I nästan trettio år höll sig Mercedes-Benz borta från motorsportens absoluta topp. När märket till slut gjorde comeback skedde det med en silverfärgad Group C-bil byggd tillsammans med ett litet schweiziskt stall: Sauber-Mercedes C9. Segern i Le Mans 1989 blev en av de mest betydelsefulla i Mercedes-Benz motorsport genom tiderna – återkomsten som förde märket tillbaka mot toppen och pekade rakt fram mot den moderna formel 1-eran.
Partnerskapet mellan Sauber och Mercedes
Efter Le Mans-katastrofen 1955 lämnade Mercedes-Benz all internationell toppmotorsport. Vägen tillbaka gick via Peter Saubers verkstad i Schweiz: från 1985 levererade Mercedes motorer till Saubers sportvagnsprototyper, och 1988 gick märket in som officiellt fabriksstall igen. C9 hade då redan funnits i ett par säsonger – den debuterade 1987 med blygsam framgång och slog under 1988 fem segrar, men fick nöja sig med andraplatsen bakom Jaguar i mästerskapet och tvingades dra sig ur Le Mans efter oro för däcken.
1989: silverpilen återföds
Inför 1989 gjorde Mercedes en symbolisk gest: bilarna lackerades i märkets klassiska bara silver, en tydlig blinkning till Silverpilarnas storhetstid på 1930-talet. Under skalet satt en ny motor: en femliters tvinturbo-V8 av typen M119, med fyrventilstoppar, byggd av Mercedes egna motorer i Stuttgart. Den gav runt 720 hästkrafter i lopptrim och uppåt 800 i kval, men varvade bara till 7 000 varv – ett medvetet val som höll nere belastningen och gjorde bilen exceptionellt tålig. Med en vikt på bara omkring 905 kilo dominerade C9 fullständigt: den vann sju av åtta lopp i sportvagns-VM, där enda förlusten kom i Dijon. Jean-Louis Schlesser blev förarmästare och Sauber vann lagtiteln.
Le Mans 1989 – dubbelseger på Sarthe
Kronan på verket var Le Mans, den 10–11 juni 1989. Bil nummer 63, med Jochen Mass, Manuel Reuter och Stanley Dickens, tog hem segern, medan systerbilarna blev tvåa och femma – en 1-2-5-triumf. Det var Mercedes första seger i Le Mans sedan 1952 och först den andra i märkets historia. I kvalet nådde en av C9-bilarna omkring 400 km/h på den långa Mulsanne-rakan, en av de högsta farter som någonsin uppmätts på banan, och det var just sådana hastigheter som fick arrangören att bygga in två chikaner på rakan året därpå. De stora rivalerna var Jaguar på Le Mans, som vann både 1988 och 1990 – men 1989 tillhörde silverpilarna.
Juniorer och vägen vidare
Framgången fortsatte 1990 med efterträdaren C11, den första Sauber med kolfiberchassi, som tog en ny VM-titel. Samma år startades ett juniorteam som skulle visa sig historiskt: tre unga tyskar – Michael Schumacher, Karl Wendlinger och Heinz-Harald Frentzen – fick köra sportvagnarna under Jochen Mass mentorskap. För Schumacher blev det en språngbräda mot formel 1, dit han klev redan året därpå. Efter 1991 drog sig Mercedes ur sportvagns-VM för att i stället satsa på tyska DTM.
CLR 1999 och arvet
Mot slutet av 1990-talet återvände Mercedes till Le Mans med GT-bilar. Vid 1999 års lopp visade det sig att den nya CLR hade aerodynamiska problem som fick bilar att lyfta från marken under helgen. Ingen kom till skada, men Mercedes drog tillbaka sin sista bil och lämnade därefter sportvagnsracingen. Det blev slutpunkten för en era som hade inletts så triumfartat tio år tidigare. Kvar står C9 som bilen som återupprättade silverpilarna – och som la grunden för det som senare blev McLaren-Mercedes-åren och till sist ett eget fabriksstall i formel 1.
Bildkälla: foto av Thesupermat (Wikimedia Commons), licensierad under CC BY-SA 3.0.
Har du en gammal Mercedes som tjänat ut? Vi hämtar den i Göteborg och ser till att den skrotas och avregistreras korrekt.
Ring 031-94 37 60 Boka hämtning