Inte någon i Vallentuna vill söka upp förbjudna och naturskadliga ihopsamlingsplatser för fordon. Men det är mångas dröm att bevista en bilkyrkogård. Alla tillbakablickande bilägare drömmer om tiden, då de väldiga och bränsleslukande vidundren infördes. På den skandinaviska kommersen var nord amerikanska fordonsmodeller ledande. Det är vrakdelarna från dessa modeller, som frestar besökare till rikets två godkända kyrkogårdar för veteran fordon. Att få observera ett äldre blankpolerad muskelknippe körande i vardagen är få förunnat. Men på en en bilkyrkogård finns ett helt koppel av riktiga original från fantastiska produkter. En tur mellan dessa rariteter, är att vara barn på nytt och är inget man glömmer i första taget. Det är inte behövligt att tänka på akuta miljöbryderier med dagens ålderstigna bilar. Enbart glädjas av de runda formerna som aldrig kommer tillbaka.
Inte en enda tillåten bilkyrkogård förekommer idag i Vallentuna
Det existerar otaliga uppställningsställen för uttjänade fordon i Sverige. Men endast ett par är ackrediterade av regionens miljökansli som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Vallentuna. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Fastän ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla bilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens betydelse för stället och skyddas för den skull på lämpligaste sätt av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma undsättning till etablering av attraktion. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bildelar fortgick till åttio-talet då bilskroten upplöstes. Bilvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att knalla omkring och beskåda de äldre rariteterna. Tragiskt nog har dessa vistelser medfört färre fordon. Särskilt har Volvo Pv-444 varit åtråvärda för plundrare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland ska ses som kulturminne eller klimatförödelse har diskuterats av klimatdelegationen. Idag klassas skrotbil, som klimatgiftigt avfall. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Risk finns för lagstridig kyrkogård för rostiga bilar i Vallentuna
Ingen i Vallentuna kommer emellertid att kunna beskåda bilar från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då fordonsägarna bestämde sig att dölja bilen på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra olagliga bilkyrkogårdar utspridda i Sverige. Och det är överraskande hur dåligt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsområden. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass högättade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båstnäs och Ryd.
En bilkyrkogård välsignas medan ett dumpat vrak i Sölvesborg förbannas
Inte en själ i Sölvesborg vill söka upp förbjudna och naturgiftiga uppställningsområden för bilar. Men det är någras dröm att besöka en kyrkogård för rostiga bilar.
Ingen turistattraktion i Sävja kan tävla mot landets kända bilkyrkogårdar
Samlingsområden i Sävja för skrotbilar är bestämt olagliga. Men inte de två idag behöriga och berömda skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båstnäs. Några nya kommer emellertid aldrig att bildas igen.