Croisière Noire och Jaune – Citroëns expeditioner som skrev reklamhistoria

Få bilmärken har förvandlat ren reklam till världshistoria så skickligt som Citroën gjorde mellan världskrigen. André Citroën skickade sina bandvagnar rakt genom Afrika och Asien, lät dokumentärfilmare och konstnärer följa med och gjorde expeditionerna till annonspelare för märkets tekniska kunnande. Den här sidan är en del av vårt Citroën-historiekluster och handlar om Croisière Noire, Croisière Jaune och rekordbilen Rosalie.

Reklam på hjul – idén bakom Citroëns expeditioner

André Citroën förstod tidigt att en bil säljs lika mycket med berättelser som med specifikationer. Expeditionerna hade officiellt vetenskapliga och geografiska mål, men det verkliga syftet var att visa världen vad märkets fordon klarade och att fylla tidningarna med Citroëns namn. Samma instinkt för publicitet som präglade företagets start 1919 drev nu jakten på rubriker, och mannen bakom idéerna porträtteras närmare på sidan om André Citroën.

Croisière Noire 1924–1925: tvärs genom Afrika

Efter en första passage av Sahara 1922–1923 sjösatte Citroën sin Croisière Noire, ledd av Georges-Marie Haardt och Louis Audouin-Dubreuil. Med en flotta Citroën-Kégresse-bandvagnar tog sig expeditionen tvärs genom Afrika, från Nordafrika och söderut genom kontinenten ner mot Sydafrika och Madagaskar. Resan blev en publik triumf och visade att märkets terrängfordon kunde ta sig fram i nästan vilken terräng som helst, och en av vagnarna, den berömda Scarabée d’Or, blev en symbol för hela äventyret.

Adolphe Kégresse och bandvagnen som klarade allt

Det tekniska hjärtat i expeditionerna var autochenillen, den halvbandvagn som ingenjören Adolphe Kégresse hade utvecklat. Kégresse förfinade sitt gummibandsystem i de kejserliga garagen i Sankt Petersburg innan han anställdes av Citroën, och hans konstruktion ersatte bakhjulen med larvband samtidigt som framhjulen styrde. Resultatet var ett fordon som kunde ta sig fram i sand, lera och snö där vanliga bilar fastnade, precis vad de långa raiderna krävde.

Croisière Jaune 1931–1932: längs Sidenvägen till Kina

Märkets mest ambitiösa raid blev Croisière Jaune 1931–1932, även kallad mission Centre-Asie. På ungefär 13 000 kilometer skulle expeditionen följa den gamla Sidenvägen från Beirut till Beijing. Den delades i två grupper, en som startade i Beirut och en i Tianjin i Kina, vilka möttes i Xinjiang innan de tillsammans nådde Beijing den 12 februari 1932 efter 315 dagars resa. Längs vägen fick deltagarna trotsa Himalayas bergspass och Gobiöknens köld, och delar av sträckan kunde till slut bara passeras med isärtagna och nedburna fordon.

Rosalie och rekorden som bevisade tåligheten

Parallellt med äventyren i fjärran länder bevisade Citroën bilarnas tålighet på hemmaplan. På bilbanan Montlhéry utanför Paris körde den lilla rekordbilen Petite Rosalie nästan oavbrutet mellan mars och juli 1933. På omkring 134 dagar avverkade den drygt 300 000 kilometer i ett snitt på över 93 kilometer i timmen och satte över hundra världsrekord, allt under överinseende av tävlingsfunktionärer från den franska automobilklubben. För André Citroën var rekordjakten förstås också ren marknadsföring.

Expeditionernas arv – och hur de ses i dag

Expeditionerna gjorde Citroën världskänt och cementerade bilden av ett tekniskt djärvt märke. Samtidigt bär de tydliga spår av sin tid. Filmerna och reseskildringarna präglades av en kolonial blick och en paternalism som senare har ifrågasatts, och äventyren var lika mycket franska prestigeprojekt som tekniska bedrifter. Att läsa dem både som ingenjörskonst och som produkter av en kolonial era hör till en ärlig historieskrivning.

Långt från Montlhéry och Sidenvägen tar vi i Göteborg hand om de Citroëner som till slut har tjänat ut. Vi hämtar bilen, ser till att den skrotas på ett miljöriktigt sätt och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att allt blir korrekt avslutat utan att du behöver tänka på pappersarbetet.

Bildkälla: pressfoto av okänd fotograf, Agence Mondial (Paris), via Bibliothèque nationale de France och Wikimedia Commons, public domain.