Förbjudna samlingsställen med fordon i Norrtälje motarbetas av myndigheterna. Men 2 bilkyrkogårdar i Småland och Värmland lever vidare i och med den höga behållningen till ortens penningkista. Bygden omkring Kyrkö Mosse och Årjäng har blivit hela landets väldiga attraktion. Att titta på de rostiga fordonsvraken från 1950-talet är att resa tillbaka med tiden. Troligen är det amerikanska monster, som får den fanatiska bilägaren att bli trånande. Och det har vi förståelse för. Produktutformare, som var fordonskonstruktörer, skapade bilar med endast stil som ideal. Bastanta läckra muskelstinna fordon med miss Universum på bagageluckan infördes med puka och trumpeter. När en tillbakablickande gäst har drömmar sig bakåt i tiden, tänker han inte på de enorma klimatproblematiken sådana bjässar skulle framkalla med dagens klimatperspektiv. Och där förbjudna ställen med personbilar är en gastkramning för aktivister. Men tankar och fantasier försämrar inte klimatet. Så den avslappnande promenaden kring de väldigt åtgångna skrotbilarna är en lisa för själen. Och kommunens penningförråd stiger för varje gäst som kommer.
Inte en enda legal gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Norrtälje
Det existerar några ihopsamlingsplatser för uttjänade bilar i Sverige. Men endast ett par är ackrediterade av ortens klimatkansli som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Norrtälje. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals märken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen personer årligen. Fastän ett kommunalt beslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens roll för platsen och vårdas för den skull på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma stöd till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av brukade reservdelar höll på till åttio-talet då bilskroten avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans mark. Cirka tusen annorlunda modeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät vanligt folk att promenera omkring och beskåda de ålderstigna rariteterna. Sorgligt nog har dessa besök resulterat i färre objekt. Speciellt har Volvo Pv-444 varit begärliga för kriminella. Endast fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som kulturminne eller klimatförstörelse har argumenterats av miljökommittén. Idag klassas skrotbil, som miljövådligt restprodukt. Men så ålderstigna vrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.
Risk finns för illegitim gravplats med gamla fordon i Norrtälje
Inte någon i Norrtälje kommer dock att kunna observera bilar från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då ägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Och det är förvånande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om uppställningsställen. Avsaknaden på aktioner från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagenliga bilkyrkogårdar i Värmland och Småland.
Fler än raggare i Trosa finner harmoni på en bilkyrkogård
När man kollar upp en lagstridig uppsamlingsplats med fordonsvrak från Trosa är det är inte märkligt, att en påhälsning på en kyrkogård för rostiga bilar ger en återblickande som man inte ofta känner.
Intresset i Torshälla är stort för bilkyrkogårdar
Att se en dumpade fordon i skogen är en vämjelse. Men raggare från Torshälla attraheras i alla fall till en gravplats för gamla fordon som pirayor till en köttbit. I Sverige finns 2 lovligt upprättade skrothandlare, som förvandlats till rena rama skrotbils-visningar.