Mercedes-Benz CLK – coupén med E-klassens ansikte och C-klassens hjärta

CLK är en av de mest missförstådda beteckningarna i Mercedes historia. Trots bokstaven C är den inte byggd på C-klassen på det sätt man kan tro, och trots sitt ansikte är den inte heller riktigt en E-klass. Den var något mitt emellan – en elegant coupé och cabriolet i egen rätt. Den här sidan ingår i vår genomgång av Mercedes-Benz modeller och reder ut historien om coupén mellan klasserna.

E-klassens ansikte, C-klassens plattform

Knepet med CLK är att den lånade sitt utseende och sitt fyra-ögon-ansikte från E-klassen, men vilade tekniskt på den mindre och billigare C-klassens plattform. Resultatet blev en bil som placerade sig snyggt mellan klasserna och fyllde rollen som både liten och stor coupé på en gång. Exakt vad de tre bokstäverna står för har Mercedes aldrig officiellt slagit fast – troligen något i stil med Coupé, Leicht och Kurz – men klart är att C:et inte syftar på C-klassen.

Bilen som införde fyra-ögon-ansiktet

CLK:ns kanske största betydelse var faktiskt designen. När den första konceptbilen visades på bilsalongen i Genève 1993 introducerade den ett helt nytt Mercedes-ansikte: fyra elliptiska strålkastare, två stora ytterst och två mindre innerst. Formen väckte enorm uppmärksamhet, och just den funktionen att förhandsvisa det nya designspråket var en av konceptbilens uppgifter. Två år senare dök fyra-ögon-fronten upp i produktion på den nya E-klassen, och den skulle prägla hur en Mercedes såg ut under hela slutet av 1990-talet. Den första serietillverkade CLK:n, internt kallad W208, kom 1997 och ersatte de tvådörrars coupé- och cabrioletversionerna av den gamla W124:an.

Coupé och cabriolet i två generationer

CLK fanns alltid som både täckt coupé och öppen cabriolet, och den öppna versionen var länge den enda fyrsitsiga cabrioleten i Mercedes program. Motorutbudet var brett, från fyrcylindriga instegsmotorer via sexcylindriga upp till kraftfulla V8:or. Coupén byggdes i Bremen medan cabrioleten sattes ihop hos karossmakaren Karmann. Andra generationen, W209, kom 2002 och byggde nu på den nyare C-klassplattformen. Den blev större och mer påkostad, och när Karmann till slut lade ner sin fabrik var det just en CLK-cabriolet som blev den sista bilen som rullade ut därifrån.

AMG, DTM och den vilda CLK GTR

CLK blev också en scen för några av de mest spektakulära Mercedes-projekten. AMG byggde allt från CLK 55 upp till den råa CLK 63 AMG Black Series, och modellen tävlade framgångsrikt i den tyska mästerskapsserien DTM, där den tog titeln 2003. För att hylla framgångarna byggdes den galna gatbilen CLK DTM AMG med en kompressormatad V8 på närmare 600 hästkrafter i en handfull exemplar. Mest extrem av alla var ändå CLK GTR – en renodlad mittmotorracer med tolvcylindrig motor, byggd för GT-mästerskapet, som egentligen bara delade lyktor och grill med den vanliga CLK:n. För att få tävla var Mercedes tvunget att bygga tjugofem gatversioner, vilket gör den till en av de allra sällsyntaste och dyraste bilar märket någonsin tillverkat.

Från CLK till E-klass Coupé

2009 var det slut för CLK-namnet. Mercedes döpte om sin mellanklasscoupé till helt enkelt E-klass Coupé, delvis för att röja upp i sitt allt rörigare modellnamnssystem. Kuriöst nog fortsatte den nya bilen att sitta på just C-klassens plattform trots E-klassnamnet, så själva grundtanken levde vidare. CLK:ns direkta rivaler hade genom åren varit tvådörrarsversionerna av BMW 3- och 6-serie samt Audis coupéer och cabbar, och i AMG-form mätte den sig med BMW:s M3. I dag är en välskött CLK, och särskilt de rara AMG- och DTM-versionerna, en prisvärd väg in i klassiskt Mercedes-ägande. Modellen stod ett snäpp under de större lyxcoupéerna i CL-serien.

De flesta CLK är i dag helt vanliga bruksbilar, och till slut når varje bil vägs ände. När din Mercedes har tjänat ut hjälper vi dig i Göteborg att skrota och avregistrera den korrekt, så att metall och delar tas om hand på rätt sätt.

Bildkälla: foto av IFCAR (Wikimedia Commons), allmän egendom (public domain).