Corvair och Unsafe at Any Speed – Ralph Naders strid

Inte alla kapitel i Chevrolets historia handlar om triumfer. Corvairen var en av märkets mest tekniskt djärva bilar – men den blev också utgångspunkt för en av bilvärldens största säkerhetsstrider. Historien om Corvairen och boken “Unsafe at Any Speed” är en viktig del av Chevrolets historia, eftersom den förändrade hur hela branschen såg på säkerhet.

En djärv och annorlunda Chevrolet

Corvairen lanserades för modellåret 1960 som Chevrolets svar på de växande små importbilarna, inte minst Volkswagens Bubbla. Den var radikalt annorlunda: en bakmonterad, luftkyld boxermotor på sex cylindrar, kallad Turbo-Air 6. Till och med namnet var en blandning – en sammansättning av Corvette och Bel Air. Internt var det chefsingenjören Ed Cole som drev igenom det ovanliga konceptet.

Två helt olika motorval

Det säger en del om Chevrolets bredd vid den här tiden att man samtidigt satsade på två vitt skilda lösningar. Medan den framgångsrika small-block V8:an satt fram i bilen och kyldes med vatten, satt Corvairens motor baktill och kyldes med luft. Den eleganta, låga karossen var möjlig just tack vare den bakre placeringen.

Pendelaxlarna och väghållningen

Den bakre placeringen hade dock en baksida. Första generationens Corvair använde en bakvagn med pendelaxlar, en lösning som vid fel däcktryck eller mycket hårda manövrar kunde ge svårhanterlig överstyrning. Kritikerna menade att det ökade risken att tappa kontrollen. Chevrolet förbättrade bakvagnen 1964 och gav andra generationen, från 1965, en helt oberoende bakhjulsupphängning.

Boken som skakade Detroit

Den 30 november 1965 gav den unge juristen Ralph Nader ut boken “Unsafe at Any Speed”. Ett kapitel ägnades Corvairens väghållning, men bokens egentliga budskap var bredare: att Detroit länge satt stil och försäljning före säkerhet, och att bilarna i sig – inte bara förarna – var en orsak till skador i trafiken.

Skandalen: GM kartlade Nader

Det som verkligen gjorde saken till en rikssak var inte boken i sig, utan GM:s reaktion. I början av 1966 anlitade företaget privatdetektiver för att kartlägga och smutskasta Nader. När det avslöjades tvingades GM:s vd James Roche be honom om ursäkt inför en senatsunderkommitté. Nader stämde GM för integritetsintrång, vann, och använde pengarna till att grunda organisationen Center for Auto Safety.

Lagarna som följde

Skandalen skapade ett folkligt tryck som politikerna inte kunde ignorera. Redan 1966 antogs National Traffic and Motor Vehicle Safety Act och Highway Safety Act, som för första gången gav federala säkerhetskrav på alla amerikanska bilar. En ny säkerhetsmyndighet bildades och blev senare NHTSA, och samma år inrättades det amerikanska transportdepartementet. Corvairen hade oavsiktligt blivit startskottet för den moderna bilsäkerheten.

Friandet 1972

Historien har en ofta bortglömd upplösning. År 1972 lät NHTSA göra en grundlig utredning, och en oberoende expertpanel granskade resultaten. Slutsatsen blev att 1960–1963 års Corvair inte hade någon säkerhetsdefekt och inte var mer vältbenägen än andra samtida bilar. Ralph Nader avfärdade utredningen som en “whitewash”. Var Corvairen verkligen farligare än sina konkurrenter? Den frågan debatteras än idag.

Vad som egentligen tog kål på Corvairen

En vanlig missuppfattning är att Nader ensam dödade Corvairen. I själva verket hade GM redan innan boken kom beslutat att fasa ut modellen efter hand. Den största kommersiella kraften var en annan bil: Fords Mustang hade skapat en ny marknad, och Chevrolets eget svar blev Camaro. Boken skadade visserligen rykte och försäljning, men Corvairens öde var i praktiken redan beseglat. Den sista rullade av bandet 1969.

Idag är Corvairen en uppskattad samlarbil och en påminnelse om en brytningstid i bilhistorien. När en gammal Chevrolet till sist har gjort sitt hjälper vi dig att skrota och avregistrera den på rätt sätt.

Bildkälla: foto av Stephen Foskett (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 2.5.