GM Motorama och Futurama – hur General Motors sålde framtiden

General Motors var inte bara världens största biltillverkare – bolaget var också en mästare på att sälja drömmar. Den här sidan är en del av vår General Motors-historia och handlar om GM:s två stora framtidsspektakel: Futurama-paviljongerna på världsutställningarna och Motorama-showerna med sina drömbilar.

Båda hade samma syfte: att få amerikaner att längta efter en framtid byggd kring bilen – och att köpa den redan i dag.

Futurama 1939 – “I have seen the future”

Det började på världsutställningen i New York 1939. GM lät designern Norman Bel Geddes bygga Futurama, en åkattraktion som förde besökaren över en enorm modell av USA omkring 1960 – komplett med automatiska motorvägar och vidsträckta förorter. Modellen rymde över en halv miljon byggnader och tiotusentals bilar, varav tusentals rörde sig på en flerfilig höghastighetsväg. Hela åkturen, en del av paviljongen “Highways and Horizons”, tog 552 åskådare i taget längs en bana på en tredjedels engelsk mil. Bel Geddes samlade sina idéer i boken Magic Motorways, och även om han underskattade utvecklingen – han gissade på 38 miljoner bilar i 1960 års USA, men det blev närmare 74 miljoner – var grundvisionen om ett motorvägsnät förvånansvärt träffsäker. Det blev mässans största dragplåster: i en besökarundersökning fick GM:s utställning långt högre betyg än tvåan Ford, och besökarna fick en knapp med texten “I have seen the future”. Visionen var mer än underhållning: utställningen var så inflytelserik att president Roosevelt bad Bel Geddes råda nationen i transportfrågor, och idéerna går igen i den amerikanska highway-lagstiftningen på 1940-talet.

Motorama – drömbilarnas show

Parallellt byggde GM upp Motorama – en serie påkostade bilshower 1949–1961 som växte ur Alfred Sloans årliga luncher på Waldorf-Astoria. Under designchefen Harley Earl förvandlades nylanseringar till Broadway-liknande spektakel med orkester, sångare och dansare, och i centrum stod “drömbilarna” – konceptbilar i glasfiber som ingen sett tidigare. Den första showen 1949 hette Transportation Unlimited Autorama, och från 1953 turnerade spektaklet landet runt med över hundra lastbilar och bilar som visades på roterande, lyftande plattformar. Stilen var flygplansinspirerad, med krom, panoramavindrutor och rymdålderslinjer. Firebird I var dessutom den första gasturbindrivna bilen som testades i USA – i praktiken ett jetflygplan på hjul. Totalt såg omkring 10,5 miljoner människor de åtta showerna. Här visades de turbindrivna Firebird-bilarna och den radarförsedda Cadillac Cyclone, Buick LeSabre vars fenor inspirerade hela 50-talets Cadillac-stil, och drömbilar från Oldsmobile och Pontiac som Golden Rocket och Club de Mer.

Corvetten som blev verklig

De flesta drömbilarna var just drömmar – men en blev verklig. När en prototyp av Chevrolet Corvette visades på Motorama i januari 1953 blev efterfrågan så stor att GM satte den i produktion samma år; den första serie-Corvetten var klar i Flint redan i juni. Bilen – döpt efter en snabb typ av örlogsfartyg – hade vit kaross, röd interiör och kostade omkring 3 500 dollar, och var ett amerikanskt svar på de europeiska sportbilar som dittills dominerat marknaden. Glasfiberkarossen som visats som showbil gick rakt in i tillverkningen, och Corvette blev USA:s mest långlivade sportbil – fortfarande i produktion i dag.

Futurama II 1964

1964 återvände GM till världsutställningen i New York med Futurama II. Nu handlade framtiden om rymden, undervattensstäder och fortfarande automatiska motorvägar, och besökarna fördes genom utställningen i rörliga biostolar innan de släpptes ut i en salong med både konceptbilar och aktuella GM-modeller. Paviljongen slog till och med 1939 års publikrekord och blev den mest besökta utställningen någonsin på någon mässa i världen, med ungefär fem miljoner fler besökare och en 110 fot hög fasad som lutade mot besökaren. Här rullade också Firebird IV, den fjärde i GM:s turbinbils-serie.

Eftermäle: framtiden blev verklighet

Det märkliga är hur rätt GM fick. Motorvägsnäten, förorterna och bilen som självklar frihetssymbol blev verklighet – inte bara i USA utan i hela västvärlden, Sverige inräknat. Filmer som “Design for Dreaming” sålde inte bara bilar utan en hel modern livsstil. Samtidigt blev slutet hårt för drömbilarna: efter den sista showen 1961 beordrade GM att de flesta konceptbilarna skulle förstöras, och bara en handfull räddades undan skroten. En av dem som tog vara på flera vrak var samlaren Joe Bortz, som 1988 bärgade förfallna drömbilar från en skrot i Detroit och lät restaurera dem. Kvar står bilden av ett bolag som under några decennier lyckades sälja själva framtiden.

Bildkälla: foto av John Lloyd (Wikimedia Commons), licensierat under CC BY 2.0.