Trettiotalet blev Alfa Romeos guldålder på racerbanan, men också paradoxernas årtionde. Under några av sina mest framgångsrika år lät märket ett fristående stall sköta fabriksinsatsen, och just det upplägget skulle till slut förändra hela bilhistorien. Det här är ett av de mest dramatiska kapitlen i historien om Alfa Romeo, och fröet till att Ferrari en dag skulle bli ett eget märke.
Alfa Corse och P3-erans dominans
I början av 1930-talet stod Alfa Romeo på toppen av Grand Prix-världen. Märkets eget fabriksstall, Alfa Corse, tävlade med konstruktören Vittorio Janos banbrytande bilar, och med den nya enkelsitsiga Tipo B, bättre känd som P3, vann Tazio Nuvolari Europamästerskapet 1932. Bilen var lätt, snabb och tekniskt överlägsen, och den befäste Alfas rykte som tidens ledande tävlingsmärke.
Krisen 1933 och Scuderia Ferrari tar över
Men 1933 slog den ekonomiska krisen till. Alfa Romeo togs över av italienska staten genom holdingbolaget IRI, och under den nye chefen Ugo Gobbato lades det egna fabriksstallet ned för att spara pengar. I stället tog Scuderia Ferrari, det privata stall som Enzo Ferrari grundat 1929, över rollen som Alfas inofficiella fabriksteam. Stallet körde Alfa Romeos bilar och övertog många av fabrikens förare, även om det till en början inte fick tillgång till de allra modernaste P3:orna.
Stjärnförare och legendariska segrar
Under Scuderia Ferraris ledning samlades en uppställning av tidens största namn: Tazio Nuvolari, Achille Varzi, Giuseppe Campari, Louis Chiron och unga talanger som Guy Moll. Segrarna kom på löpande band i lopp över hela Europa. Mest legendarisk blev Nuvolaris seger i tyska Grand Prix på Nürburgring 1935, där han med en åldrande Alfa P3 besegrade de tekniskt överlägsna tyska fabriksbilarna inför en mållös hemmapublik.
De tyska silverpilarna utmanar
Just de tyska bilarna blev Alfas stora utmaning. Med massivt statligt stöd utvecklade Mercedes-Benz och Auto Union sina silverpilar, som från mitten av 1930-talet sköt förbi de italienska bilarna i ren prestanda. Enzo Ferrari och ingenjören Luigi Bazzi svarade bland annat med den udda Bimotore 1935, en Alfa med två motorer och den första bil som bar Ferrari-märket på nosen. Men kampen mot den tyska övermakten blev allt tyngre.
Alfa Corse återföds och Ferrari lämnar
I slutet av 1937 köpte Gobbato majoriteten i Scuderia Ferrari och flyttade från 1 januari 1938 tillbaka tävlingsverksamheten till fabriken i Portello under det återupplivade namnet Alfa Corse. Enzo Ferrari blev kvar som chef men hamnade i konflikt med den nye konstruktionschefen Wifredo Ricart och med Gobbato. Efter bara drygt ett år lämnade han Alfa Romeo, och ur det avskedet växte så småningom hans eget märke, en historia som fortsätter i Ferraris grundande. Kvar på Alfas ritbord låg dessutom den lilla Tipo 158, som efter kriget skulle bli en av historiens mest framgångsrika tävlingsbilar.
När din Alfa Romeo tjänat ut – skrotning i Göteborg
När en gammal Alfa Romeo till slut har tjänat ut tar vi i Göteborg hand om hela processen åt dig. Vi hämtar bilen, ser till att den skrotas på en auktoriserad anläggning och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att du slipper både besväret och det fortsatta ansvaret för fordonet.
Bildkälla: Alfa Romeo P3 från Scuderia Ferrari i Monacos Grand Prix 1935, via Wikimedia Commons, fotograf okänd (allmän egendom).
Har du en bil som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning