Inte en själ i Nacka vill bekanta sig med illegitima och klimatgiftiga samlingsställen för personbilar. Men det är fleras dröm att hälsa på en bilkyrkogård. Alla tillbakablickande fordonsägare fantiserar om tidsskedet, då de väldiga och bensinslukande odjuren introducerades. På den svenska kommersen var nord amerikanska fordonsmärken dominant. Och det är resterna från dessa modeller, som frestar besökare till Sveriges två behöriga skrotgårdar. Att få beskåda ett äldre glänsande muskelpaket rullande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon finns ett helt koppel av riktiga förebilder från otroliga verk. En promenad bland dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte nödvändigt att fundera på kritiska miljöbekymmer med dagens gamla bilar. Enbart glädjas av de mulliga formgivningarna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.
Inte någon legal bilkyrkogård finns nu för tiden i Nacka
Det finns många ihopsamlingsplatser för skrotade bilar i Sverige. Men blott ett par är certifierade av regionens miljökontor som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Nacka. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor varje år. Trots ett myndighets beslut om elimination av alla bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksnäringens roll för stället och värnas således på bästa sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan assistans till upprättande av kulturminnen. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Försäljning av brukade bildelar ägde rum till åttio-talet då skroten upphörde. Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Cirka tusen skilda fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, medgav allmänheten att vandra runt och observera de förlegade rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar inneburit färre objekt. Framför allt har Saab V-4 varit attraktiva för plundrare. Bara fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som kulturminne eller miljöförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Idag klassificeras bilvrak, som miljögiftigt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Fara existerar för olaglig gravplats med gamla fordon i Nacka
Inte någon i Nacka kommer ändå att kunna beskåda fordon från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då ägarna beslöt att dölja fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster.
En illegal insamlingsplats för bilvrak i Svanesund kan aldrig betraktas som en bilkyrkogård
Förbjudna samlingsutrymme med uttjänta bilar i Svanesund opponeras av myndigheterna. Men två bilkyrkogårdar i Sverige finns kvar som ett resultat av den väldiga inkomsten till samhällets ekonomi.
Någon bilkyrkogård i Stenhamra kan inte förväntas
Gravplatser för gamla fordon kan gälla som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegala fordonsplatser i Stenhamra för äldre rostiga bilar.
Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är förbluffande hur dåligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om uppställningsställen. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.