Fiat Dino är en av de mest fascinerande bilarna i Fiats historia, för under huven gömmer den ett äkta Ferrari-hjärta. Den byggdes för att Ferrari skulle få tävla i formel 2, men blev samtidigt en prisvärd sportbil som gav vanliga bilköpare smak av Maranello. Den här sidan ingår i vårt Fiat-historiekluster, där vi följer märket från Turin till dagens Stellantis, och här berättar vi om Fiats Ferrari-drivna sportbil.
En Fiat med Ferrari-hjärta
Bakgrunden var ett tävlingsproblem. Inför formel 2-säsongen 1967 kom nya regler som krävde att motorerna skulle bygga på en serietillverkad motor som fanns i minst 500 vägbilar. Ferrari, som på den tiden var en liten tillverkare, hade inte kapacitet att bygga så många bilar själv. Lösningen blev ett avtal med Fiat: Fiat skulle tillverka motorerna och bygga in dem i en egen sportbil. Resultatet blev Fiat Dino, den enda Fiat som någonsin levererats med en Ferrari-konstruerad motor från fabrik.
Namnet efter Dino Ferrari
Namnet Dino var laddat med känslor. Det var smeknamnet på Alfredo Ferrari, Enzo Ferraris son, som hade varit djupt engagerad i utvecklingen av den lilla V6-motorn innan han dog ung i en muskelsjukdom 1956. Till hans minne valde Enzo Ferrari att döpa både motorn och de bilar som använde den till Dino. Att namnet också hamnade på en Fiat säger en del om hur nära de två företagen kommit varandra.
Spider av Pininfarina, Coupé av Bertone
Fiat Dino fanns i två karosser, ritade av var sitt italienskt designhus. Den öppna Spidern formgavs av Pininfarina och visades på Turinsalongen 1966, samtidigt med och på samma grundstomme som Sport Spider-versionen av Fiat 124. Den täckta coupén ritades av Marcello Gandini på Bertone, samma studio som senare gjorde Fiat X1/9, och hade längre hjulbas och plats för fyra. Spidern blev den eleganta, coupén den mer praktiska.
Ferraris V6 och tekniken
Motorn var en teknisk juvel: en helt aluminiumbyggd V6 med dubbla överliggande kamaxlar per cylinderbank, ursprungligen på 2,0 liter och omkring 160 hästkrafter med ett varvtal ända upp mot 8 000. Den parades med en femväxlad låda och skivbromsar runt om. 1969 växte motorn till 2,4 liter och bilen fick bland annat en mer förfinad, individuell bakvagn hämtad från lyxbilen Fiat 130. Prestandan var god för tiden, med en toppfart kring 210 kilometer i timmen.
Från Rivalta till Maranello
Tillverkningen flyttade under bilens liv. De första tvålitersbilarna byggdes av Fiat vid Rivalta-fabriken nära Turin mellan 1966 och 1969. När den större 2,4-litersmodellen kom flyttades produktionen i stället till Ferraris egen fabrik i Maranello, där Fiat Dino byggdes på samma löpande band som den mer berömda Ferrari Dino 246 GT. Totalt tillverkades knappt 8 000 exemplar, varav de flesta var coupéer.
Steget mot Fiats köp av Ferrari
Samarbetet kring Dino blev mer än bara ett tekniskt utbyte. Det förde Fiat och Ferrari så nära varandra att det banade väg för nästa stora steg: 1969 köpte Fiat en majoritetsandel i Ferrari. Dino var med andra ord inte bara en ovanlig sportbil utan också en viktig pusselbit i förhållandet mellan Fiat och Ferrari. I dag är den en eftertraktad klassiker, älskad just för sin unika kombination av folkligt märke och exklusiv motor.
När en gammal Fiat till slut har tjänat ut tar vi i Göteborg hand om hela processen åt dig. Vi hämtar bilen, ser till att den skrotas på en auktoriserad anläggning och att den avregistreras hos Transportstyrelsen, så att du slipper både besväret och det fortsatta ansvaret för fordonet.
Bildkälla: foto via Wikimedia Commons, licensierat under CC BY-SA 4.0.
Har du en bil som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning