Någon bilkyrkogård i Stenhamra kan inte förväntas

Gravplatser för gamla fordon kan gälla som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegala fordonsplatser i Stenhamra för äldre rostiga bilar. Men några av Sveriges mest välkända har likväl omvandlas till väldiga och inkomstbringande attraktioner. Bland flera av skrotbilarna kan man påträffa många modeller som följt med till sista vilan. Att observera antika fordonsmärken är också en fröjd för en återblickande fordonsägare. Men det är amerikanska bilarna från 40-60-talet som skänker mest avtryck. Den tidsperioden tillverkades de vackraste formerna ett bil nånsin skådat. Och den här upplevelsen från alla dessa ålderstigna dyrbarheter kan man skönja på en värmländsk kyrkogård för rostiga bilar.

Inte en enda laglig kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Stenhamra

Det förekommer massa ihopsamlingsområden för kasserade bilar i landet. Men blott två är legitimerade av lokalsamhällets klimatbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Stenhamra. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer varje år. Fastän ett myndighets rådslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens värde för stället och värnas således på ultimata vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bilkomponenter höll på till 1980-talet då skroten upphörde. Fordonsvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav gemene man att vandra runt och betrakta de äldre klenoderna. Dessvärre har dessa besök inneburit minskade bilar. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för tjuvar. Bara fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har diskuterats av klimatdelegationen. Nuförtiden kategoriseras fordonsvrak, som miljöfarligt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Hot finns för illegitim gravplats för gamla fordon i Stenhamra

Inte någon i Stenhamra kommer ändå att kunna se fordon från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då ägarna beslöt att jordfästa bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är överraskande hur uselt dessa samlingsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om transitställen. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass förnämsta och olagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.

Kunder kräver ofta byte av remskiva i Mazda-323 från Stockholm

Kunder kräver ofta byte av remskiva i Mazda-323 från Stockholm

Pågående klimatåtgärder fördröjs genom byte av oljetråg i Opel-Commodore från Bengtsfors

Pågående klimatåtgärder fördröjs genom byte av oljetråg i Opel-Commodore från Bengtsfors