Besökare från Örnsköldsvik återkommer till bilkyrkogården

När man tittar på en lagstridig uppställningsområde med färdiganvända fordon från Örnsköldsvik är det är inte underligt, att ett besök hos en kyrkogård för rostiga bilar medför en nostalgitripp som man inte ofta känner. De rostiga karosserna från jänkare får en att minnas om en tidsperiod som flertalet inte fått ta del av, men antagligen drömmer om.

Men tidsperioden för sådana kaxiga fordon är förbi. Villkoren för miljö och bilåtgång har fullständigt förändrats, även på den nord amerikanska handeln. Bastanta men ofattbart stilenliga muskelknippen är en förgången tidsperiod. Det är dessa minnesbilderna eller fantasier som upplivas hos en ivrig gäst. Att lokalisera rostiga vrakdelar efter en primitiv form fråntar inte åsikten om en design som inte någon gång kommer åter.

Som ett resultat av de många årliga turisterna har två bilkyrkogårdar i Ryd och Årjäng lyckats få bestående tillåtelse för rörelsen. Ortens förenade förtjänster från dessa får också en rabiat miljösjäl att tänka om. Men på något ställe har tongångarna varit kraftiga. Att söka tillåtelse för en nyetablering är å andra sidan förgäves. olagliga ihopsamlingsställen, som miljömässigt kan jämställas med kyrkogårdar för rostiga bilar med uttjänta bilar, är ett tilltagande dilemma, som tycks vara besvärligt att bestrida.

Inte en enda lagenlig kyrkogård för rostiga bilar förekommer idag i Örnsköldsvik

Det existerar massa uppställningsplatser för avdankade bilvrak i Sverige. Men enbart två är behöriga av regionens miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Örnsköldsvik. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals märken från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 personer årsvis. Även fast ett departements rådslut om utgallring av alla fordon, har ett tillstånd, som fortgår till 2050.

Det är verkligen ett bevis på turistverksamhetens betydelse för orten och vårdas därför på bästa sätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till inrättande av attraktion. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilkomponenter ägde rum till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda märken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav allmänheten att gå runt och betrakta de förlegade sevärdheterna.

Olyckligtvis har dessa besök inneburit minskade personbilar. Först och främst har VW bubblor varit tilltalande för plundrare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har diskuterats av klimatkommissionen. Numera bedöms bilvrak, som miljövådligt avfall. Men så förlegade bilvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot existerar för illegal kyrkogård med rostiga bilar i Örnsköldsvik

Ingen i Örnsköldsvik kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur ett kärr.

Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är förbluffande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda.

Miljöaktivister i Fjärås vill stoppa bytet av avgasventil på bilskrot i Audi-TT

Ingen miljöivrare på bilskrot accepterar byte av hjullager i Fjärås av Audi A8

Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Avsaknaden på ingripanden från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.