Volvo P1800 – den vackra sportbilen som blev en ikon

Volvo P1800 är det stora undantaget i märkets historia – en genuint vacker sportbil från ett företag som annars byggde sitt rykte på säkra och förnuftiga familjebilar. Den här artikeln är en del av vår genomgång av Volvos modellhistoria. Vägen fram gick via ett misslyckande, en smugglad ritning och ett brittiskt äventyr – och ledde till en av världens mest ikoniska bilar, med en världsrekordhållare i baksätet.

Från flopp till en ny sportbil

Volvos allra första sportbil, den plastkarossade P1900, blev ingen succé. När Gunnar Engellau tillträdde som vd 1956 provkörde han bilen, dömde ut den och lade ned tillverkningen efter bara ett sextiotal exemplar. Men Volvo ville, liksom andra tillverkare, ha en sportbil i programmet – inte en renodlad tävlingsbil, utan en snygg vagn som kunde tilltala både kvinnor och familjefäder, med prestanda i nivå med en vanlig familjebil. Projektet drog igång 1957.

Pelle Petterson och den hemliga ritningen

Bakom den eleganta formen stod Pelle Petterson – son till Helmer Petterson, mannen som lett arbetet med PV 444. Fadern, som var konsult i projektet, hade ordnat en plats åt Pelle hos den italienske formgivaren Pietro Frua i Turin. När fyra italienska designförslag skulle visas för Volvos styrelse 1957 smög Helmer in sonens femte förslag – och det var det alla föll för, inte minst Engellau, som var fast besluten att bilen skulle ha italiensk formgivning. När det senare framkom att den ritats av en 25-årig göteborgare kände sig Engellau lurad och lovade att Pelle aldrig skulle få äran. Först 2009 erkände Volvo officiellt Pelle Petterson som formgivare. Det förblev hans enda bildesign; han blev sedan känd som båtkonstruktör och olympisk seglare. Tre prototyper byggdes hos Frua 1957–1958, på samma underrede som Amazon.

Bilen som nästan aldrig blev av

Att bygga bilen visade sig svårare än att rita den. I december 1957 körde Helmer den första prototypen till karossfabriken Karmann i Osnabrück, som var redo att ta jobbet – men i februari 1958 satte Volkswagen, Karmanns viktigaste kund, stopp av rädsla för att P1800 skulle konkurrera med deras egna bilar. Andra tyska firmor dög inte enligt Volvos kvalitetskrav, och projektet var nära att läggas ned helt. Helmer gick så långt att han sökte finansiärer för att köpa delarna och bygga bilen på egen hand. När en pressbild till slut läckte ut tvingades Volvo att bekänna färg – och lösningen blev brittisk: karosserna pressades hos Pressed Steel i Linwood i Skottland och slutmonterades hos Jensen Motors i West Bromwich, på ett kontrakt om 10 000 bilar. Bilen visades för publik på bilsalongen i Bryssel i januari 1960, och serieproduktionen kom igång 1961.

Hem till Göteborg – 1800S och 1800E

Volvo var inte nöjt med kvaliteten från Jensen, så våren 1963 – efter cirka 6 000 brittiskbyggda bilar – flyttades monteringen hem till Lundbyfabriken i Göteborg. Då försvann P:et ur namnet och bilen blev 1800S, där S:et stod för Sverige. Under huven satt B18-motorn, en av de första i Volvos legendariska redblock-motorer, som med dubbelförgasare gav omkring 100 hästkrafter. Bilen utvecklades stadigt: 1969 kom den större B20:an med 118 hk, och 1970 den bränsleinsprutade 1800E med 130 hk, fyrhjulsskivbromsar och en toppfart runt 190 km/h.

Helgonet, kungen och världsrekordet

Den stora reklamskjutsen kom från brittisk tv. Till serien Helgonet hade produktionen velat ha en brittisk sportbil, men när den inte kunde levereras föll valet på en Volvo P1800 – en vit bil med registreringsskylten ST1. Avsnitt efter avsnitt syntes Roger Moore bakom ratten, och genomslaget visade vilken kraft det låg i att placera bilar i film och tv. Även blivande kungen Carl XVI Gustaf, känd bilentusiast, kom att äga en P1800.

Men den mest talande hyllningen kom från en amerikansk lärare. Irv Gordon på Long Island köpte en 1800S ny i april 1966 och slutade sedan aldrig köra den. När han gick bort 2018 hade bilen rullat över fem miljoner kilometer – tre miljoner miles – och satt Guinness världsrekord som det högst mätarställda privatägda fordonet i världen. Få bilar har på ett så konkret sätt bevisat vad Volvos rykte om hållbarhet var värt.

Slutet på en ikon

Den sista varianten blev den distinkta herrgårdsvagnen 1800ES från 1972, med sin ramlösa glaslucka baktill – i Sverige snabbt döpt till “Fiskbilen”. Frua hade tagit fram en mycket udda prototyp kallad “Raketen”, som ratades till förmån för ett förslag från Volvos egen chefsdesigner Jan Wilsgaard. När Pehr G. Gyllenhammar tillträdde som vd 1971 fick sportbilen dock ge vika – den ansågs inte gå att modernisera till Volvos krav på trafiksäkerhet, och bolaget ville koncentrera sig på säkra familjebilar. Produktionen lades ned 1973 efter drygt 47 000 byggda exemplar. Det skulle dröja till 1990-talet innan en riktigt sportig Volvo återkom, i form av C70 – som byggdes i Uddevalla med lagmontering i “dockor” i stället för löpande band.

Skrota din uttjänta Volvo i Göteborg

Irv Gordons P1800 bevisar att en Volvo kan gå nästan hur länge som helst – men de allra flesta bilar når till slut vägs ände. När din Volvo är uttjänt ska den lämnas till en auktoriserad bilskrot, så att den avregistreras korrekt hos Transportstyrelsen och du får ett giltigt mottagningsbevis. Som lokal bilskrot i Göteborg – samma stad där 1800S en gång byggdes – hämtar vi uttjänta Volvobilar i hela regionen och sköter både bärgning och avregistrering åt dig.

Bildkälla: Volvo P1800S (1965), foto av SG2012 (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY 2.0.