Få händelser har präglat Renault så djupt som förstatligandet 1945. På bara några månader gick företaget från privatägd biljätte till statlig regie, mitt i efterkrigstidens kaos. I vårt Renault-historiekluster tar vi oss här an dramatiken: Louis Renaults fall, ordonnansen som upplöste bolaget och mannen som fick uppdraget att resa det ur ruinerna.
Louis Renault, ockupationen och anklagelserna om samarbete
Renault hade en lång historia som leverantör till den franska staten, inte minst genom sin avgörande roll under första världskriget. Men 1939 valde Louis Renault att fortsätta tillverka bilar i tron att kriget snart skulle vara över. När tyskarna tog kontroll över fabriken 1940 tvingades den i stället tillverka militärlastbilar åt ockupationsmakten.
För detta anklagades Louis Renault efter befrielsen för samarbete med fienden. Han greps i september 1944 och fördes till Fresnesfängelset utanför Paris. Där avled han den 24 oktober 1944, innan någon rättegång hunnit hållas, under omständigheter som aldrig helt har klarlagts.
Ordonnansen den 16 januari 1945
Den 16 januari 1945, knappt tre månader efter Louis Renaults död, utfärdade general de Gaulles provisoriska regering en ordonnans som upplöste bolaget Renault och förstatligade det under namnet Régie Nationale des Usines Renault. I motiveringen anklagades grundaren uttryckligen för samarbete med ockupationsmakten.
Konfiskeringen drabbade enbart Louis Renaults egna aktier och styrelsens innehav, medan småaktieägarna fick ersättning. Renault blev därmed det enda franska företag som permanent exproprierades av staten efter kriget, ett unikt och omstritt straff som debatterats långt in i vår egen tid.
Pierre Lefaucheux – motståndsmannen som tog rodret
Att leda den nya regin föll på Pierre Lefaucheux, en man långt från bilbranschens kretsar. Under kriget hade han lett de franska motståndsstyrkorna FFI i Parisområdet under täcknamnet commandant Gildas. Han greps i juni 1944 och fördes till Tyskland, men räddades sedan på äventyrligt vis av sin hustru.
Lefaucheux hade tidigare drivit Cartoucherie du Mans och saknade egentlig passion för bilar; en tid efter utnämningen fortsatte han att cykla till jobbet. Som chef vägrade han bestämt att låta politiker styra företaget och lutade sig i stället mot sitt nätverk av forna motståndsmän, av vilka många nu satt på maktpositioner i den franska staten.
En statlig regie i en konkurrensutsatt bransch
Régie Nationale des Usines Renault fick finansiell självständighet och leddes av en verkställande direktör tillsammans med en styrelse och ett centralt företagsråd. Den första stora uppgiften var att bygga upp den bombskadade fabriken i Billancourt och få igång produktionen på nytt.
De första åren dominerades av lastbilar och statliga uppdrag, däribland reparation av amerikanska GMC-motorer och stridsvagnar. Året 1945 lämnade omkring tolvtusen lastbilar fabriken, nära fyrtio procent av den nationella produktionen, medan tillverkningen av personbilar ännu var blygsam.
4CV-satsningen som räddade Régie
Lefaucheux satte sin prestige på en liten folkbil. Mot motstånd från ministeriet, som hellre hade velat se Renault som en renodlad lastbilstillverkare, drev han igenom storserietillverkning av den kommande Renault 4CV.
Beslutet visade sig vara räddningen. 4CV presenterades 1946, industrialiserades 1947 och blev den första franska bil som tillverkades i mer än en miljon exemplar. Den lilla bakmotorvagnen gav Régie både inkomster och självförtroende, och tillverkades ända till 1961.
Régie-eran och den långa vägen till privatisering
Pierre Lefaucheux fick aldrig se hela frukten av sitt arbete. Den 11 februari 1955 omkom han i en bilolycka när han förlorade kontrollen över sin Renault Frégate. Efterträdaren Pierre Dreyfus förde företaget vidare, och Renault hade då redan återtagit positionen som Frankrikes ledande bilmärke.
Som statlig regie förblev Renault i decennier. Först 1990 ombildades företaget till ett aktiebolag, varvid Volvo gick in som delägare, och först 1996 privatiserades det helt. Men grunden till efterkrigstidens framgång lades den där januaridagen 1945.
Régie-eran fyllde de franska vägarna med Renault-bilar, men varje fordon når till sist sin sista anhalt. När din uttjänta Renault eller någon annan bil ska skrotas hämtar vi den i Göteborg, sköter hela hämtningen och avregistrerar den hos Transportstyrelsen åt dig. Då blir avslutet lika ordnat som en återuppbyggd fabrik en gång var.
Bildkälla: foto ur National Archives and Records Administration (NARA), public domain.
Har du en bil som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning