Land Rover i Dakar och rally raid – från 1979 till Defender 2026

Den 26 december 1978 rullade 182 ekipage ut från Paris mot Dakar. Nitton dagar senare var den första bilen i mål en Range Rover. Den här sidan ingår i vår genomgång av Land Rover i expedition och äventyr och följer märket genom rally raid-sportens knappt femtio år, från en nästan seriemässig bil i Sahara till en klasseger i Saudiarabien i januari 2026.

Det är en historia med ett långt hål i mitten. Land Rover vann två gånger i början, försvann sedan från prispallen i över fyrtio år, och kom tillbaka först när tävlingen införde en klass som byggde på seriebilar igen.

1979: segern med originalfälgar

Det första Paris–Dakar startade annandag jul 1978 och avslutades den 14 januari 1979, med en överfart över Medelhavet mitt i. Sträckan var omkring 10 000 km genom Algeriet, Niger, Mali, Övre Volta och Senegal. Av 182 startande — 80 bilar, 90 motorcyklar och 12 lastbilar — nådde 74 mål.

Först i bilklassen kom en Range Rover med startnummer 162, körd av Alain Génestier tillsammans med Joseph Terbiaut och Jean Lemordant. Totalt blev de fyra, bakom tre motorcyklar. De vann bara en av åtta etapper men körde jämnt hela vägen.

Det anmärkningsvärda är hur lite bilen skilde sig från en vanlig Range Rover. Ombyggnaden bestod av tre tävlingsstolar, en extra bränsletank, styrdämpare och en vinsch fram som enligt uppgift aldrig behövde användas. Även originalfälgarna satt kvar. Génestier var ingen tävlingsförare utan linjeförman i Västafrika och körde över 60 000 km om året i regionen, vilket gav honom en terrängkännedom som ingen förberedelse kunnat ersätta.

Fem ytterligare Range Rover kom i mål, plus två Land Rover-baserade ekipage. Samtliga var franska. Drivkällan i vinnarbilen var Rover-V8:an på 3,5 liter.

1980: den svenska mellanakten

Året därpå vanns Paris–Dakar av en svensk. Freddy Kottulinsky tog hem tävlingen tillsammans med tyske Gerd Löffelmann i en Volkswagen Iltis, en liten fyrhjulsdriven militärbil. Det är alltjämt den enda svenska segern i Dakar-rallyts historia, och den kom mitt emellan Land Rovers två.

1980 års upplaga var också den första med fabriksstödda stall. Bland dem fanns British Leyland France, som ställde upp med en Range Rover körd av två brittiska journalister. Av 116 startande bilar var tjugo Range Rover och sex Land Rover. Den brittiska bilen bröt efter ett styrningshaveri.

1981 och de brittiska försöken

Den andra och hittills sista totalsegern för Range Rover kom 1981, med René Metge och Bernard Giroux. Metge blev senare en av rally raid-sportens stora namn och vann Dakar ytterligare två gånger, då för Porsche.

Samma år satte British Leyland ihop ett eget paket kring en Range Rover som börjat som fabriksägd utvecklingsbil 1977. Den byggdes om hos Janspeed Engineering i Salisbury med nya förgasare samt kamaxel- och portningsarbete. Tony Howard och John Miles blev därmed det första helbrittiska ekipaget att fullfölja Paris–Dakar, på 27:e plats.

Det säger något om proportionerna att intresset i Frankrike var enormt medan det i Storbritannien förblev svalt. Paris–Dakar fångade aldrig riktigt vare sig den brittiska publiken eller Land Rovers egen ledning, trots två segrar på tre år. Under åttiotalet startade förvisso en rad Series III och Defender, mestadels V8-drivna 109 och 110, men ingen av dem kom i närheten av Range Rovernas resultat.

När öknen blev proffssport

Fönstret stängdes snabbt. Redan i mitten av åttiotalet hade tävlingen blivit en angelägenhet för fabriksstall med specialbyggda bilar, och där hade Land Rover ingenting att sätta emot. Den tillverkare som kom att äga eran var Mitsubishi, vars Pajero vann Dakar tolv gånger mellan 1985 och 2007, med sju raka segrar på slutet. Range Rovers två segrar står sig än i dag som märkets enda.

