När Hondas niomannateam steg i land på Isle of Man inför TT-loppet 1959 betydde “Made in Japan” billigt och slarvigt, och det europeiska etablissemanget mötte dem med ett road leende. Åtta år senare var Honda det mest dominerande namnet i motorcykelracing. Den här sidan, en del av vår stora guide till Hondas historia, berättar hur det gick till.
1959: japanerna kommer
Drömmen var Soichiro Hondas egen. Han hade rekat banan redan 1954 och chockats av hur långt före de europeiska maskinerna var. När teamet återvände 1959 med den tvåcylindriga 125:an RC142 räckte det inte till seger – men de fyra Hondorna kom sexa, sjua, åtta och elva, Naomi Taniguchi tog märkets första VM-poäng, och mot alla odds vann Honda lagpriset i sin allra första internationella tävling.
Dubbel världsmästare på två år
Utvecklingen gick rasande snabbt. 1960 kom de första pallplatserna, och 1961 small det till på allvar: Honda tog sina första GP-segrar och vann både 125- och 250-klassens VM. Mike “the Bike” Hailwood körde hem märkets debutsegrar i TT i båda klasserna, med Hondor på de följande platserna, och kröntes till 250-världsmästare – den första av fem VM-titlar han skulle vinna på Honda. Tom Phillis tog samtidigt 125-titeln. Inom bara två år hade en okänd japansk tillverkare blivit dubbel världsmästare.
De skrikande flercylindriga maskinerna
För att slå de framväxande tvåtaktarna valde Honda en egen väg: fler cylindrar och absurt höga varvtal. Resultatet blev några av de mest fantastiska maskiner som någonsin rullat på en bana – en sexcylindrig 250, en femcylindrig 125 och en tvåcylindrig 50, alla varvande bortom 18 000 varv. Kronjuvelen var RC166: en 250-kubikare med sex cylindrar, 24 ventiler och dryga 60 hästkrafter vid 18 000 varv, i ett motorblock knappt bredare än en fyrcylindrig – och 1966 vann Hailwood samtliga tio lopp på den. Racingen var Hondas “laboratorium på hjul”, finansierat av vinsterna från folkliga modeller som Super Cub, och lärdomarna vandrade vidare till gatumaskiner som CB750.
1967: ett kapitel stängs – ett nytt öppnas
1967 blev Hondas sista GP-säsong på över ett decennium. Man vann återigen 250 och 350, men 500-titeln gäckade dem – Hailwood slutade lika på poäng med MV Agustas Giacomo Agostini men förlorade på särskiljning. Vid den tidpunkten hade Honda samlat över 130 GP-segrar och titlar i samtliga fem klasser. Sedan drog man sig ur för att satsa på formel 1 – med F1-bilarnas motorer ritade av samma ingenjörer som skapat 250-sexan. Tävlingsgenerna på två hjul skulle Honda senare återuppliva och förfina i MotoGP. Comebacken 1979 med den ovalkolvade NR500 – döpt “Never Ready” – tog dock inte en enda VM-poäng.
Samma kompromisslösa ingenjörskonst som erövrade tävlingsbanorna präglar de vardags-Hondor som rullar på de svenska vägarna i dag. När en sådan till slut har gjort sitt hämtar vi den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras på rätt sätt.
Bild: Honda RC166. Foto: Rikita, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.
Har du en äldre Honda som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning