 ett resande evenemang som betade av flera kontinenter på några veckor.

Bilarna byggdes om ungefär som tidigare, men mindre genomgripande. Takräcken, vinschar, stegar, frontbågar, underredesskydd, extrabelysning och terrängdäck monterades på i grunden standardbilar. Poängen var uttryckligen att fordonen skulle klara uppgiften utan omfattande ombyggnad.

2003: fyra etapper, fyra modeller

Det första eventet samlade deltagare från sexton nationer och pågick i 28 dagar. Till skillnad från Camel Trophy tävlade var och en för sig; det var enmanslag, inte tvåmannalag. Starten gick söndagen den 30 mars 2003 på Times Square i New York, där 28 orange bilar tog sig genom en hinderbana mitt på Broadway innan en poliseskort ledde konvojen ut till George Washington-bron.

Varje etapp kördes med en egen modell. New York och New England avverkades i Freelander, Sydafrika i Defender, Australien i den då nya Range Rover av generationen L322, och den avslutande ökenetappen i Utah i Discovery.

Vid sidan av körningen ingick mountainbike, kajak, klättring, firning, terränglöpning och reparbete, samt uppgifter som prövade omdöme och planering snarare än fysik. Ungefär trettio Range Rover byggdes för eventet, och den samlade flottan uppges ha legat kring hundrafemtio bilar, även om den totalsiffran bara går att belägga i en källa.

Segrare blev den belgiske stridspiloten Rudi Thoelen. Förstapriset var en ny Range Rover, men han tackade nej och bad om två Defender i stället, vilket Land Rover gick med på. Team Spirit Award, som delades ut av deltagarna själva till den som bidragit mest till gruppen, gick till britten Tim Pickering.

2006: mer bil, mindre äventyrssport

Det andra eventet hade arton nationer och gick i två regioner: Thailand och Laos i Sydostasien, därefter Brasilien och Bolivia i Sydamerika. Efter kritik mot att 2003 lutat för hårt åt äventyrssport lade Land Rover tillbaka tyngdpunkten på körningen.

Tävlingen vanns av den sydafrikanske äventyrstävlaren Martin Dreyer. Team Spirit Award gick återigen till en brittisk deltagare, Brian Reynolds, som själv konstaterade att han troligen fick priset för att han haft mycket otur men behållit humöret.

Svenskarna i G4 Challenge

Sverige fanns med i G4 Challenge redan från start, fast inte bakom ratten. I tävlingsledningen för 2003 års event arbetade två svenskar, Rikard Beckman och Pontus Hellgren, båda med bakgrund i multisport och äventyrstävling. De hade först tävlat i Camel Trophy och därefter arbetat som ansvariga ute på banan. Beckman var densamme som tog Team Spirit Award för Sverige i Camel Trophy Mongoliet 1997.

Inför det planerade eventet 2009 ställde Sverige och Norge upp med ett gemensamt lag. Efter nationella uttagningstävlingar i norska Skien i september 2008 gick åtta personer vidare till semifinalen i England. De fyra svenskarna var Carolin Holmqvist och Lotta Johansson från Stockholm, Erik Pütsep från Karlstad och Per Vestling från Falun. De fyra norrmännen var Anders Hauge, Gaute Stavik, Gunhild Berntsen och Madeleine Lagergren.

Ur den gruppen skulle ett norsk-svenskt tvåmannalag ha tagits ut för att möta sjutton andra nationslag i finalen. Så långt kom det aldrig. Mer om märkets närvaro på den svenska marknaden finns på sidan om Land Rover i Sverige.

Mongoliet 2009 som aldrig blev av

Det tredje eventet var det mest ambitiösa. Programmet sträckte sig över arton månader och började med nationella uttagningar i varje deltagarland, följda av en internationell uttagning på Eastnor Castle i England. Finalen skulle ha gått i Mongoliet under tre veckor, med tydligare fokus på terrängkörning än 2006 och med tvåmannalag bestående av en man och en kvinna från varje land.

Från 2007 knöts tävlingen dessutom till Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen. De två kommande evenemangen skulle tillsammans ha samlat in över en miljon pund till organisationen.

Förberedelserna hade kommit långt. Totalt byggdes 95 bilar, samtliga i Tangiers Orange utom två silverfärgade Discovery 3 som utrustats som ambulanser. Tio fordon skickades till Mongoliet, där åtta rekognoserade terräng och lämpliga platser: fyra Defender 110, två Freelander 2 av den modell som senare ersattes av Discovery Sport, två Discovery 3 med det då nya Terrain Response, samt en Range Rover Sport och en Range Rover.

Den 18 december 2008 meddelade Land Rover att G4 Challenge ställdes in på grund av det globala finansiella läget. Beskedet kom mitt under pågående uttagningar. Land Rovers vd Phil Popham sa att företaget var besviket för deltagarnas skull, men att man måste agera snabbt och beslutsamt för verksamhetens bästa. Samma finanskris drev året därpå General Motors i konkurs — för Land Rovers del stannade det vid en struken marknadsföringsbudget.

Beslutet fattades ett halvår efter att Ford sålt Jaguar Land Rover till indiska Tata i juni 2008. Vad ägarbytet i sig betydde för nedläggningen framgår inte av källorna; skälet som angavs var konjunkturen. Mer om den perioden finns på sidan om Tata-eran. Av de 95 bilarna kom bara omkring 45 till användning, i uttagningar som redan hunnit genomföras.

G4 Edition — de orange bilarna i handeln

För de flesta bilägare är det inte tävlingsbilarna utan gatuversionerna som är den påtagliga delen av historien. Bilen på bilden överst är en sådan: en Discovery G4 Edition, alltså en serieproducerad modell och inte ett fordon som deltagit i tävlingen.

Land Rover lanserade två G4 Edition-modeller från den 1 september 2003 för att uppmärksamma det första eventet. Defender G4 kostade från 24 350 pund och Discovery från 28 595 pund, med lampskydd, särskilda färgställningar, luftkonditionering och cd-spelare som en del av utrustningen. Enligt ägarklubben byggdes bilarna huvudsakligen under 2003 och 2004, med några brittiska exemplar registrerade så sent som 2005.

På den brittiska marknaden fanns fyra kulörer: Tangiers Orange, Java Black, Zambezi Silver och Borrego Yellow. Utanför Storbritannien var urvalet snävare. Tangiers Orange blev den populäraste, och tillsammans med Java Black stod de två för omkring sjuttio procent av försäljningen. Borrego Yellow byggdes i så små tal att den i dag är den svåraste att hitta.

När en gammal Land Rover tjänat ut

De flesta Land Rover från den här perioden är i dag vanliga begagnatbilar, inte samlarobjekt. När en gammal Discovery, Freelander eller Defender till slut har tjänat ut i Göteborgstrakten tar vi hand om hela processen. Vi hämtar bilen, ser till att den skrotas på en auktoriserad anläggning och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att du slipper både besväret och det fortsatta ansvaret för fordonet.

Bildkälla: Wikimedia Commons, allmän egendom (public domain).