Den fordonsinnehavare från Säter som vill känna en nostalgisk tripp i fordonshistorien skall hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar, som är tvärsom till en olaglig depåer med rostiga bilar. Här kan man påträffa hundratals fordonsmodeller av annorlunda modeller från 40-60-talet. Amerikanare jättelika som små lastbilar varieras med små bubblor i en mäktig kombination. En stor mängd av interiörerna är borta för längesedan och fordonen liknar stålskelett. Men de välkända strukturen kan man alltjämt skönja.
Att bilkyrkogårdarna i Småland och Årjäng har blivit ortens främsta dragplåster är inte förunderligt. Även ifrågasättande klimatfalanger, som föreskrivit om hämtning av fordonsvraken, har förmåtts byta förhållningssätt tillföljd av pengarna som bidrar till samhället. Sorgligt nog har dessa attraktiva ställen fått olagliga efterträdare, som verkar samla på defekta fordon. Nya obekväma lagar hejdar likväl tillåten upprättande. Att skrota bilen med lämnande av reg. bevis, bilskrotsintyg med avregistrering samt upprensning av miljöfarofyllt avfall erfordrar andra lagar. Men de aktuella 2 legala kyrkogårdarna kommer att roa bilbeundrarna en lång tid framöver.
Ingen laglig gravplats för gamla fordon förekommer i dag i Säter
Det finns otaliga samlingsställen för uttjänade fordon i Sverige. Men blott ett par är auktoriserade av platsens klimatkansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Säter. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer årsvis.
Trots ett kommunalt rådslut om utrensning av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens värde för orten och omhuldas därför på bästa förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft samma undsättning till etablering av kulturminnen. Här startades en skrot under 1950-talet. Försäljning av beg. delar ägde rum till 80-talet då skrotföretaget avvecklades. Skrotbilarna blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät gemene man att gå runt och se på de förlegade rariteterna.
Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre bilar. Framför allt har VW bubblor varit begärliga för skövlare. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som turistattraktion eller miljöförödelse har diskuterats av miljöutskottet. Idag klassificeras fordonsvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för olaglig gravplats för gamla fordon i Säter
Ingen i Säter kommer dock att kunna se bilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 bilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då fordonsinnehavarna tog beslutet att dölja bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal fordonsvrak.
Miljöaktivister vill stoppa bytet av i Mazda-Carol från Ekerö
När en Mazda-Carol från Ekerö har ernått en viss ålder eller gått ett antal mil är det vanligtvis dags att byta en otät avgasventil. Med stöd av en granskning från utredningsmän på Göteborgs universitet skall alla personbilar skrotas efter 10 år.
Ingen miljöivrare accepterar ett byte av hjullager i Mazda-929 från Danderyd
När en Mazda-929 från Danderyd har ernått en speciell mansålder eller kört ett antal mil är det vanligtvis hög tid att byta ut ett knackande hjullager. Med stöd av en sammanställning från vetenskapsmän på Sveriges forskningsanstalt borde alla personbilar skrotas efter elva år.
De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa uppställningsplatser är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Försakelsen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass belevade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.