Långt innan quattron tog rallyt med storm fanns silverpilarna. Under 1930-talet dominerade Auto Unions silverfärgade Grand Prix-bilar den europeiska motorsporten – de fyra ringarnas första storhetstid. Den här sidan är en del av Audis motorsporthistoria och berättar om racingen och bilarna; det är här hela Audis motorsportarv börjar.
Fyra ringar och en djärv konstruktion
Auto Union bildades 1932 när fyra sachsiska bilmärken – Audi, DKW, Horch och Wanderer – gick samman under den ekonomiska krisen. De fyra sammanflätade ringarna blev symbolen och användes uteslutande på racingbilarna. Racingavdelningen i Zwickau köpte in Ferdinand Porsches så kallade P-Wagen-konstruktion: en Grand Prix-bil med kompressormatad V16-motor placerad bakom föraren. Den mittmotorlösningen var djärv och närmast visionär – i dag är den standard i Formel 1 – men gjorde också bilen ökänt svårkörd, med kraftig överstyrning. Konkurrenten Mercedes höll tvärtom fast vid den beprövade frontmotorn.
Statens pengar och prestige
Satsningen var inte enbart Auto Unions egen. Under 1930-talet betalade den tyska regeringen ut subventioner till både Auto Union och Mercedes, och de tyska stallens framgångar användes som nationell prestige och propaganda. Racingen på banan var med andra ord även en politisk angelägenhet – en kontext värd att ha med när man ser tillbaka på epoken.
Rosemeyer och dominansen (1934–1937)
Bilarna utvecklades snabbt. Typ A från 1934 gav omkring 295 hästkrafter, och Hans Stuck inledde med att slå världsrekord på Avus-banan i Berlin samtidigt som han blev en av tidens främsta bergsförare. Typ B följde 1935, och 1936 kom Typ C med en sex liter stor V16 på cirka 520 hästkrafter. Det året tog en ung förare vid namn Bernd Rosemeyer över: han vann flera Grand Prix och kröntes till Europamästare 1936 – dåtidens motsvarighet till en VM-titel. Hans förmåga att hålla full fart även i tät dimma gav honom smeknamnet Nebelmeister. Mot Mercedes W25 och senare den fruktade W125 var Auto Union under dessa år en jämbördig rival.
Typ D och slutet (1938–1939)
Ett nytt reglemente med tre liters motorer tvingade fram Typ D från 1938, nu med en V12 i stället för V16. Samma år förolyckades Bernd Rosemeyer under ett fartrekordförsök på en tysk motorväg – ett hårt slag för stallet. Den italienske mästaren Tazio Nuvolari anslöt och vann bland annat i Monza och Donington. När andra världskriget bröt ut hösten 1939 tog epoken abrupt slut; Nuvolari hann vinna Belgrads Grand Prix just som kriget inleddes.
Silverpilarnas arv
Begreppet silverpilar delades av två märken. Mercedes egna silverpilar var frontmotorbilar, medan Auto Unions var Porsches mittmotorkonstruktioner – tekniskt de mest radikala. Båda kördes i naket silver och blev sinnebilden för 1930-talets tyska motorsport.
För Audis del blev silverpilarna grunden till allt som följde. Femtio år senare tog företaget rallyt med storm med den fyrhjulsdrivna quattron, och kring millennieskiftet dominerade Audi R8 uthållighetsracingen i Le Mans. Bilarna bevaras i dag av Audi Tradition, och de fyra ringarna på dagens Audi går i rakt nedstigande led tillbaka till Zwickau och silverpilarnas tid.
Bild: Auto Union under Donington Grand Prix 1937. Foto: James Hamilton, licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.
Har du en gammal Audi som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning