First Overland 1955–56 – London till Singapore i två Land Rover

Den 1 september 1955 lämnade sex studenter Hyde Park i London i två Land Rover. Ett halvår senare rullade de in i Singapore. Resan blev känd som First Overland och är en av de mest omtalade bilfärderna i märkets historia. Den här sidan ingår i vår genomgång av Land Rover i expedition och äventyr. Idén var inte ny — två decennier tidigare hade Citroën gjort samma sak österut med sina Croisière-expeditioner, som nådde Beijing 1932 efter 315 dagar längs Sidenvägen.

Skillnaden var att britterna tänkte gå längre österut än någon kommit tidigare, och att de gjorde det utan pengar.

Studenter utan pengar och en tillverkare med en ny modell

Officiellt hette företaget Oxford and Cambridge Far Eastern Expedition. I praktiken var det en publicitetssatsning från Rover Company, som stod i begrepp att lansera en ny station wagon-version av sin terrängbil. Att märket bara var sju år gammalt gjorde saken angelägen; bolaget behövde bevis för att bilen dög.

Initiativet kom ändå underifrån. Tim Slessor och Adrian Cowell, båda från Cambridge, hade sett hur en tidigare studentexpedition till Kapstaden 1954 fungerat och vände sig direkt till Rover med en förfrågan om två bilar. Deltagarna i Afrika-resan hade fått köpa sina egna.

Övertalningsarbetet blev sedan sidans mest sympatiska detalj. Gruppen fick BBC att skjuta till filmrullar för en tänkbar tv-serie — filmen ordnades av David Attenborough, som decennier senare skrev förord till expeditionens bok. Ett bokförlag lockades till ett förskott. När de gav sig av hade de över åttio sponsorer, allt från whiskytillverkare till en fabrikant av hopfällbara hinkar.

Oxford och Cambridge

Bilarna var två fabriksnya Series I med 86 tums hjulbas, i utförandet station wagon. Den ena var mörkblå och döptes till Oxford, med registreringsnumret SNX 891. Den andra var ljusblå och hette Cambridge, SNX 761.

Just station wagon-versionen var poängen. Den skilde sig markant från den tidigare Tickford-karossen genom att vara byggd av hopbultade aluminiumpaneler i stället för trä och plåt. En kaross som kunde skruvas isär och lagas i fält var precis vad en sådan här resa krävde, och det var den egenskapen Rover ville visa upp.

Ombyggnaden var lätt. Bilarna var i grunden seriefordon, utrustade snarare än förstärkta.

Rutten och det stängda Burma

Bilarna flögs över till kontinenten och färden gick sedan genom Frankrike, Monaco, Tyskland, Österrike, Jugoslavien, Grekland, Turkiet, Syrien, Irak, Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien, Nepal, Burma, Thailand och Malaya, innan expeditionen nådde Singapore den 6 mars 1956.

Fram till norra Indien fanns en upptrampad väg. Flera tidigare expeditioner hade tagit sig till Persiens öknar och några ända till den indiska slätten, men ingen längre. Det som stoppat dem låg framför: bergen i Assam, norra Burma och vägen vidare mot Thailand. Om den sista sträckan sades att det fanns för många floder och för få vägar.

Burma var dessutom stängt för genomfartstrafik, vilket gjorde att den politiska delen av förberedelserna blev minst lika krävande som den tekniska. Att expeditionen tog sig igenom var i lika hög grad en fråga om tillstånd som om terräng.

Siffrorna som inte går ihop

Här är en sak värd att reda ut, eftersom nästan alla beskrivningar av resan anger olika sträcka. Uppgifterna varierar mellan omkring 16 000 km och närmare 29 000 km, alltså med nästan det dubbla, och alla källor framstår som seriösa.

Den troliga förklaringen är att siffrorna mäter olika saker. De lägre avser enkel resa från London till Singapore. De högre räknar in hela företaget: efter Singapore skeppades bilarna till Indien, deltog i geografisk forskning i norra Indien och Pakistan, skeppades vidare till Turkiet och kördes hem genom Europa.

Det som däremot är entydigt är datumen. Avfärd från London den 1 september 1955, ankomst Singapore den 6 mars 1956. Drygt sex månader.

Vad som hände med bilarna

Efterhistorien är minst lika bra som resan, och den berättas sällan samlat. Båda bilarna återlämnades till Rover när expeditionen var över.

Cambridge såldes enligt företagets register i juli 1957 till Terence Bendixson, som gav sig av på en egen expedition till Mellanöstern. Där tog det slut. Bilen körde ned i en ravin och betraktas som förlorad.

Oxford fick ett längre men märkligare öde. Rover lånade ut den till en ornitologisk expedition till Ascension, varefter den hamnade på Sankt Helena i Sydatlanten — ungefär så avlägset en bil kan hamna. Där blev den kvar. Med tiden monterades det mesta isär och lämnades att rosta.

År 2017 bärgade britten Adam Bennett resterna och förde tillbaka dem till Storbritannien. Renoveringen gjordes efter en princip som blivit vanlig i veteranbilsvärlden: delar som saknades eller måste bytas lackerades i ny Oxford Blue, medan originaldelar lämnades orörda med patinan efter ett halvsekel i sydatlantiskt väder. Bilen klarade besiktningen på första försöket, och myndigheten gick med på att återinsätta det ursprungliga registreringsnumret SNX 891.

The Last Overland 2019

År 2018 skänkte Bennett bilen till ett nytt projekt. Tanken var att Tim Slessor, då 87 år, skulle köra samma bil samma väg fast baklänges, från Singapore till London, tillsammans med filmaren Alex Bescoby. Konvojen bestod av Oxford och två moderna Defender som stödfordon, en 130 för utrustning och en 90 för sjukvård.

Det blev inte som planerat, och den detaljen förbigås i de flesta beskrivningar. Slessor insjuknade samma dag som ekipaget skulle lämna Singapore, den 25 augusti 2019, och kunde inte följa med. Hans sonson Nat George klev in i stället. De nådde London 111 dagar senare, den 14 december 2019.

Rutten från 1955 gick inte att följa. Stora delar av den är i dag oframkomlig till följd av krigen i Irak och Afghanistan, så resan lades om. Det säger något om vad som förändrats: den svåraste sträckan 1955 var jungeln i Burma, medan hindret 2019 var kartan över var det gick att köra över huvud taget.

Tre expeditioner och en tidsanda

Singapore-resan var den mittersta av tre studentexpeditioner med Land Rover: Trans-Africa till Kapstaden 1954, Fjärran Östern 1955–56 och Sydamerika 1957–58. Samma logik skulle senare återkomma när Darién Gap passerades, först 1960 och sedan med Range Rover 1971–72.

Resan hör också till sin tid. Den gick genom länder som just blivit självständiga eller stod inför att bli det, och den var till sin natur ett brittiskt prestigeprojekt i imperiets sista skede. Att läsa den både som en teknisk bedrift och som en produkt av 1950-talet hör till en ärlig historieskrivning. Att bilen från starten 1948 byggts för lantbruk och blivit ett expeditionsfordon inom ett decennium förändrar inte det.

Tim Slessors bok First Overland kom ut 1957 och finns fortfarande i tryck. Den har aldrig getts ut på svenska.

När en gammal Land Rover tjänat ut

De två bilarna i den här historien fick ovanliga slut: en i en ravin, en bärgad från en klippö efter decennier. De flesta Land Rover slutar mer odramatiskt. När en gammal bil till slut har tjänat ut i Göteborgstrakten tar vi hand om hela processen. Vi hämtar den, ser till att den skrotas på en auktoriserad anläggning och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att du slipper både besväret och det fortsatta ansvaret för fordonet.

Bildkälla: foto av Harald Hansen (Wikimedia Commons), allmän egendom (public domain).