Hyundai Getz och Atos – småbilarna före i-eran

Innan Hyundai döpte om sina småbilar till i10 och i20 hette de Atos och Getz. Det var enkla, prisvärda bilar som lätt glöms bort – men de var viktigare än sitt anspråkslösa rykte. Den lilla Atos blev en folklig budgetsuccé och en gigant i Indien, medan Getz blev Hyundais mest sålda bil i Europa. Den här texten är en del av Hyundais historia och handlar om de två småbilarna som banade väg för i-serien.

Atos – den lilla skrytbilen

Atos lanserades 1997 som en liten, hög stadsbil – byggd på den första A-segmentsplattform Hyundai utvecklat på egen hand. Idén var enkel: lågt pris, hög kaross och förvånansvärt mycket plats för sin storlek. Från 1999 kom den omstylade Atos Prime, som i Korea och vissa andra marknader också såldes som Kia Visto efter att Hyundai tagit kontroll över Kia – en historia vi berättar mer om i texten om Hyundai Motor Group. I Sverige blev Atos en oväntad dundersuccé och tidvis landets billigaste bil. Men billigt hade ett pris: bilens säkerhet och köregenskaper var omdiskuterade, och i ett uppmärksammat svenskt test gick den höga lilla bilen upp på två hjul i en undanmanöver. Det var en ärlig budgetbil, på gott och ont.

Santro – Hyundais indiska genombrott

Atos största betydelse låg dock inte i Europa, utan i Indien. Där anpassades Atos Prime till lokala förhållanden och lanserades i oktober 1998 under namnet Santro, med produktion i Chennai. Bilen blev en enorm framgång och en av de modeller som på allvar etablerade Hyundai på den indiska marknaden. Santro-namnet kom att leva kvar långt efter att Atos försvunnit på andra håll, och bilen tillverkades i Indien ända till 2014. Få anar det idag, men den lilla, höga stadsbilen var en hörnsten i Hyundais expansion i Asien.

Getz – superminin som höjde ribban

2002 tog Hyundai klivet upp en klass med Getz, en supermini i samma storlek som en Opel Corsa eller Honda Jazz. Den hade visats som konceptet TB på Tokyosalongen 2001 och fick världspremiär i Genève 2002. Avgörande var att Getz designades i Europa, vid Hyundais center i Frankfurt, och var en av de första Hyundai-modellerna som ritats med europeiska köpares smak i åtanke. Resultatet var en högbyggd, praktisk femsitsare som var betydligt trevligare att köra än den vingliga Atos. Den var ingen körglädjemaskin och interiören skvallrade om lågt pris, men den var stabil, rymlig för sin storlek och kändes som en riktig bil snarare än en nödlösning.

Europas bästsäljare

Getz blev en verklig framgång. Mellan 2003 och 2008 var den Hyundais mest sålda bil i Europa, och totalt tillverkades nästan 1,4 miljoner exemplar innan produktionen tog slut 2011. Det var en milstolpe: för första gången hade Hyundai en småbil som inte bara var billig, utan som folk faktiskt valde framför etablerade konkurrenter. Helt utan invändningar var den dock inte. Antisladdsystem blev inte standard förrän en bit in i bilens liv, rostskyddet var medelmåttigt, och säkerhetsutrustningen var enkel i de billigaste versionerna. Men jämfört med vad Hyundai erbjudit tidigare var Getz ett tydligt steg framåt – och ett kvitto på att märket var på rätt väg.

Vägen till i10 och i20

När Hyundai i slutet av 2000-talet samlade sina modeller under “i”-namnen var det Atos och Getz som ersattes. Stadsbilen i10 tog över efter Atos, medan i20 ersatte Getz i Europa. I Sydkorea och vissa andra marknader var det i stället den större Accent som fyllde Getz roll, och Kias Picanto tog över en del av kunderna i den allra minsta klassen. Därmed var en epok över, men grunden var lagd: Atos och Getz hade visat att Hyundai kunde göra prisvärda småbilar som dög.

Atos och Getz var aldrig glamorösa, men de gjorde ett viktigt jobb. Den ena erövrade Indien och de svenska budgetköparna, den andra blev Hyundais europeiska favorit och bevisade att märket kunde mäta sig med de bästa småbilarna. Tillsammans lade de grunden för den i-serie som skulle ta vid – och för Hyundais fortsatta resa uppåt.

Bildkälla: foto av Two hundred percent (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 3.0.