Tävlingen har genom åren varit omdiskuterad, både för säkerheten och för att köra ökenrally genom fattiga regioner. En episod som fångar erans karaktär inträffade 1989, då Peugeot-chefen Jean Todt avgjorde den interna striden mellan sina egna förare genom att singla slant, eftersom han oroade sig för vad rivaliteten skulle leda till.

Land Rover fanns kvar i sporten under de här decennierna, men som privatförarnas bil snarare än fabrikens. Bilden överst på sidan visar just en sådan: en tävlingsförberedd Range Rover i algerisk öken 1989, körd av italienaren Gianni Lora Lamia, som senare skulle köra fjorton Dakar-upplagor för Nissan och Mitsubishi.

Bowler: fyrtio år från ett garage i Derbyshire

Parallellt växte något annat fram. År 1985 började Drew Bowler tillverka och sälja tävlingsbilar för safari och trials hemifrån i Derbyshire. Verksamheten blev med tiden synonym med genomgripande ombyggnader av Defender — mer effekt, bättre väghållning, kraftigare bromsar — ofta som enstyck till enskilda kunder.

Bowlers rörbyggda konstruktioner, framför allt Wildcat, blev den brittiska rally raid-scenens ryggrad och gav Land Rover-formspråket en närvaro i sporten som fabriken själv inte hade. Kopplingen formaliserades 2012 i ett varumärkespartnerskap, vilket ledde till tävlingsserien Defender Challenge by Bowler 2014–2016.

Slutet blev abrupt. Drew Bowler avled plötsligt 2016. Bolaget gick i konkurs och köptes av Jaguar Land Rover i december 2019, varefter det fortsatte som del av koncernen och drev Defender Rally Series från 2022, med bland annat ett europeiskt Baja-mästerskap. Men 2024 lades det ursprungliga bolaget ned efter nästan fyrtio år, verksamheten integrerades i specialavdelningen SVO och det som återstod flyttades från början av 2025 över till JLR Classic. Namnet Bowler finns kvar som del av en större koncern; företaget gör det inte.

Dakar 2026: klassegern som kom efter fyrtiofem år

I januari 2026 stod Land Rover åter på prispallen i Dakar. Defender Rally vann Stock-klassen i sitt debutår med Rokas Baciuška och Oriol Vidal, på tiden 58 timmar, 9 minuter och 45 sekunder. Sara Price och Sean Berriman blev tvåa, och Stéphane Peterhansel med Michaël Metge fyra. Bilen heter Defender Dakar D7X-R och bygger på den nuvarande Defendern i utförandet OCTA.

Poängen med Stock-klassen är att den ska bygga på seriebilar, och det är där cirkeln sluts mot 1979. Karossen till tävlingsbilarna byggdes på den ordinarie produktionslinan i Nitra i Slovakien, med samma grundarkitektur och samma 4,4-liters V8 med dubbla turboaggregat som gatubilen. Slutmonteringen till tävlingsspecifikation gjordes i Storbritannien, med bredare spårvidd, högre markfrigång, ny fjädring och förbättrad kylning. Tekniskt samarbetade JLR med Prodrive, och utvecklingstiden blev under ett år.

Rallyt gick över nära 8 000 km genom Saudiarabien, och de tre bilarna avverkade tillsammans omkring 24 000 km. Defender tog samtliga tretton etappsegrar i sin klass.

Satsningen är treårig och löper vidare i FIA:s världsmästerskap i rally raid, och Defender är dessutom Dakar-rallyts officiella bilpartner till och med 2028. Att det är möjligt hänger ihop med de resurser som följt med Tata-ägandet. Skillnaden mot 1979 är ändå påtaglig: då vann en linjeförman i en nästan obearbetad bil, nu vinner ett fabriksstall med hundratals personer i serviceområdet.

Uppgifterna ovan gäller sommaren 2026. Värt att notera är att Land Rovers två stora tävlingsengagemang bygger på motsatta idéer: Camel Trophy handlade om uthållighet och samarbete i låg fart, rally raid om att komma först.

När en gammal Land Rover tjänat ut

De allra flesta Land Rover och Range Rover kommer aldrig i närheten av en öken. När en gammal bil till slut har tjänat ut i Göteborgstrakten tar vi hand om hela processen. Vi hämtar den, ser till att den skrotas på en auktoriserad anläggning och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att du slipper både besväret och det fortsatta ansvaret för fordonet.

Bildkälla: foto av Fastestkid (Wikimedia Commons), beskuren, licensierat under CC BY-SA 4.0.