Den fordonsinnehavare från Sollentuna som vill uppleva en återblickande tur i bilhistorien skall besöka en gravplats för gamla fordon, som är motsatt till en förbjuden uppställningsplats med kasserade personbilar. Här kan man lokalisera hundratals fordonsmärken av olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet. Jänkare ofantliga som hus blandas med små europeiska i en mäktig sammanblandning. En stor mängd av interiörerna är väck för längesedan och bilarna liknar stålskelett. Men de välkända formerna kan man alltjämt urskilja. Att skrot-kyrkogårdarna i Småland och Årjäng har omvandlas till lokalsamhällets främsta besöksmål är inte förunderligt. Dessutom har ifrågasättande miljödivisioner, som föreskrivit om bortforsling av vraken, har tvingats förändra förhållningssätt tillföljd av inkomsterna som bidrar till samhället. Beklagligtvis har dessa attraktiva ställen fått förbjudna anhängare, som tycks hamstra defekta fordon. Nya solida regler hindrar emellertid tillåten upprättande. Att skrota fordonet med inlämning av reg. bevis, skrotintyg med avregistrering samt sanering av klimathotfullt avfall erfordrar andra bestämmelser. Men de aktuella 2 legala fordonsplatserna kommer att underhålla fordonsälskarna i framtiden.
Inte en enda legitim bilkyrkogård förekommer idag i Sollentuna
Det existerar flera samlingsplatser för kasserade bilar i landet. Men blott ett par är auktoriserade av regionens klimatkontor som permanenta bilkyrkogårdar för trafikanter från Sollentuna. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen individer årsvis. Trots ett myndighets beslut om tömmande av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistnäringens mening för platsen och skyddas för den skull på bästa sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här startades en skrot under 1950-talet. Handel av beg. bilreservdelar fortgick till 1980-talet då bilskroten avvecklades. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att ströva omkring och se på de äldre rariteterna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit färre personbilar. Särskilt har Volvo Pv-444 varit åtråvärda för plundrare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har avhandlas av miljönämnden. Nuförtiden rangordnas skrotbil, som miljövådligt restprodukt. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot förekommer för illegal gravplats med gamla fordon i Sollentuna
Ingen i Sollentuna kommer likväl att kunna betrakta personbilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsägarna beslöt att begrava bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag hittar man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon utspridda i riket. Och det är förbluffande hur uselt dessa samlingsområden är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Trafikverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Ryd.
Ingen turistattraktion i Sävja kan tävla mot landets kända bilkyrkogårdar
Samlingsområden i Sävja för skrotbilar är bestämt olagliga. Men inte de två idag behöriga och berömda skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs. Några nya kommer emellertid aldrig att bildas igen.
Någon av landets två bilkyrkogårdar kan inte kopieras i Säter
Den fordonsinnehavare från Säter som vill känna en nostalgisk tripp i fordonshistorien skall hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar, som är tvärsom till en olaglig depåer med rostiga bilar. Här kan man påträffa hundratals fordonsmodeller av annorlunda modeller från 40-60-talet.