Hyundai Stellar är en bil som ofta missförstås. Den beskrivs ibland som en lyxbil från 1974, men sanningen är en annan: den kom 1983, var en prisvärd mellanklassedan, och under den italienskt formgivna plåten dolde sig i själva verket en gammal Ford. Den här texten är en del av Hyundais historia och reder ut vad Stellar egentligen var – och varför den blev viktigare än sitt blygsamma rykte antyder.
En Ford i ny kostym
Innan Stellar hade Hyundai byggt Ford Cortina på licens i Korea. När den eran tog slut ville Hyundai göra en egen mellanklassbil – men i stället för att börja från noll behöll man Cortina Mark V:s bakhjulsdrivna chassi, med dess dubbla länkarmar fram och stelbakaxel med spiralfjädrar. Ovanpå det lade man en helt ny kaross ritad av italienska Italdesign och Giorgetto Giugiaro, och under huven satt licensbyggda motorer från japanska Mitsubishi. Resultatet var en kantig, prydlig sedan som körde mer som en Ford än som något annat – för det var i grunden just det den var.
Motorer och utrustning
Stellar lanserades i juli 1983 och drevs av fyrcylindriga Mitsubishi-motorer: en 1,4-litare (samma 4G33 som satt i Pony) och en 1,6-litare fram till 1986. Från 1987 tillkom en 2,0-litare ur samma motorfamilj (4G63) som senare skulle göra sig känd i Mitsubishi Lancer Evo. Trots de enkla, lite ålderstigna motorerna var Stellar förvånansvärt välutrustad i de dyrare versionerna, med elhissar, centrallås, eluppvärmda detaljer och luftkonditionering som tillval – en lång utrustningslista för en budgetbil på den tiden.
Cortina-arvtagaren mot Sierran
Stellar blev den andra Hyundai-modellen i Europa, två år efter Pony, och såldes i Storbritannien från juni 1984. Där spelade Hyundai ett smart kort. När Ford ersatte den älskade Cortina med den radikalt strömlinjeformade Sierra var många konservativa köpare skeptiska, och Hyundai marknadsförde Stellar som Cortinas rättmätiga arvtagare. Prislappen hjälpte till: bilen kostade ungefär som en mindre Ford Escort snarare än en Sierra. I Kanada såldes den vid sidan av Pony, men USA fick den aldrig – de gamla Mitsubishi-motorerna klarade inte de amerikanska utsläppskraven. Helt okritiserad var den dock inte; brittisk press avfärdade den som en Cortina-klon och pekade på rost- och lackproblem.
Stellar II och vägen mot Sonata
1987 kom en uppdaterad Stellar II med den nya 2,0-litersmotorn, fjäderbensupphängning fram i stället för länkarmar, större bromsar och katalysator. Men Stellars största betydelse låg i vad den ledde till. Redan 1985 byggde Hyundai en mer påkostad version av Stellar som fick ett nytt namn: Sonata. Den modellen skulle bli en av Hyundais viktigaste bilar, och 1992 ersatte Sonata till slut Stellar helt. Stellar tillverkades dock vidare som taxi i Sydkorea ända in i mitten av 1990-talet.
Stellars plats i historien
Stellar var aldrig en lyxbil, och den var aldrig särskilt spännande att köra. Men den fyllde sin roll: mycket bil för pengarna, byggd på beprövad teknik, och ett steg mot ett mer självständigt Hyundai. Giugiaro, som senare brukade kallas fadern till Hyundais design, formgav den i samma anda som flera av märkets tidiga modeller – något vi går djupare in på i texten om Hyundais design. Och en kuriositet: Stellar och Pony blev Hyundais sista bakhjulsdrivna bilar för Nordamerika ända fram till lyxsedanen Genesis 2009. För en bil som många glömt bort satte den alltså tydligare avtryck än man kan tro.
Bildkälla: foto av Vauxford (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 4.0.
Har du en gammal Hyundai som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.