Ingen nostalgisk fordonsägare från Skattkärr färdas igenom Båtnäs eller Småland utan att hälsa på någon av dessa bilkyrkogårdar. Här existerar otaliga vrak från mitten av förra seklet. Gamla bilvrak ligger huller om buller. Men de föråldrade skönheternas form går inte att förbise. Man måste inte vara bilbeundrare för att uppskatta skrothögarna som övergått till väldigt åtgångna med tiden. Dåtidens fordonsdesigner behövde inte grubbla på luftmotstånd eller drivmedelsanvändning. Så på konstruktions stadiet formades fordon med storlek och design som inte någon gång mer kommer framställas. Inte ens i drömmen. Och Kyrkogården för rostiga bilar har blivit ortens stora besöksmål för turister. De skapar årligen de bästa inkomstkällorna för berörda orter. Så det förundrar ingen, att naturämbetsverken sätter tummen upp nuförtiden. Men några nya bilkyrkogårdar kan inte emotses. Transportstyrelsen har genom hårda bilskrotningslagar har lagt locket på för ivriga efterkommande. Dessvärre finns det flera olagliga insamlingsområden med gamla fordon. De tycks agera oberört, när inspektörer från Länsstyrelsen inte opponerar sig på lagbrotten.
Besökare från Örnsköldsvik återkommer till bilkyrkogården
När man tittar på en lagstridig uppställningsområde med färdiganvända fordon från Örnsköldsvik är det är inte underligt, att ett besök hos en kyrkogård för rostiga bilar medför en nostalgitripp som man inte ofta känner.
Fler än raggare i Åsa finner harmoni på en bilkyrkogård
När man ser en illegitim uppställningsställe med skrotbilar från Åsa är det är inte egendomligt, att ett besök på en kyrkogård för rostiga bilar innebär en återblickande av sällan känt slag.
Inte en enda laglig bilkyrkogård förekommer nu för tiden i Skattkärr
Det finns flera samlingsställen för kasserade fordonsvrak i Sverige. Men enbart 2 är behöriga av traktens miljöavdelning som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Skattkärr. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen människor årsvis. Även fast ett departements rådslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistnäringens värde för platsen och värnas följaktligen på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan assistans till inrättande av sevärdhet. Här grundades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar höll på till 80-talet då skroten upphörde. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät vanligt folk att ströva omkring och beskåda de föråldrade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök medfört minskade objekt. Framför allt har Saab V-4 varit lockande för plundrare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som turistattraktion eller miljökatastrof har argumenterats av klimatkommittén. Idag kategoriseras fordonsvrak, som miljövådligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Fara existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Skattkärr
Inte någon i Skattkärr kommer emellertid att kunna beskåda objekt från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 personbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Och det är överraskande hur illa dessa uppställningsplatser är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En heder måste dock lämnas till landets två i särklass förnämsta och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.