Kilformad, låg och med strålkastare som fälldes upp ur huven – 480:an var ungefär så olik en traditionell Volvo man kunde komma 1986. Ändå blev den en av de viktigaste bilarna i märkets moderna historia, för den var Volvos första framhjulsdrivna bil. Den här artikeln ingår i vår översikt över Volvos modeller, och här berättar vi om den holländska sportkupén som ritades för en marknad den aldrig nådde.
Volvos första framhjulsdrivna bil
När 480 ES visades på Genèvesalongen i mars 1986 var det inte bara premiär för den första riktiga sportbilen från Volvo på över tio år – det var också första gången ett Volvo-emblem satt på en serietillverkad bil med framhjulsdrift. Sedan 1927 hade allt från Göteborg varit bakhjulsdrivet. Bakom skiftet låg ett stort internt utvecklingsprojekt kallat Galaxy, som skulle ta Volvo in i en ny teknisk era. Projektet delades i två: Volvo i Sverige tog hand om den större bil som senare blev 850:an, medan det nederländska dotterbolaget ansvarade för de mindre modellerna – 440, 460 och 480. Att 480:an fick bana väg och testa den nya tekniken först innebar också att den drabbades av fler barnsjukdomar än sina syskon.
Kilform, glaslucka och en hyllning till 1800 ES
Formgivningen bröt medvetet mot Volvo-normen. Exteriören ritades av holländaren John de Vries, medan interiören formgavs av en ung Peter Horbury – mannen som senare skulle bli Volvos designchef, och det inte bara en utan två gånger. Den låga, kilformade kombicoupén med sitt avhuggna bakparti och en baklucka helt i glas var en tydlig blinkning till sportvagnen P1800 ES, som lagts ner 1973 – och till och med beteckningen ”480 ES” knöt an till den. De uppfällbara strålkastarna var inte bara en stildetalj: de satt så högt för att klara amerikanska lagkrav på strålkastarnas höjd över marken.
Ritad för USA – men kom aldrig dit
Just USA var hela tanken. 480:an utvecklades i första hand för den amerikanska marknaden, där Volvo ville komma tillbaka i det sportiga segmentet och samtidigt bädda för fler modeller i 400-serien. Men den planerade USA-lanseringen blev aldrig av, främst av prestandaskäl. I stället kom bilen att säljas nästan uteslutande i Europa, där Storbritannien blev den överlägset största marknaden med runt 22 000 sålda bilar. Till Sverige kom bara ungefär 3 800 exemplar.
Motor, elektronik och slutet i Born
Under den låga huven satt inledningsvis en 1,7-liters motor från Renault på 109 hästkrafter, precis som i de bakhjulsdrivna syskonen i 300-serien. Det räckte till 190 km/h och en acceleration till hundra på 9,5 sekunder – inte rå kraft, men bilen var en förvånansvärt bra vägvagn. 1988 kom en välbehövlig turboversion med 120 hästkrafter och en toppfart strax över 200 km/h, och 1993 växte sugmotorn till två liter. 480:an var ovanligt välutrustad och full av elektroniska finesser som färddator – lösningar som tyvärr ibland visade sig vara bräckliga. Trots det behöll den Volvos säkerhetstänk med bland annat en inbyggd störtbåge i taket och kraftiga dörrbalkar. Den sista 480:an rullade av bandet i den nederländska Born-fabriken den 7 september 1995 – exakt samma dag som produktionen av den helt nya S40 drog igång i samma fabrik. Totalt hade det då byggts 76 375 exemplar.
Skrota din uttjänta Volvo i Göteborg
Med sina fällbara strålkastare och sin lilla produktionssiffra har 480:an blivit något av en kultbil bland entusiaster, och välbevarade exemplar är i dag ovanliga. Men den avancerade elektroniken gör också att många exemplar med åren nått vägs ände. När din Volvo är uttjänt ska den lämnas till en auktoriserad bilskrot, så att den avregistreras korrekt hos Transportstyrelsen och du får ett giltigt mottagningsbevis. Som lokal bilskrot i Göteborg hämtar vi uttjänta Volvobilar i hela regionen och sköter både bärgning och avregistrering åt dig.
Bildkälla: Volvo 480 S, foto av Dennis Elzinga (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY 2.0.
Har du en gammal Volvo som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning