ABS-bromsar – Mercedes och Bosch låsningsfria bromsar

Om du någon gång tvärnitat på blöt eller isig väg och känt bromspedalen pulsera under foten, då har du känt ABS arbeta. Det som kan verka som ett fel – den snabba, hackande känslan – är i själva verket ett av bilhistoriens viktigaste säkerhetssystem som gör något ingen mänsklig fot klarar: bromsar på gränsen till låsning, flera gånger i sekunden, samtidigt som du kan fortsätta styra. De låsningsfria bromsarna hör till grundstenarna i Mercedes-Benz teknik- och säkerhetsarv, men vägen dit gick via flyget, ett brittiskt kuriosum och ett amerikanskt misslyckande.

Från landningsbanan till vägen – de första försöken

Idén att hindra hjul från att låsa sig är äldre än man tror. Redan på 1950-talet var Dunlops mekaniska Maxaret-system utbrett inom det brittiska flyget, där det kortade landningssträckan och sparade däck. Den första personbilen som fick anti-lås var den fyrhjulsdrivna brittiska Jensen FF från 1966 – men systemet var mekaniskt, dyrt och byggdes i knappt 320 exemplar.

I USA tog utvecklingen ett kliv framåt. Ford erbjöd 1969 ett elektroniskt system som dock bara verkade på bakhjulen, och 1971 kom Chrysler Imperial med Bendix “Sure-Brake” – det första datorstyrda systemet som även reglerade framhjulen. Det fungerade, men var dyrt, bullrigt och en kommersiell flopp som försvann redan 1974. Fältet var alltså plöjt, men ingen hade ännu gjort ABS pålitligt nog för att slå igenom på bred front.

Bosch, Teldix och språnget till det digitala

Parallellt hade tyska Bosch arbetat med problemet ända sedan ett patent 1936. Via dotterbolaget Teldix byggdes en första generation, ABS 1, som var helt elektroniskt styrd – men med runt tusen analoga komponenter var det för ömtåligt för serieproduktion. Genombrottet kom med den digitala tekniken: integrerade kretsar kapade antalet komponenter till omkring 140 och gjorde systemet både enklare, billigare och betydligt driftsäkrare. Efter fjorton års utveckling stod den andra generationen, ABS 2, färdig. Bosch finslipade den bland annat på vintertestbanan i Arjeplog i norra Sverige, där den långa, stabila kylan gav idealiska förhållanden.

Världspremiär 1978 i S-klass

Mellan den 22 och 25 augusti 1978 visade Mercedes-Benz och Bosch upp ABS för världspressen på fabriksbanan i Untertürkheim. Från slutet av samma år kunde systemet beställas som tillval i den nya S-klassen (W116) för 2 217,60 D-mark – och därmed blev W116 den första serietillverkade bilen med en digital, fyrkanals-ABS där varje hjul övervakades individuellt. BMW följde efter i sin 7-serie kort därpå. Två år senare fanns ABS som tillval i hela Mercedes modellprogram, och från oktober 1992 var det standard på samtliga personbilar från märket. Inom EU blev ABS obligatoriskt på alla nya bilar från 2004.

Samma W116 bar för övrigt även på en annan milstolpe – den första turbodieseln i en personbil – men det är en historia för sig.

Så fungerar de låsningsfria bromsarna

Principen är lika enkel som effektiv. Sensorer vid hjulen mäter varje hjuls rotationshastighet och skickar informationen till en styrenhet. Om ett hjul plötsligt bromsas in för snabbt – ett tecken på att det är på väg att låsa sig – sänker en hydraulenhet omedelbart bromstrycket på just det hjulet. Hjulet får fäste igen, trycket läggs på, och förloppet upprepas många gånger i sekunden, snabbare än någon förare skulle hinna pumpa manuellt. Resultatet är att bilen behåller styrförmågan även under en fullständig nödbromsning, så att du kan väja undan för faran i stället för att slira rakt in i den. En ärlig brasklapp: på lös grus eller djup snö kan ABS faktiskt förlänga bromssträckan något, eftersom låsta hjul då gräver ner sig och bromsar – men styrbarheten vinner man ändå.

Grunden för allt som kom sedan

ABS blev inte bara ett säkerhetssystem i sig, utan själva plattformen för nästa generation. Samma hjulgivare som satt i 1978 års S-klass kom att bära upp antispinnsystemet ASR 1985, antisladdsystemet ESP 1995, bromsassistansen BAS 1996 och den radarstyrda farthållaren DISTRONIC 1998. Utan ABS hade den moderna bilens elektroniska skyddsnät helt enkelt inte varit möjligt.

Räddade ABS verkligen liv?

Här finns en obekväm men viktig eftertanke. Till skillnad från antisladd, vars olyckssänkande effekt är väl dokumenterad, har ABS förvånande nog inte kunnat kopplas till någon stor minskning av trafikolyckor. Den troliga förklaringen är att systemets verkliga poäng – att kunna styra under full inbromsning – kräver att föraren både vågar och vet hur man gör, något få övar på. ABS gör alltså bilen mer kontrollerbar i en nödsituation, men tekniken ersätter inte omdöme och anpassad hastighet.

Från flygplanens landningsbanor till en tysk lyxsedan 1978 lade de låsningsfria bromsarna grunden för det elektroniska säkerhetstänkande som i dag genomsyrar hela Mercedes säkerhetsberättelse – och nästan varje ny bil som rullar.

Bildkälla: foto av DirebearHugs (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 4.0.